Det är inte ovanligt att man finner fossil av djur som blivit hastigt begravda av sediment.
Så klart! Om de hade begravts långsamt skulle de ha hunnit brytas ner och förstöras för mycket och då hade det inte blivit något fossil. Därför uppvisar praktiskt taget alla fossil tecken på hastig begravning.
Det är inte heller ovanligt att man finner att dessa fossil är väldigt välbevarade.
Ofta får vi höra hur nöjda forskarna är med sina fossil, där man tydligt kan studera mjukdelar som bevarats så väl ”mot alla odds”. Att de är så välbevarade säger förstås ännu mer om hur hastig och total deras begravning har varit. Evolutionstroende forskare uttrycker ofta sin förvåning över detta, medan skapelsetroende får sin tro på Noas flod ännu mer bekräftad.
Det är inte heller ovanligt att fossilen vittnar om att djuren blev levande begravda.
De dog ingen naturlig död för att sedan bli översköljda av sediment, utan begravdes medan de åt, ruvade på ägg, födde ungar och till och med medan de parade sig. (Uppenbarligen blev de helt tagna på sängen.) Det finns väldigt många exempel på detta.
Något som däremot är ovanligt är att evolutionstroende forskare säger att dessa djur måste ha begravts i en översvämningskatastrof. Eftersom evolutionsläran behöver långa tidsåldrar får inte alla sedimentlager ha bildats för snabbt. Men ibland blir katastrofen ett faktum även för evolutionstroende. Forskarna som undersökt fossilen av 35 råttlika pungdjur sa nämligen att de ”mest sannolikt uppslukades av en plötslig störtflod”.
”De verkar alla ha dött samtidigt, möjligen under en störtflod eller någon annan naturkatastrof.”
”Ve vet [sic!] att dessa djur fossilerades på plats eftersom deras kvarlevor är för välbevarade för att ha transporterats. Alltså levde och dog dessa 35 individer tillsammans i en enda grupp, för 64 miljoner år sedan.”
Men dessa pungdjur (som fått artnamnet Pucadelphys andinus) var inte ensamma om att ha blivit levande begravda vid utgrävningsplatsen Tiupampa i Bolivia. Flera olika slags djur begravdes tillsammans med dem på en liten yta.
”På båda dessa ytor [små ytor som ligger 3 meter från varandra] var skeletten ofta sammanblandade och med liten eller ingen disartikulation [benen satt alltså fortfarande ihop]. Sådan bevaring visar att de inte transporterades postmortem [efter att de dog]. Överflöden av inkompletta skelett av andra små ryggradsdjur (pantodonter, två andra pungdjur, grodor, ödlor, ormar, nyfödda krokodiler) och förekomsten av ett flertal krokodilägg (inklusive ett bo som var intakt), allt på en väldigt begränsad yta (mindre än 100 kvadratmeter) tyder på att en enda katastrofartad händelse begravde denna fauna in situ [på plats].”
När det är tillräckligt uppenbart att djuren har begravts under en översvämningskatastrof – alltså ”när katastrofen blir ett faktum” som inte går att blunda för – då har inte forskarna något annat val än att acceptera det som den mest rimliga förklaringen.
Ju fler som slutar blunda för dessa uppenbara tecken och istället öppnar sina ögon och reflekterar över att det har skett väldigt många och väldigt stora översvämningskatastrofer över hela världen, desto närmare Bibelns skildringar kommer vi. Det är väl också därför det för vissa tar emot så mycket att acceptera en så stor katastrof … för en flera tusen år gammal bok som påstås innehålla autentiska ögonvittnesskildringar (och omkring 270 andra dokumenterade versioner från olika folkslag spridda över hela världen) kan väl omöjligt ha rätt? … Vad skulle det i så fall få för konsekvenser för våra liv, om detta var sant?
Källor:
Exceptional fossils reveal the earliest evidence of social behavior in mammals (PhysOrg)
Social Beasts: 35 Ancient Marsupials Found in Grave (LiveScience)
Earliest evidence of mammalian social behaviour in the basal Tertiary of Bolivia (artikeln i Nature)
newtonbloggen 
jon
13 januari, 2013 at 19:04
Frågan är bara om denna översvämningskatastrof var lokal eller global.
Lars Johan Erkell
13 januari, 2013 at 19:04
Johannes, större översvämningar sker ju hela tiden, det borde du väl märkt om du följt med i nyhetsflödet. Det blir rätt många översvämningar under de hundratals miljoner år det handlar om.
Och med tanke på alla översvämningskatastrofer som rimligtvis drabbat människor under tidens lopp är det ju inte så konstigt att de satt avtryck i mytologin.
Johannes Axelsson
13 januari, 2013 at 19:07
Konstigt att 95 % av de ca 270 versionerna nämner att den var världsvid. Om man är med om en översvämning, hur missar man att den inte var världsvid? Hur länge skulle den uppfattningen hålla tror du?
jon
13 januari, 2013 at 19:15
”95 % av de ca 270 versionerna nämner att den var världsvid”
Hur tänker du att människor på Noas tid definierade världen?
Lägg där till att berättelsen om Noa förmodligen är inspirerad av myter som de kom i kontakt med under Babylonska fångenskapen.
kris08
14 januari, 2013 at 10:45
”Om man är med om en översvämning, hur missar man att den inte var världsvid? Hur länge skulle den uppfattningen hålla tror du?”
Och hur långt tror du att deras kända värld sträckte sig? 10 mil? 100 mil? Till närmaste motsatta kust?
Uppfattningen skulle väl kunna hålla ända tills man har utforskat hela världen, dvs framåt 1800-talet. Och resultatet ledde ju som bekant till att uppfattningen började rasa samman.
Även berättelser genomgår ju ett naturligt urval, och jag misstänker att ett stort antal mer realistiska och mindre arketypiska myter har slagits ut.
Nonfiction
13 januari, 2013 at 19:07
Johanes,
Som sagt: översvämningar sker väl mest hela tiden? Varför skulle hastigt begravna djur, eller spår av översvämningar, automatiskt ha en koppling till kristen skapelsemytologi?
Anders Åberg
13 januari, 2013 at 19:23
Jag har då aldrig hört att forskningen skulle förneka förekomsten av massvis med översvämningar i jordens historia, snacka om halmgubbe, du har strån både i munnen och öronen nu Johannes.
Det ingen någonsin har kunnat hitta bevis för däremot, är en enda samtidig världsomspännande översvämning och alla fossilfynd pekar emot att alla världens arter skulle ha levt samtidigt.
Det finns absolut ingenting som tyder på din syndaflod, men ändå är du säker på den.
Det finns hur mycket som helst som tyder på evolutionen, men den tror du inte på.
Det blir nästan lite märkligt att debattera med dig i normala mänskliga termer av rimlighet och trolighet, när du så tydligt visar att du egentligen struntar fullständigt i sådant.
Thomas Schwartz
13 januari, 2013 at 19:30
”Good Boys or Bad Boys
Once upon a time there were two women, Mrs. Morris and Mrs. Field, who were next-door neighbors and best friends. Each had a teenage son, and these boys were also best friends. The boys always went to church, got good grades, were well-behaved towards others, and were obedient and helpful around the house (at least as much as one could reasonably hope for, when it comes to teenage boys). The two women were justifiably happy that their sons were such good boys.
One day when Mrs. Field was visiting Mrs. Morris, some policemen stopped by with bad news. Their boys had been arrested for shoplifting in the mall. A shop security guard had clearly seen the boys sneak several items into their pockets. ”Oh no, I’m sure they didn’t mean to steal,” the women said. ”Maybe it was a joke or a dare, but they would have given it back before leaving the store. They don’t steal. They’re good boys.”
The police explained that the security guard had called the police. When the police searched the boys, they found merchandise from several other stores hidden in their pockets. ”There must be some mistake,” said Mrs. Field. ”Are you sure they didn’t pay for that merchandise?” ”My boy wouldn’t steal,” said Mrs. Morris. ”He’s a good boy.”
The police explained that they had already watched video surveillance tape from the other stores — tapes made in the hours preceding the boys’ arrests. Several of the tapes clearly showed one boy pocketing merchandise while the other boy created a distraction, and then both of them walking out of the stores without paying.
”Oh dear,” said Mrs. Field. ”That does sound serious. I can’t understand why my boy would steal. I need to talk to him to find out more.”
”No no no,” said Mrs. Morris. ”My son is a good boy. Good boys don’t steal. There must be another way to explain all of this. Maybe it was part of a school project or something. Even if he did walk out of stores without paying for merchandise, which I’m not convinced that he did, he was surely planning to give it back before leaving the mall.”
The police explained that they had already questioned each boy separately. Each boy got scared and tried to shift blame onto the other boy in order to get some leniency. Each boy said that the other boy was the leader and had shop-lifted before. Each boy said that the other boy had bragged about having a stash of stolen merchandise hidden under a pile of spare lumber in his garage. The police asked for permission to search both garages.
”Oh yes, we’d better search,” said Mrs. Field. ”I want to know if it’s true that my son has shoplifted.” She and one police officer went next door to search the Fields’ garage. But Mrs. Morris refused to let the police into her garage, and continued to argue with them.
A few minutes later Mrs. Field came back, with a police officer holding a bag of merchandise (price tags still on) from various local stores. ”It’s true,” she cried to Mrs. Morris. ”I’ve seen it with my own eyes. You should look in your garage, to find out for sure if your son has been stealing, too.”
”Of course he hasn’t,” said Mrs. Morris. ”My son is a good boy, and good boys don’t steal.” But Mrs. Field was no-nonsense. She grabbed Mrs. Morris by the wrist and dragged her to the Morris’ garage. ”This is for your own good and the good of your son,” she said as she pushed the spare lumber aside and revealed another stash of merchandise. ”There. You see with your own eyes the evidence that your son has been stealing.”
”This doesn’t prove anything. It could have been planted by someone else,” said Mrs. Morris. ”Or he could have paid for it and was hiding it because he was going to give it to me as a gift. My son is a good boy, and good boys don’t steal. Only bad boys steal.
”I’m not saying that our boys are bad,” said Mrs. Field. ”A son can be basically good, but still do something wrong once in a while. I still think they’re good boys, but it’s obvious that they’ve been doing a little shoplifting, so we’ve got some serious work to do with them! You’re only harming your son by denying the truth.”
”There are only two kinds of boys,” said Mrs. Morris. ”Bad boys, and good boys. Bad boys steal. Good boys don’t. I know my son is a good boy. Ask his pastor. Ask his teachers. Ask all around the neighborhood. He’s always been good around me and everyone else. You’ve said it yourself many times. I’ve got lots of evidence that my son is a good boy. Therefore, he didn’t steal anything.”
”But look at the evidence,” said Mrs. Field. ”The security guard saw them. They had merchandise in their pockets. They were caught on video tape. Each has obviously hidden stolen merchandise in our garages. The evidence is clear.”
”You don’t understand the nature of ‘evidence,'” said Mrs. Morris. ”All evidence is interpreted by presuppositions. There are two frameworks for interpreting this evidence: a ‘bad boy’ framework and a ‘good boy’ framework. The police assume a ‘bad boy’ framework. They first assume that my boy is bad, and interpret all the evidence within that framework, and so it’s no surprise that they conclude that my son has stolen. But I know that the ‘bad boy’ framework is false. I’ve got lots of reasons to believe that my son is a good boy. All of this so-called evidence can be interpreted within a ‘good boy’ framework, just as well as in a ‘bad boy’ framework. Since you’ve concluded that our boys have stolen, you’ve obviously adopted the police’s ‘bad boy’ framework. But that framework is wrong. Instead, you should do what I do. I can explain all of the evidence with my ‘good boy’ framework just fine. My son is a good boy. So he didn’t steal anything.”
– Loren Haarsma”
http://spectrummagazine.org/article/column/2013/01/10/same-evidence-different-interpretation
Janolof
14 januari, 2013 at 09:13
Ja, det här var en jättehalmgubbe! Självklart sker översvämningskatastrofer då och då och självklart bör sedimentering ske rätt snabbt om man vill ha välbevarade fossil. Det finns väl ändå ingen inom vetenskapen som förnekar det? Däremot finns inga som helst geologiska evidens för en världsomfattande övervämningskatastrof.
Attih
14 januari, 2013 at 12:46
The great seven has spoken 😉 Då bara måste man hålla med. Eller?
Anders Åberg
14 januari, 2013 at 14:07
Äntligen ramlade polletten ner Attih.
Attih
15 januari, 2013 at 19:09
Ja, jag fattade äntligen att det mer eller mindre alltid är samma handfull personer som ifrågasätter blogginläggen 🙂 Ett kompisgäng från samma sällskap kanske till och med? Är det någon form av självövertygelseterapi som man idkar?
kris08
16 januari, 2013 at 23:21
Jovisst är det så, vi skulle inte drömma om att ta oss an en sådan uppgift utan noggrann koordinering. Vi brukar smyga ner i min källare och konspirera…
Linnea
15 januari, 2013 at 19:47
du har mailat mig, men jag kan tyvärr inte öppna meddelandet…. skulle du skicka det igen Johannes?
BjorkBloggen
16 januari, 2013 at 12:09
Reblogged this on Bjorkbloggen.
Sake
20 januari, 2013 at 20:22
Jag har precis sett att föreningen Genesis har en egen förklaringsmodell till varför fossiler återfinns på lite olika elevation idag. I stort är det samma förklaringsmodell som Wegeners, dvs att marken är flyttad jämfört med då sedimenten bildades. Då detta publicerats på Genesis egen hemsida redan 2010 är det förvånande att t.ex. föreningens talesman, Anders Gärdeborn, i diskussionerna här hävdar att geologers och paleontologers förklaring av enstaka exempel på icke-strikt fossil ordningsföljd innebär en vetenskaplig ohederlighet iscensatt för att vidmakthålla Evolutionskonspirationen. Det känns inte som en helt ärlig debatteknik.
ref: http://www.genesis.nu/2010/10/ett-nytt-burgess-shale/
Patrik
11 juli, 2013 at 12:51
Det här som du tar som bevis för en global syndaflod är ju i själva verket ett väldigt bra bevis mot en global syndaflod.
Det levde alltså olika djur på denna plats, du nämner ormar, nyfödda krokodiler och ett helt intakt krokodilnäste med ägg.
De blev överraskade av en plötslig flod och begravdes på plats.
Hur förklarar du då att de ligger över 100 meter upp i sedimentlagret?
Ref: http://horizon.documentation.ird.fr/exl-doc/pleins_textes/pleins_textes_7/b_fdi_57-58/010024180.pdf sid 402
Så den globala floden skapade alltså 100 meter sediment på denna plats, sjönk undan så djur kunde komma dit, bygga bon, lägga ägg och föda ungar. Sedan återkom den och begravde allting igen. Alternativt har 35 pungdjur av samma art, i olika åldrar blivit dittransporterade och deponerade i en klump. Samtidigt som en höga av sand innehållandes krokodilägg också blev dittransporterade av översvämningen. Som de goda föräldrar som krokodiler är, så simmade förstås de vuxna krokodilerna med. Och även nyfödda krokodiler simmade dit.