RSS

”Du skall inte dräpa” eller ”Du skall inte mörda”?

02 Okt

 Du skall inte dräpa. – 2 Mos 20:13 (Bibel 2000)

Du skall inte mörda. – 2 Mos 20:13 (Folkbibeln)

Dråp eller mord? Vissa av de engelska översättningarna (se de trettio vanligaste här) har översatt det hebreiska ordet ratsak med ”kill” medan de flesta har valt ”murder”. Dråp räknas i många länder som ett mindre allvarligt brott än mord: Det var inte planerat under en lång tid, utan skedde i stundens hetta. Så vad gör det då för skillnad om vi översätter det med dråp eller mord? Om det egentligen heter ”Du skall inte mörda”, betyder det då att dråp är okej enligt budordet? Är det okej att i plötsligt vredesmod döda en annan människa? Är huvudsaken att man inte har planerat dödandet under en lång tid?

Nej, det är verkligen inte vad budordet säger. I hebreiskan görs ingen sådan skillnad mellan mord och dråp. Däremot görs det i tilläggslagarna tydlig skillnad på mord och olyckshändelse:

Om någon slår en annan med ett järnföremål … en sten … ett träredskap … om någon knuffar omkull en annan i ond avsikt eller kastar något på honom med ond vilja, så att döden följer, eller slår till honom i fientlig avsikt, så att döden följer, då skall han straffas med döden: han är en mördare. Blodshämnaren skall döda mördaren när han stöter på honom. – 4 Mos 35:16-21

Men om någon råkar knuffa omkull en annan utan fientlig avsikt, eller om han utan ond vilja kastar något föremål på den andre, eller om han utan att se sig för träffar den andre med en sten som går att döda med, och döden följer, och detta fast han inte var den andres fiende eller ville honom något ont, då skall menigheten döma mellan gärningsmannen och blodshämnaren enligt här givna föreskrifter. Menigheten skall rädda dråparen undan blodshämnaren och föra honom tillbaka till den asylstad dit han flytt. – 4 Mos 35:22-25

Här är det alltså avsikten som avgör, men inte huruvida avsikten var att döda, utan faktiskt huruvida avsikten överhuvudtaget var att skada. Alltså: Om avsikten enbart var att skada men offret ändå dör, så räknades gärningsmannen som mördare enligt denna lag; eftersom avsikten var ond och fientlig.

Därför spelar det heller ingen roll om vi översätter budordet med ”Du skall inte dräpa” eller ”Du skall inte mörda” … så länge vi inte uppfattar ordet dräpa som synonymt med att döda. I så fall är ”Du skall inte mörda” en bättre översättning. (Se nästa inlägg: “Blodshämnarens” tunga plikt.)

Annonser
 
63 kommentarer

Publicerat av på 2 oktober, 2012 i De tio budorden

 

Etiketter:

63 svar till “”Du skall inte dräpa” eller ”Du skall inte mörda”?

  1. Jonathan

    11 oktober, 2012 at 21:40

    Om man får ett plötsligt vredesmod och dödar någon skulle jag kalla det mord ändå. Avsikterna är ju onda i stunden oavsett om det var planerat eller ej.
    Jag tycker det ändå är en viktig skillnad på mörda och dräpa. Om förbudet gäller att ta liv så skulle Gud gå emot sina egna principer när han tar människors liv. Och när han ger staten rätt att ”inte bära svärdet förgäves” (Rom 13:4) så skulle han i så fall förvänta att staten i vissa fall går emot budordet. Men om budordet handlar om att inte i vredesmod ta liv eller tänka onda tankar mot eller hata sin nästa (se Matt 5:21-22, 1 Joh 3:15) så skulle det inte finnas en motsägelse.

     
    • jon

      11 oktober, 2012 at 22:02

      I modern lagstiftning gör man i princip inte heller skillnad på dråp eller mord. Båda har en hög straffsats men mord anses ha högre straffsats då det är något planlagt. Dock är respekten för liv i modern lagstiftning betydligt mycket högre än den gud förespråkar då dödsstraff är i princip utrotat från moderna demokratier. förutom det evangelkanska USA. Vidare tror man i moderna lagar på människans vilja till förändring vilket gör attman i de flesta fall så småningom har sonat sitt straff och ges en möjlighet att leva ett normalt liv. Det är trots allt mer än vad man gör i bibeln.

       
    • Johannes Axelsson

      11 oktober, 2012 at 23:58

      Jonathan, jag tror jag förstår vad du menar. Ordet ”dräpa” betraktas av många som synonymt med att ”döda”, fast det i själva verket är olika ord i grundtexten. T ex: När ”blodshämnaren” dödade [muth H4191] mördaren begick han själv inte ett mord [ratsak H7523], vilket jag skriver om i nästa inlägg: ”Blodshämnarens” tunga plikt.

      Med tanke på detta så är nog ”mörda” en bättre översättning. Jag lägger till en rad om det.

       
    • kris08

      12 oktober, 2012 at 10:00

      Menar du verkligen att det inte skulle vara skillnad på kallblodigt överlagt mord och dråp i vredesmod?

      ”Men om budordet handlar om att inte i vredesmod ta liv eller tänka onda tankar mot eller hata sin nästa (se Matt 5:21-22, 1 Joh 3:15) så skulle det inte finnas en motsägelse.”

      Pröva att läsa Gamla Testamentet istället för Barnens Bibel! Det finns en viss extremt svartsjuk och paranoid karaktär där som både avrättar personer utan vettig anledning och upprepade gånger i vredesmod vill förinta hela sitt eget folk, även om han oftast med hänsyn till PR övertalas att ”bara” döda några tusen…

       
  2. jon

    11 oktober, 2012 at 21:44

    Dock fanns det undantag för detta budet:

    2 Mos 21 ”20Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör under hans hand, skall hämnd utkrävas. 21Men om slaven överlever en dag eller två, skall ingen hämnd utkrävas, eftersom slaven är hans egendom.”

    Vilken hämd som avses redogörs det inte för vad jag kan se. I modern lagstiftning finns tack och lov inte alla undantag som man hittar i bibelns lagar. Det intressanta är att det blir en utveckling av etiken i bibeln. Jag har svårt att få ihop det med att bibeln ska vara ett samlat verk med samma gud som beskrivs i hela bibeln. Även det faktum(?) att i de äldsta delarna av bibeln dödar gud folk nästan instinktivt men detta blir mer sälsynt ju längre fram i bibeln man kommer. Nya testamentet är fritt från detta förutom i apostlagärningarna där guds instinkt att döda väcks till liv för ett kort ögonblick.

     
    • Jonathan

      12 oktober, 2012 at 09:58

      Jon, jag förstår inte vad du menar med att etiken utvecklas. Det är ju precis samma etik från början till slut. Endast om man är selektiv i sin bibelläsning kan man få en annan bild. Du verkar tycka att Gud är orättvis som tar liv i vissa fall, men du ska vara försiktig att uttala dig om det när du inte vet sammanhanget och bara bedömer det utifrån dina egna förutfattade meningar. Israel var en teokrati (inte i modern bemärkelse, men i verklig bemärkelse, Gud kommunicerade direkt med Israels ledare). Dödsstraffen är utfärdade av kärlek till de övriga i nationen, av kärlek till andra nationer och till och med av kärlek mot förövaren själv. Ett liv i synd är inget lyckligt liv. Han skadar sig själv och alla andra omkring honom. Gud känner människors hjärtan och kan därför göra en rättvis bedömning om en människa är ångerfull eller kommer att ångra sig eller inte.
      Alla rättvisa lagar i dag är grundade på Bibelns etik och om vi förstår Bibelns etik i sitt sammanhang skulle vi i hjärtat hålla med om den. Det är min fulla övertygelse.
      MVH

       
      • Janolof

        12 oktober, 2012 at 10:13

        Jonathan, vari ligger då det rättvisa i att se mildare på dödandet av en slav?

         
        • Jonathan

          15 oktober, 2012 at 10:36

          Janolof, Inte ser väl Bibeln mildare på det (till skillnad från ALLA andra tidigare kulturer, inklusive USA på 1800-talet)? Det står ju att ”Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör för hans hand, skall han straffas för det.” Vad är straffet enligt Bibeln? I samma kapitel står det: ”Den som slår någon så att han dör, skall straffas med döden.” (2 Mos 21:12) ”Av var och en som dödar sin broder skall jag utkräva den människans liv. Den som utgjuter människoblod, hans blod skall utgjutas av människor, ty Gud har gjort människan till sin avbild.” (1 Mos 9:5-6) Här görs ingen skillnad.

          Om slaven överlever (åtminstone några dagar) kunde slavens död inte nödvändigtvis härledas till slagen och förövaren blev därför befriad från sitt dödsstraff. Rättvist, eller hur? Om något liknande hände med en fri man står det: ”Om män grälar med varandra och den ene slår den andre med en sten eller med knuten hand, så att han visserligen inte dör men blir sängliggande, eller om han repar sig och kan gå ute med hjälp av sin stav, då skall den som slog honom vara fri från [döds]straff. Men han måste ersätta honom för den tid han legat till sängs och sörja för att han verkligen blir botad.” (2 Mos 21:18-19) (Så skadestånd är ingen svensk uppfinning! Sverige får sin etik från Bibeln här.) Men om personen som orsakat skadan redan ”äger” den slagne, dvs redan betalar för dennes mat, uppehåll och alla andra utgifter så finns det ju ingen mening att han skulle ge något skadestånd utöver det (eftersom slaven inte kan äta mer mat än han redan gör etc.).
          Men om skadan på slaven var permanent gäller något annat: ”Om någon slår sin slav eller slavinna i ögat och fördärvar det, skall han släppa den skadade fri som ersättning för ögat. Och om någon slår ut en tand på sin slav eller slavinna, skall han släppa den skadade fri som ersättning för tanden.” (2 Mos 21:26-27) Mycket generöst och rättvist måste jag säga! Eller vad anser du? Utöver detta hade slavens herre inte någon tillåtelse att vara grym mot sin slav (3 Mos 25:46) och de skulle oftast friges efter 7 års tjänst (2 Mos 21:2). För att förstå Bibeln måste man läsa sammanhanget och inte bara rycka ut en text och tolka den enligt sina egna förutfattade meningar.
          Hoppas det svaret var till hjälp.

          Ett tips till alla bibelciterare: Läs gärna åtminstone hela kapitlet innan ni rycker ut en text och tolkar den.

           
          • jon

            15 oktober, 2012 at 10:47

            Hur menar du att detta skiljer sig från de omkringliggande ländernas etik? Vad har du för källor för att kunna fastslå det?

             
            • Jonathan

              15 oktober, 2012 at 11:35

              Det är en stor fråga som kräver ett omfattande svar. Att det var enormt stor skillnad på Bibelns etik och de närliggande kulturernas är allmänt accepterat inom den etablerade arkeologin. Men jag har inte nu ork eller tid att gräva fram alla källor för det. Men jag kan rekommendera dig att börja din efterforskning i bibelkommentarer som ofta citerar olika arkeologer angående samtidens kultur.
              Sedan säger Bibeln uttryckligen det: ”Ni skall inte göra som man gör i Egyptens land, där ni har bott. Inte heller skall ni göra som man gör i Kanaans land, dit jag vill föra er. Ni skall inte vandra efter deras stadgar.” (3 Mos 18:3). Enligt Bibeln innefattade deras kultur avgudadyrkan, barnoffer, grymhet och alla möjliga och omöjliga sexuella utsvävningar (se 3 Mos 17:7 och 18:21-24).

               
              • jon

                15 oktober, 2012 at 12:08

                Moseböckerna kan knappast användas som källa då deras sammanställning har ett alldeles för sent datum. Vi kan inte utifrån den dra slutsatsen av att människooffer inte förekom i Javhekulten på den tiden. Kungaböckerna, där hänvisning till människooffer i de omkringliggande religionerna ger på sin höjd en fingervisning om att människooffer förekom. Men även Jahve accepterade människooffer.

                Det vi ska veta är att de arkeologiska fynden snarare visar på att Jahve var en av många gudar i israel på moses tid och frammåt. När moseböckerna sammanställdes så såg världen annorlunda ut. vi pratar 500 talet fk. Etiken som beskrivs i moseböckerna härstammar från den tiden och inget annat.

                 
                • Jonathan

                  15 oktober, 2012 at 20:34

                  Att Moseböckerna skulle vara sammanställda senare är något jag helt förkastar. Ingenting utom medvetet förvirrade skeptikers önskningar pekar åt det hållet.

                   
                  • jon

                    15 oktober, 2012 at 20:52

                    ”Ingenting utom medvetet förvirrade skeptikers önskningar pekar åt det hållet.”

                    Förväntade mig inte att du tror annat. Men faktum är dock att moseböckerna beskriver en värld som fanns på 500-talet fk mer än 1400-talet fk.

                     
                    • Johannes Axelsson

                      15 oktober, 2012 at 20:54

                      Och dina belägg för detta är…?

                       
                    • jon

                      28 oktober, 2012 at 18:12

                      Läs böcker om arkeologi. Läs framförallt HAns Furuhagens ” Bibeln och erkeologerna” som ger en sammanfattning på det arkeologiska läget i Palestina/Israel. Man har haft svårt att sammakoppla bibelns berättelser med de arkeologoska fynden. Bland annat de karavanvägar som beskrivs då Josef såldes till Egypten var inte etablerade än. Dess var dock i full användning vid långt senare datum. Städer som Joshua anses ha erövrat i Joshuaboken var antingen inte anlagda eller som i Jerikos fall, den var övergiven vid den tidpunkten.

                      Jo Johannes. Det finns gott om belägg att moseboken är sammanställd och många delar av den är skriven på 500-talet under den babyloonska fångenskapen. I Nehemja beskrivs det dessutom hur manundervisar folket i mose lag. Något som uppenbarligen var helt nytt för människorna då man behövde folk som stod bland åhörarna och förklarade vad lagen innebar. Så lång var inte fångenskapen så Jahve-dyrkan helt borde försvunnit.

                       
                • Anders

                  15 oktober, 2012 at 22:54

                  ”Men även Jahve accepterade människooffer” Vad har du för belägg för det? Det står inget om det i bibeln vad jag vet frånsett att han själv lät sig offras som männisaka.

                   
                  • jon

                    15 oktober, 2012 at 23:09

                    ”Vad har du för belägg för det? Det står inget om det i bibeln vad jag vet frånsett att han själv lät sig offras som männisaka.”

                    Prova Dommarboken 11:29-39

                     
                    • Johannes Axelsson

                      15 oktober, 2012 at 23:23

                      Jon, jag har sett dig referera till denna historia några gånger nu. Notera att det människorna gör i Bibeln sällan är enligt vad Gud har föreskrivit. Bibeln är som sagt full av dåliga exempel, där människor har handlat på de mest fruktansvärda sätt. Så, jag stämmer in i vad Anders sa: Vad har du för belägg för att Gud accepterade människooffer?

                       
                    • Anders

                      15 oktober, 2012 at 23:24

                      Vad så om härföraren i den andra armen gav ett ännu mer oegenomtänkt löfte? Vad hade då Gud haft att välja mellan annat än att låta starkaste man vinna. Så när vi inte har full insyn i händelserna så får vi betrakta den texen som ett dåligt exempel. Har du någon text där Gud i lag föreskriver ett sådant offer?

                       
                    • jon

                      16 oktober, 2012 at 08:11

                      Vad säger att gud INTE accepterade offret.

                      ”30Jefta avgav ett löfte till Herren” senare står det ”32Jefta gick till anfall mot ammoniterna, och Herren gav dem i hans våld”.
                      Slutligen ”35När Jefta fick se henne rev han sönder sina kläder och ropade: ”Ve mig, min dotter, du krossar mig, du drar olycka över mig! Jag har gett Herren ett löfte som jag inte kan ta tillbaka.”

                      Ingenstans försöker gud hindra offret, ingen ängel som kommer till undsättning. Ingenting mer än ett löfte till gud som gud svarar på och Jefta får betala med sin dotter.

                      Vad har DU för belägg att han inte accepterade det här offret??

                      Du skriver själv att gud är ”medförfattare” till bibeln. Då borde han väl rimligen också vara med och styra innehållet?? Men om nu författarna skriver efter eget huvud, hur ska vi då kunna lita på bibelns innehåll? Hur ska vi veta vilken gud som avses? Hur ska vi kunna lita på att händelserna stämmer? Hur ska vi kunna veta vilka avsnitt som ska tas hänsyn till och vilka som man ska förkasta?

                      Helt klart johannes hör detta till ett av de avsnitt du inte tar så stor hänsyn till. Men om man läser det så kan det utan problem tolkas som att om du är beredd att ge ett lämpligt offer så kommer Gud att skänka dig seger mot dina fienden. Eller är det en varning? Be inte om för mycket, du riskerar att gud tar det käraste du har i utbyte?

                      Nej, det finns ingen lag som föreskriver människooffer. Men finns det någon lag som förbjuder människooffer? (Jag kan inte hålla hela mosebokens alla lagar i huvudet.)

                      Men skalar man av texten så ser man klart och tydligt, gud accepterade ett människooffer och han gjorde inget för att hindra det. Han blev inte vred. Han sa inte att han förstår att Jefta fruktar honom. Han fick under 2 månader se Jeftas dotter begråta sitt öde så det fanns gott om tid att ändra,upphäva eller på annat sätt förhindra offret. Men han sa ingenting. Han tog emot brännoffret så som han hade blivit lovad.

                       
                    • Johannes Axelsson

                      16 oktober, 2012 at 08:26

                       
                    • jon

                      16 oktober, 2012 at 09:53

                      Nu slår du huvet på spiken Johannes. Det är precis detta som jag ser som det stora problemet. Du hänvisar till Jeremia. När levde och verkade han? Långt senare än Moseböckerna säger sig utspelas och långt efter domarbokens händelser. Tror du sett att jag motsätter mig att man plockar citat lite varstans i bibeln för att bekräfta det man vill få bekräftat.

                      Sen ska vi också betänka att moseböckerna med all sannolikhet sammanställdes vid ungefär samma tid som Jeremia. Då blir mose lag en långt mycket senare historia som mer svarar mot tiden på 500-talet. Och som vi vet så utvecklas ju mänskligheten både tekniskt och moraliskt.

                      Men min poäng är att vi inte kan se bibeln som ett historiskt faktum. allt för lite talar för att det kan vara så. Däremot är bibeln en ANDLIG bok. Som sådan funkar den mycket bra.
                      Vissa delar har helt klart en historisk kärna men man har vävt in mycket mer. Andra delar saknar den historiska kärnan utan har ett helt igenom andligt eller mytiskt innehåll. Om man ser boken ut ett andligt perspektiv slipper man försöka förklara varför en oskyldig människa får bära lasten av att straffa någon annan med döden eller hur gud iscensätter ett folkmord av sällan skådat slag. Då kan vi tolka Joshuas segertåg som guds segertåg över andra gudar (som exempel). vi kan se Mose lag (förutom dom tio budorden) som ett sätt att reglera samhället men endast giltig för den tiden det skrevs. (Mycket schematiska exempeltolkningar som jag tagit som möjliga exempel) Kort sagtdå blir bibeln en bok om människors förhållande till gud istället för någon märklig historieskrivning som slår knut på sig själv.

                      Där kan jag acceptera bibeln och se att den har mycket att ge.

                       
                    • kris08

                      16 oktober, 2012 at 10:27

                      ”Döda nu alla barn av manligt kön, och döda alla kvinnor som har haft samlag med en man. Men de flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva och behålla för egen del. ”

                      ”Mose och prästen Elasar gjorde som Herren hade befallt Mose.
                      Krigsbytet, det som återstod av vad soldaterna hade tagit, utgjordes av 675 000 får, 72 000 kor, 61 000 åsnor och allt som allt 32 000 människor, de flickor som inte hade legat med någon man. Hälften av detta, den lott som tillföll dem som varit med i striden, uppgick till 337 500 får, därav 675 får som blev tribut åt Herren, 36 000 kor, därav 72 som tribut åt Herren, 30 500 åsnor, därav 61 som tribut åt Herren, och 16 000 människor, därav 32 som tribut åt Herren. Mose överlämnade tributen, Herrens offergåva, till prästen Elasar, så som Herren hade befallt Mose.”
                      4 Mos 35:31-41

                      Här överlämnas alltså 32 flickor som ”tribut åt Herren”. Offer eller ”bara” sexslavar?

                       
                    • Anders

                      16 oktober, 2012 at 14:11

                      kris08
                      Du la väl märke till att det står också om 72 kor och 61st åsnor som också skulle var en tribut åt Herren.Texten står i 4 Mos. 31:31-41

                      Det offrades kor 4 Mos. 19:2-10. Hur ofta det skulle göras står det inget om i föreskrifterna om. Det står att de skulle vara var röda. Om det som var tribut åt Herren var enbart röda kvigor framgår inte i 4 mos. 19. Alltså vet vi inte om de var djur som kunde offras.

                      Tributen bestod också av 675 får alltså både baggar, tackor och lamm. Jag finner ingen föreskrift om att tackor skulle offras.

                      Jag finner ingen föreskrift om åsnor skulle offras.

                      Varför tänker du dig kvinnorna som endast ’Offer eller “bara” sexslavar?’ Det förekom vanliga slavar och då inte i tjänst vid templet utan hos leviterna. Prästerna fick inte ta andra till hustrur än de som var av hans eget folk. ”En änka, en förskjuten kvinna, en vanärad eller prostituerad kvinna får han inte ta till hustru, bara en orörd kvinna ur sitt eget folk, så att han inte vanhelgar sina efterkommande i folket. Jag är Herren som helgar honom.” 3 Mos.21:14, 15
                      Jag finner inte ens någon föreskrift som medgav prostitution vid templet.

                      Sammanfattningsvis kan endast det av tributen som var godkända offer enligt israeliternas lag ha kommit ifråga som ett offer åt Herren.
                      Tackor, kor av annan färg än röd, åsnor och kvinnor kom inte i fråga som offer.
                      Prästerna fick inte ha sexslavar och kvinnorna var kanappast tempelprostituerade.

                       
                    • jon

                      16 oktober, 2012 at 14:41

                      ” Mose överlämnade tributen, Herrens offergåva”

                      Det står klart och tydligt att 32 flickor som aldrig legat med någon man överlämnades som tribut till herren. Mose överlämnar tributen , Herrens offergåva, till prästen Elasar, så som Herren hade befallt. Det står inget annat än att det är 32 oskulda flickor som lämnades som offergåva tillsammans med en rad djur.

                       
                    • Anders

                      16 oktober, 2012 at 18:45

                      jon, Israeliterna verkar varit mycket noga med vad som offrades så jag kan inte tänka att de vid den här tiden offrade sådant som inte Gud godkänt t.o.m. sådant som betraktades som orent.

                      Offer betyder i det här sammanhanget inte att de offrades på altaret utan att det var en gåva som skulle tillhöra prästerna.

                      Levitena fick också en andel, 6750 får. 720 får, 610 åsnor, 320 människor

                      Längre fram i texten får vi en annan betydelse av offer
                      Häravdelningarnas befäl, de högre och lägre officerarna, kom fram till Mose och sade till honom: ”Vi, dina tjänare, har räknat soldaterna som står under vårt befäl. Ingen av våra män saknas. Därför vill vi nu ge en offergåva åt Herren. Var och en ger de guldföremål han har kommit över, armband, länkar och ringar, örhängen och halssmycken, som lösen för sitt liv inför Herren.” Mose och prästen Elasar tog emot guldet av dem, alla guldsmedsarbetena. Den offergärd av guld som de högre och lägre officerarna frambar till Herren vägde sammanlagt 16 750 siklar; varje soldat hade tagit byte. Mose och prästen Elasar tog emot guldet från officerarna och förde det till uppenbarelsetältet, för att israeliterna skulle bli ihågkomna inför Herren. 4 Mos. 31:48-51

                       
                    • jon

                      16 oktober, 2012 at 21:21

                      ”Israeliterna verkar varit mycket noga med vad som offrades så jag kan inte tänka att de vid den här tiden offrade sådant som inte Gud godkänt t.o.m. sådant som betraktades som orent.”

                      Men detta VAR offer som gud godkänt. Han hade själv befallt att detta skulle lämnas som offergåvor till honom.

                      ” Offer betyder i det här sammanhanget inte att de offrades på altaret utan att det var en gåva som skulle tillhöra prästerna.”

                      Var får du det ifrån? Djuren och människorna klumpas ihop till en grupp som ska offras till gud!

                      ” Längre fram i texten får vi en annan betydelse av offer”

                      Den andra betydelsen gäller guldföremålen. Märk väl att kvinnorna/barnen inte ingår i den beskrivningen.

                      Jag förstår att du slingrar dig för att få texten att passa in i den gudsbild som du önskar men din tolkning får litet eller inget stöd i texten. Den tolkningen finns bara hos dig själv.

                      Men det finns en annan otäck del i den här historien vers 9-18. Soldaterna skonade alla kvinnor och barn. Det accepterades inte av Mose/gud som krävde att massakern skulle fortsätta.

                       
                    • Anders

                      17 oktober, 2012 at 16:48

                      Jon, Jag menar att det är du som tar regält miste här. Vad menar du att orden ”leva” & ”behålla” i den här skildringen står för om annat att de skulle få leva och att det var några som skulle få behålla dem.

                       
                    • jon

                      17 oktober, 2012 at 19:47

                      Anders

                      Jag tror du inte vill läsa texten som den står.

                      28Låt soldaterna som varit med i striden betala en tribut åt Herren. Den skall bestå av en femhundradel av människorna, korna, åsnorna och fåren.

                      Som du ser så klumpar man ihop människorna med djuren.

                      29Detta skall du ta från deras andel och ge åt prästen Elasar som en offergåva åt Herren.

                      Som du ser skall denna femhundradel ges som offergåva.

                      30Från de andra israeliternas andel skall du ta en femtiondel av människorna och av all boskap, av kor, åsnor och får. Detta skall du ge åt leviterna som ansvarar för Herrens boning.

                      Nu pratar vi inte offergåva längre utan detta är prästernas andel. Den del som ska tjäna (?) prästerna.

                      36Hälften av detta, den lott som tillföll dem som varit med i striden, uppgick till 337 500 får, 37därav 675 får som blev tribut åt Herren, 3836 000 kor, därav 72 som tribut åt Herren, 3930 500 åsnor, därav 61 som tribut åt Herren, 40och 16 000 människor, därav 32 som tribut åt Herren. 41Mose överlämnade tributen, Herrens offergåva, till prästen Elasar, så som Herren hade befallt Mose.

                      Som du ser så klumpar man íhop människor med djuren igen och dessa ska gå som offergåva till gud. Hur man offrar till gud finns beskrivet i andra delar av moseboken. Eld ingår som standard-tillbehör.

                      Förutom denna offergåva till gud så finns det nog med otäckheter.

                      17Döda nu alla barn av manligt kön, och döda alla kvinnor som har haft samlag med en man.

                      Vi pratar en ren massaker av helt oskyldiga människor

                      18Men de flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva och behålla för egen del.

                      Du får ursäkta om min fantasi ibland är enkelspårig, jag är ju man, men vi kan väl bara fantisera vad dessa flickor fick utstå.

                      Så även om det skulle vara så att de 32 flickor som överlämnades som offergåvor till herrens tribut INTE brändes så spelar det nog mindre roll. Vi kan nog inte ens med vår fantasi föreställa oss dessa högar med lik av MÄNNISKOR som kallblodigt höggs ner. Vi kan nog inte i vår föreställningsvärld förstå skräcken som alla oskyldiga kvinnor och barn kände inför det faktum att dom vet att dom inom kort kommer att dödas.

                      I det perspektivet måste vi ifrågasätta vilket som är värst. En gud som begär några människo-offer eller en gud som beordrar ett helt folk att kallblodigt huggas ner utan någon speciell orsak.

                      Hur många människor som fick sätta livet till som offergåva till någon Kanaanesisk gud vet vi naturligtvis inte. Med det var inte en hel nation iallafall. Det törs jag säga.

                      Så frågan är naturligtvis om vilken vinst det blev att byta ut en religion som föreskrev människooffer mot en gud som föreskrev att hela befolkningar skulle kallblodigt huggas ner.

                      Nu anser jag naturligtvis inte att människooffer på något sätt är ok. Men sätt det i relation till folkmord så blir inte skillnaden så stor.

                      Varsågod Anders, här har du din Gud.

                       
                    • Jonathan

                      17 oktober, 2012 at 21:41

                      Tänk vad underbart att Bibeln studeras så noggrant!

                       
                    • Anders

                      18 oktober, 2012 at 00:23

                      Om ditt påstående om offergåva: ”Herrens offergåva, till prästen Elasar, så som Herren hade befallt Mose. Som du ser så klumpar man íhop människor med djuren igen och dessa ska gå som offergåva till gud. Hur man offrar till gud finns beskrivet i andra delar av moseboken. Eld ingår som standard-tillbehör.”

                      Israeliterna offrade inte det som de räknade som orena djur som eldsoffer. Du har inte visat mig något exempel på att Gud skulle ha offrat människor som ett eldsoffer.
                      Bibeln säger: … ”De tilldelas ingen egendom som de andra israeliterna; det tionde som israeliterna ger Herren som offergåva är den egendom som jag ger åt dem. Det är därför jag säger att leviterna inte skall tilldelas någon egendom som de andra israeliterna.” 4 Mos 18:23, 24

                      Jag tycker hela skildringen är otäck men vill ändå säga att har Gud skapat människorna har han ansvar för händelseutvecklingen. Enligt bibeln har han en stor hop änglar som har insyn i det han gör. Skulle Gud ha handlat oetiskt hade ingen av dem varit kvar vid hans sida.

                      Visst hade Gud för egen hand kunnat ge landet åt israeliterna, det var ju han själv som stoppade den egyptiska hären. Ändå väljer han att arbeta genom en folkstam för att komma tillrätta med de andra folkens seder och bruk, varför vet jag inte?

                      De moabitiska kungarna var varnade genom den motspänstige profeten Bileam. Han enbart välsignade israeliterna och kunde inte komma med någon förbannelse över dem trots att de moabitiska kungarna önskade det. I en av profetiorna om israeliterna säger han

                      Gud har fört honom ut ur Egypten,
                      hans styrka är som vildoxens horn.
                      Han skall sluka fientliga folk,
                      knäcka deras ben, krossa förtryckarna.
                      9Han har lagt sig till ro, han vilar likt ett lejon,
                      ett lejon som ingen vågar störa.
                      Välsignad den som välsignar dig,
                      förbannad den som förbannar dig. 3 Mos. 24:8-9

                      Ändå valde de moabitiska kungarna att med list förföra israeliterna, det var det som kriget gällde.

                      Det är mycket i GT som kan verka obegripligt. Det är annat i NT som är ofattbart – ”Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud 7utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.” Fil 2:5-11

                      Det är min Gud! 🙂

                       
                    • jon

                      18 oktober, 2012 at 15:59

                      ”Israeliterna offrade inte det som de räknade som orena djur som eldsoffer. Du har inte visat mig något exempel på att Gud skulle ha offrat människor som ett eldsoffer.
                      Bibeln säger: … ”De tilldelas ingen egendom som de andra israeliterna; det tionde som israeliterna ger Herren som offergåva är den egendom som jag ger åt dem. Det är därför jag säger att leviterna inte skall tilldelas någon egendom som de andra israeliterna.” 4 Mos 18:23, 24”

                      Du missar att det är en annan procentsats på det som ska offras till gud. En femhundradel mot det tiondet som israelerna ska ge leviterna som guds offergåvor. Men i texten nämner man” tribut åt herren” vilket skiljer sig mot exemplet i 4 Mos 18:23, 24. Du har här inte heller visat att det INTE rör sig om eldoffer. Fast egentligen är det oväsentligt. Det är 32 flickor/ barn som benämns som offer till gud. Vad som sedan hände med dom bryr sig inte bibeln om. Alla dom som blev kallblodigt dödade är ju faktiskt offer de också.

                      ” Ändå valde de moabitiska kungarna att med list förföra israeliterna, det var det som kriget gällde.”

                      Och gud väljer att utplåna hela befolkningen utom oskulderna. Stabilt!

                      ” Det är mycket i GT som kan verka obegripligt.”

                      Jo, om man ska tolka allt som bokstavligt och sen tro att bibeln är allmängiltig även i våra dagar blir det helt obegripligt. Tolkar du istället hela Joshua mer symboliskt (moseböckerna för den delen åxå) så ser vi istället bilden av ett försök till Nationalepos där israelerna lär sig vad bra det går när man följer gud och vad dumt det blir då man inte följer honom.
                      Fortsätter man läsningen mot bland annat domarboken så ser man att det framgångsrika utrensningen inte var riktigt så framgångsrik. De gamla Kanaaneerna bodde kvar. Deras gudar fanns också kvar. Människorna bodde sida vid sida. Jämför man med arkeologin så träder en helt annan bild av det bibliska israel upp.

                      NT är något annat. Även om jag kan peka på en hel del märkligheter där så visst, Det är ett budskap som är bra mycket lättare att ta än GT:s blodtörst.

                       
          • jon

            15 oktober, 2012 at 10:52

            Skickade för fort…

            Att en slav som överlever en eller två dagar kan ha dött av andra orsaker må vara hänt. Men det står inte i texten att det är orsaken. Det står heller inte att om slaven dör pga skadorna han fått så skall den som orsakade döden straffas. Dvs slå på rätt sätt så går du fri.

             
            • Jonathan

              15 oktober, 2012 at 11:40

              Det står i sammanhanget och i andra delar av Bibeln. Vill du se en motsägelse, eller varför kämpar du så hårt med att ifrågasätta?

               
              • jon

                15 oktober, 2012 at 12:12

                Bibeln är full av motsägelser. Speciellt moseböckerna. Det jag (mfl) motsätter oss är den kärleksfulla och rättvisa guden som framställs här på bloggen. Det är inte kärleksfullt att döda någon annan. Man måste blunda rätt ordentligt för att inte se alla problemen med bibelns texter.

                 
                • Jonathan

                  15 oktober, 2012 at 20:37

                  Var finner du motsägelser?

                   
                  • jon

                    15 oktober, 2012 at 20:57

                    Lägg dina kristan värderingar och förhoppningar åt sidan, läs gt och analysera vad som faktiskt står där så kommer du att finna dem, i massor.

                     
                    • Johannes Axelsson

                      15 oktober, 2012 at 21:02

                      Tänk om det är just det vi har gjort, och efter en närmare analys funnit att dessa motsägelser inte alls är några motsägelser.

                       
                    • jon

                      15 oktober, 2012 at 23:05

                      Då Johannes måste jag bara önska att du är lycklig med det..

                       
      • kris08

        12 oktober, 2012 at 10:44

        ”Dödsstraffen är utfärdade av kärlek till de övriga i nationen, av kärlek till andra nationer och till och med av kärlek mot förövaren själv.”

        Kan du nämna ett enda folkmord som i den officiella propagandan motiverats av ondska och hat och inte ”kärlek till de övriga i nationen”?

         
        • Jonathan

          14 oktober, 2012 at 21:39

          Om propagandan var sann i verklig mening är det ju inget fel med den motiveringen. Problemet är att det inte är det minsta sant i de flesta fall (det är hat och ondska som driver). Men en Gud som känner alla människors hjärtan och tankar och som är oändligt kärleksfull och rättvis har ju ensam rätt att kunna utföra något sådan av sann kärlek.

           
          • jon

            15 oktober, 2012 at 08:04

            Jonathan

            Av ditt tidigare inlägg så kan jag inte tolka det som annat än att du inte är motståndare till dödsstraff. Men om vi tittar på alla dödsdomar som gud utfärdar i bibeln, menar du att alla dess var utfärdade av kärlek till dom som blev dödade eller var det endast med kärlek till den israeliska befolkningen?

             
            • Jonathan

              15 oktober, 2012 at 09:48

              Jag menar att Gud gör det i kärlek för den israelitiska nationen, för alla andra nationer på jorden och även för förövarna själva (de som blir dödade), eftersom ett liv i synd är en ständig plåga.

               
              • Janolof

                15 oktober, 2012 at 10:15

                Jonathan, har du funderat ur hur händelserna ter sig för de människor som ska utföra de blodiga dåden (tortera ihjäl en vedsamlare med stening, döda späda barn etc.). Är kärlek till nästan en fördel eller nackdel? Vem bör ha lättare att utföra dessa dåd, de kärleksfulla eller de känslokalla?

                Och hur var det med rättvisan med att se mildare på dödandet av en slav?

                 
                • Jonathan

                  15 oktober, 2012 at 10:51

                  Janolof, jag tyckte att Johannes gav ett bra svar på bödelfrågan i nästkommande inlägg. Även om en känslokall lättare skulle kunna utföra en sådan handling så är det inte de känslokalla som Gud kallar att utföra det. Gud själv gläder sig inte över att döda en ogudaktig: ”Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva.” (Hes 33:11) ”Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, HERREN. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.” (Hes 18:23)
                  När Gud utfärdar dödsstraff beskrivs det för honom som ett ”främmande verk” (Jes 28:21).
                  Hans tankar för den dödsdömda är dessa: ”Hur skall jag kunna göra med dig som med Adma och låta det gå dig som Sebojim? Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar.” (Hos 11:8)
                  Det är ett nödvändigt ont eftersom synden är orsaken till allt lidande i världen och är mycket smittsam. Likt en husse som behöver avliva sin obotligt sjuka hund så ser Gud på den envist obotfärdige syndaren.

                   
                  • Janolof

                    15 oktober, 2012 at 13:34

                    Så i din värld kan det vara en kärleksfull handling att vara deltagare i en stenande mobb? Eller att massakrera kvinnor och barn? Jag tycker den tanken är frånstötande.

                    ”Likt en husse som behöver avliva sin obotligt sjuka hund så ser Gud på den envist obotfärdige syndaren”

                    Hur många hundägare bukar tortera ihjäl sina obotligt sjuka hundar?

                    Kärlek är inget som kan beordras fram, utan är något som måste växa fram av egen fri vilja. Och när man känner kärlek till en medmänniska så följer ett ansvar att låta sitt beteende gentemot medmänniskan präglas av detta. Om man då av en autktoritet får veta att man ska göra sin älskade medmänniska riktigt illa och tom döda denne så har man då ett val, följa sin kärlek, eller försöka stänga av dem för att vara ett lydigt redskap för auktoriteten. Vilket förordar du?

                     
                    • Jonathan

                      15 oktober, 2012 at 20:42

                      Så du föredrar ett samhälle utan rättvisa? Det är ju i så fall kärlekslöst och elakt att sätta folk i fängelse eller utfärda straff på något sätt. Om du jobbar som polis eller livvakt så tvingas du ju utföra ”jobbiga” uppgifter (som att utöva våld och i vissa extrema fall döda). Är det fel och kärlekslöst av dem att göra det?

                       
                    • Janolof

                      16 oktober, 2012 at 11:18

                      ”Så du föredrar ett samhälle utan rättvisa?”

                      Hur i all världen fick du mitt inlägg till detta? Jag föredrar att rättvisa skipas utan tortyr, utan dödsstraff och utan massakrer. Jag föredrar att även de som ska straffas repekteras som människor. Och framför allt att oskyldiga inte straffas, vilket rimligen gäller de späda barn som skulle dödas.

                       
                    • Jonathan

                      16 oktober, 2012 at 14:05

                      Janolof: Jag instämmer i att inte oskyldiga ska straffas. Men rättvisan i sin sanna bemärkelse innebär ju att ens straff motsvarar ens brott. Och har man tagit någon annans liv under tortyr, vad är det mest rättvisa straffet för en sådan om man kunde läsa den människans hjärta? Vad skulle du säga?

                       
                    • Janolof

                      16 oktober, 2012 at 14:19

                      ”Och har man tagit någon annans liv under tortyr, vad är det mest rättvisa straffet för en sådan”

                      Då tänker du t.ex. på den som deltar i stening?

                       
              • jon

                15 oktober, 2012 at 10:18

                ”ett liv i synd är en ständig plåga”

                Du får gärna utveckla detta vidare.

                 
          • Anders Åberg

            16 oktober, 2012 at 20:00

            ”Om propagandan var sann i verklig mening är det ju inget fel med den motiveringen”
            Alltså folkmord är OK om det motiveras av “kärlek till de övriga i nationen”?
            Nu har ni kreationister på kort tid försvarat dödsstraff, mord, tortyr och härmed också folkmord.
            Man kan naturligtvis ha överseende med era fossila åsikter, men frågan växer sig allt starkare om det verkligen är säkert att ha er gående lösa?
            Kanske borde ni omhändertas av kärlek till de övriga i nationen.

             
            • Jonathan

              17 oktober, 2012 at 09:33

              För det första förutsätter folkmord att det andra folket är relativt oskyldiga och att de som dödar dem är drivna av mordlystnad/hämnd eller liknande. Sen bara för att människor påstår att de handlar i kärlek betyder det inte att det är sant. Men observera att om det VAR sant att detta folks alla tankar var ständigt alltigenom onda (den enda som kan avgöra det är en allvetande Gud) och att deras fortsatta existens var till skada FÖR DEM SJÄLVA, för de övriga i nationen och för resten av världen (vilket en Gud som kan se framtiden skulle veta), så vore det i sann bemärkelse okärleksfullt att låta dem fortsätta leva. Eller hur? Gud är den som gett alla människor liv från början och har därför en fullständig rätt att ta ifrån människor deras liv om de missbrukar hans gåva.

              En annan fråga: Var får du förresten din starka känsla för rättvisa och moralisk korrekthet från? Hur vet du att den stämmer och att andra borde följa den?

               
              • kris08

                17 oktober, 2012 at 10:21

                ”För det första förutsätter folkmord att det andra folket är relativt oskyldiga och att de som dödar dem är drivna av mordlystnad/hämnd”

                jaha, du menar som:

                ”Mose, prästen Elasar och alla menighetens hövdingar kom och mötte dem utanför lägret. Men Mose greps av vrede mot härens befäl, de högre och lägre officerare som nu återvände från fälttåget.
                Han sade till dem: ”Har ni låtit alla kvinnorna leva! Det var ju de som följde Bileams råd och lockade israeliterna att vara trolösa mot Herren när det gällde Pegor, så att Herrens menighet drabbades av hemsökelsen. Döda nu alla barn av manligt kön, och döda alla kvinnor som har haft samlag med en man. Men de flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva och behålla för egen del.”
                (4 Mos 35:13-18)

                Fin uppvisning i mordlystnad, hämndbegär, girighet och lusta, urskuldad med Guds svartsjuka!

                Fast lyckligtvis är ju som bekant alla dessa ökenvandringar, fälttåg och vidsträckta imperier bara en liten ökenstams extremnationalistiska sagor!

                 
              • Anders Åberg

                17 oktober, 2012 at 10:44

                Jonathan.
                Vår moral har mejslats fram av kulturen, med utgångspunkt från vår flockdjursmentalitet.
                Sedan, dina befängda tankar om att hela folk kan vara onda, berättar för oss andra vilken sagovärld du lever i.
                Du påstår i och med det, att även bebisar av detta folk föds onda och då bör dödas och du verkar märkligt nog knappt ens fatta vad en människa är för något.
                Det är dessutom ett motbjudande utslag av rent vansinne, som mycket väl skulle kunna användas som argument av någon maktlysten härskare just för folkmord och antagligen har liknande tankar också använts på det sättet i historien, en viss Adolf dyker upp i minnet.

                Kreationismen tycks gå hårt fram med folks tankeförmåga och ditt inlägg är faktiskt rent häpnadsväckande.
                Jag börjar nu undra på fullt allvar om du inte behöver hjälp av något slag.

                 
              • jon

                17 oktober, 2012 at 11:05

                Den moral och de lagar som påstås vara unika för kristendomen och mose lag är faktiskt bara de lagar som var brukliga i området för den tiden. Det var inget som var unikt för bibeln och den tidiga Judendomen. Det som var unikt var de två första buden i de tio budorden. Det var bara judendomen som var monoteistisk. De övriga lagarna och reglerna var alllmänt accepterade i området.

                 
      • jon

        12 oktober, 2012 at 11:06

        ”Dödsstraffen är utfärdade av kärlek till de övriga i nationen, av kärlek till andra nationer och till och med av kärlek mot förövaren själv. Ett liv i synd är inget lyckligt liv.”

        Läs igenom det du skriver och begrunda din egen etik.

        ”Alla rättvisa lagar i dag är grundade på Bibelns etik och om vi förstår Bibelns etik i sitt sammanhang skulle vi i hjärtat hålla med om den. Det är min fulla övertygelse.”

        Bibelns etik är ytterst selektiv. Idag verkar man ha löst problemet med de tidigare texternas ofta blodtörtiga innehåll med att även väva in de nyare texterna från framförallt GT där etiken är mycket mer acceptabel. Bibeln är inget sammanhängande verk utan det är en samling böcker som har satts samman i förmodat syfte att skapa en sammanhängande religion. Men ditt påstående att alla rättvisa lagar är grundade i bibeln vilar på mycket lösa antaganden. Etiken i bibeln är snarare en återspegling av den rådande etiken i samhället då texten skrevs

         
        • Jonathan

          15 oktober, 2012 at 10:03

          Blodtörstighet från Guds sida ses endast om man vill se det (Visa mig en text som säger att Gud är blodtörstig och grym). Men om man ger Bibeln en ärlig chans att tala för sig själv, i stället för att välja ut och isoloera vissa delar och förvränga dem, så får man en fullständigt enhetlig etik från början till slut. Och jo, Bibeln ÄR ett sammanhängande verk. Varje bok i Bibeln beskriver samma Gudsbild, vilket är ett överväldigande bevis för att den inte är av mänskligt ursprung. Om den vore det skulle etiken och teologin motsäga sig som den gör i t.ex. grekisk och egyptisk mytologi. Men nu gör inte Bibeln det.

          Att Bibelns etik skulle vara en återspegling av den rådande etiken i samhället då texten skrevs är fullständigt felaktigt. Den rådande etiken hos Israels grannationer var en totalt annorlunda etik från den som Bibeln beskriver. Gång på gång uppmanades Israel att INTE följa den rådande etiken i samhället. Undersök gärna etiken hos t.ex. hettiterna, egyptierna och grekerna och jämför det med Bibelns etik. Skillnaden är kolossal.

           
          • kris08

            17 oktober, 2012 at 11:18

            ”En israelitisk man kom in bland sina landsmän med sin midjanitiska kvinna mitt framför Mose och hela den israelitiska menigheten, som stod gråtande vid uppenbarelsetältets ingång.
            När Pinechas, son till Elasar, son till prästen Aron, såg detta steg han fram ur menigheten, tog ett spjut och följde efter den israelitiske mannen in i sovkammaren. Där stack han spjutet genom de båda, israeliten och kvinnan. Då upphörde den hemsökelse som härjade bland israeliterna
            och som hade krävt 24 000 människors liv.
            Herren talade till Mose:
            Pinechas, son till Elasar, son till prästen Aron, vände min vrede från israeliterna. Han gav min lidelse utlopp bland dem, så att jag inte utplånade israeliterna i min lidelse.”
            (4 Mos 25:6-11)

            Ett fegt lönnmord släcker alltså (tillfälligt!) Herrens blodtörst så att Han inte utplånade i (psykopatisk) lidelse!

             
            • Jonathan

              27 oktober, 2012 at 14:40

              Om du studerar sammanhanget med ett öppet sinne och om du förstod situationen skulle du hålla med om att det som Pinehas gjorde var rättvist och gott. Han stoppade öppet avguderi och otukt bland en av Israels huvudledare och räddade på så sätt många andra människors liv. Jag tänker inte försöka tro att du kommer att förstå detta eftersom det är många andra saker vi behöver diskutera innan vi kan komma till den här frågan. Först behöver vi komma överens om huruvida Gud finns eller inte.

               
              • jon

                27 oktober, 2012 at 20:19

                ”Först behöver vi komma överens om huruvida Gud finns eller inte.”

                Vi behöver inte ta ställning till om gud finns eller inte för att avgöra om det som Pinehas gjorde var rättvist och gott. Vi måste istället ta ställning till om det finns något som motiverar mord.

                Om vi för en stund lämnar moseboken där mord hör till vardagen och detta försvaras som kärlelshandlingar från gud och istället vänder blicken till vår tid. Om det fanns anledning att mörda syndiga månniskor förr så borde detta inte ha förändrats nämvärt i vår tid.

                Då är frågan jonathan, när är det ok med ett barmhärtighetsmord? Finns det alternativ till mord som kanske är bättre? Fick en kommentar, minns inte om det var från dej eller nån annan, att ett liv i synd är ändå så eländigt att det är bättre att avsluta det livet.

                Håret reste sig över hela kroppen då jag läste det.

                Tänk tanken. Någon händer i ditt liv som gör att du börjar tvivla i din tro. (Helt hypotetiskt förståss) Du väljer att tro att det nog inte finns en gud. Per defenition lever du nu ett liv i synd (om jag har tolkat det rätt av kommentarer här på bloggen). Är det rätt att då avsluta ditt liv? Du kanske blir övertygad i din inställning och lyckas få med dig fler människor i ditt tvivel. Om man avslutar ditt liv kommer alltså fler själar att räddas….

                Åter till moseboken.

                Var det rätt att döda? Om gud finns eller inte är inte avgörande. Gud kanske inte alls ter sig på det sättet som bibeln beskriver. Vi vet inte ens om beskrivningen av gud i moseboken är riktig. Vi vet inte om det är ok för gud att man tillber andra gudar. Gud kan ha en långt mycket mer vidsynt defenition av att vara gudfruktig än den som bibeln beskriver. Kort sagt, vi vet inte. vi kan bara tro.

                Om man betraktar alla olika riktningar inom det som kallas kristendom så ser man att det finns många sätt att betrakta gud på. Vilket är rätt?? Vad säger att din tolkning är den rätta? Katolicismen är den överlägset största grenen av kristedomen. Protestantismen utgör en liten del av den kristna grenen. Av dessa finns det en hel del som har en betydligt friare tolkning av bibeln än vad som jag uppfattar att bland annat du har. Till och med Islam är långt mycket större. Vad är det som gör att just du tillhör den ynka lilla andelen människor som tolkar gud och bibeln rätt??

                Jag efterlyser mer ödmjukhet. Det är inte vår sak att avgöra hur gud gestaltar sig. Men framför allt. Respekt för livet. Även om vi tycker det är eländigt.

                 
  3. Anders Åberg

    12 oktober, 2012 at 10:37

    Går det alls att hitta människor i ett civiliserat land som Sverige, som är mer blodtörstiga än kreationister?
    Det skulle möjligtvis vara några av dom extremaste nynazisterna då.
    Dom här spalterna är ju fulla av olika tafatta försök till försvar av dödsstraff, tortyr och mord.
    Alla ickereligiösa som skriver här och alla man träffar tar konsekvent avstånd från sådant efterblivet barbari.

     
  4. Erik Lundin

    12 oktober, 2012 at 13:06

    ”Om någon slår en annan med ett järnföremål … en sten … ett träredskap … om någon knuffar omkull en annan i ond avsikt eller kastar något på honom med ond vilja, så att döden följer, eller slår till honom i fientlig avsikt, så att döden följer, då skall han straffas med döden: han är en mördare. Blodshämnaren skall döda mördaren när han stöter på honom. – 4 Mos 35:16-21”

    Innebär ovanstående Bibelcitat att du är för dödsstraff, Johannes?

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s