RSS

En mattelärares tankar om en pedagogisk utmaning

15 Jun

En av anledningarna till att jag valde matematik som mitt andra ämne (förutom NO) är att jag tycker om att förklara saker. ”Aha! Nu förstår jag!” är ljuv musik för mina öron. Detta arbete är fantastiskt roligt och stimulerande så länge eleverna vill lära sig och vill förstå.

Många klagar över att det är jobbigt att räkna matte. Jag håller med. Det är ansträngande att vara så aktiv, fokuserad och kreativ. Men samtidigt som det är ansträngande så får man mycket tillbaka, t ex tillfredsställelsen av att ha knäckt ett svårt problem eller av att gjort en riktigt snygg uträkning. En del elever upplever den tjusningen och räknar på med full fart. För andra tycks ansträngningen väga alldeles för tungt i förhållande till lyckan, men de räknar på för betygens skull eller för att de kommer att behöva kunskaperna senare i livet. Dessa elever vill väldigt gärna förstå, men känner sig inte motiverade att söka någon djupare förståelse. De är oftast bara ute efter snabba och användbara genvägar. Vad som är positivt för mig som lärare är att de åtminstone är intresserade av att utvecklas och lära sig mer. Så småningom upptäcker de kanske till och med att matematik är roligt i sig! 😉

En tredje kategori elever (finns kanske bara på högstadiet) har tyvärr bestämt sig för att matte är totalt onödigt för dem. De vill att det ska vara onödigt, för om det är det så finns det ju ingen anledning att jobba med det. Om en lärare vinner det slaget och lyckas övertyga om matematikens användbarhet i deras liv, byter eleverna genast taktik och hävdar istället att matematik är omöjligt för dem att förstå. När eleverna väl har intagit denna ställning är alla förklaringsförsök bortkastad tid för både lärare och elever. Elever som har bestämt sig för att de inte kan förstå, på grund av att de inte vill förstå eftersom som det skulle innebära ansträngande arbete, kommer aktivt sätta sig emot alla försök till förståelse. Om någon serverar en alldeles lysande förklaring måste eleverna som sista utväg spela dumma och oförstående.

Det är förstås skillnad om en elev upplever att den omöjligt kan förstå, men väldigt gärna skulle vilja förstå. En sådan utgångspunkt är istället ett drömläge för en matematiklärare. Här har man ju chansen att göra stor skillnad!

På samma vis är det med Bibeln

Som jag sa i ett tidigare inlägg utgör ”svåra bibeltexter” egentligen inte någon större teologisk utmaning eftersom Gud kan förse den uppriktige bibelstudenten med svar. Däremot finns det en pedagogisk utmaning, som till och med en allsmäktig Gud kan ha problem med: Hur förklarar man för någon som inte vill förstå?

Jag tror att många vill betrakta Bibeln som onödig, obegriplig eller rent av omoralisk och osann. Varför? Jo, för att om det som står i Bibeln faktiskt är viktigt, begripligt, heligt och sant, så kommer det att innebära en ansträngning från läsarens sida. Då måste vi ju rätta våra liv efter det som står i Bibeln! Eftersom det skulle innebära en alldeles för stor uppoffring, vill den oärlige bibelstudenten inte förstå.

Hur märker man om så är fallet? Hur märker man när någon inte vill förstå? Jo, det märker man på de reaktioner man får när man försöker förklara ”svåra bibeltexter”. När man förklarar en bibeltext kommer den uppriktige bibelstudenten (som vill ha svar) att uttrycka nyfikenhet och uppskattning. (”Aha! Nu förstår jag!”) Den oärlige bibelstudenten (som inte vill ha svar) kommer istället att motarbeta alla sådana försök, t ex genom att snabbt räkna upp en massa andra besvärligheter (byta ämne) eller genom att helt enkelt spela dum och oförstående.

Det är förstås skillnad om någon upplever att Bibeln är omöjlig att förstå, men väldigt gärna skulle vilja förstå den. En sådan utgångspunkt är istället ett drömläge för en bibellärare… och för Gud själv! Här har man ju chansen att verkligen göra skillnad i en annan människans liv! Man kan hjälpa den personen att upptäcka något som är ännu mer spännande och roligt än den ljuvaste matematik!

Annonser
 

17 svar till “En mattelärares tankar om en pedagogisk utmaning

  1. MrArboc

    18 juni, 2012 at 05:52

    Du som är pedagog – hur når man fram till en NO-lärare som inte vill förstå evoutionsteorin, geologi eller naturvetenskap över huvud taget?

     
      • MrArboc

        18 juni, 2012 at 21:15

        Ska man döma av det du skrivit här i bloggen har du förstått så lite av evolutionen naturvetenskaperna att det skulle vara en komplimang att påstå att du missförståttdom.

        För att använda dina egna ord — gör dig inte dummare än vad du är.

         
      • MrArboc

        18 juni, 2012 at 21:26

        Och appropå ditt senaste inlägg så har jag inte påstått att du har missförstått evolutionsteorin – jag hävdar att du inte vill förstå den. En väldigt viktig skillnad som du helt säkert själv är medveten om!

         
  2. Lars Johan Erkell

    18 juni, 2012 at 09:21

    Precis – hur når jag fram till studenter (och bloggare) som har bestämt sig för att evolutionsteorin måste vara felaktig? Även om man driver diskussionen så långt att argumenten för skapelsetron tagit slut, så hjälper det inte. Då får man istället höra någon variant av argumentet ”evolutionisterna ljuger”.

     
    • Johannes Axelsson

      18 juni, 2012 at 12:45

      Lars Johan, som jag sa i inlägget Evolutionskonspiration? tror jag inte att evolutionister ljuger. Jag tror helt enkelt att de har fel. Om man har fel och anar att det är fel men ändå fortsätter sprida det, så är man förvisso en lögnare. Om man däremot har fel på grund av ovilja att förstå vet jag inte om det bör klassas som lögn, eftersom det inte sker helt medvetet. Det är ju ett självbedrägeri som man själv behöver bli väckt ur, och då är man ju snarare offer än brottsling.

       
      • Lars Johan Erkell

        18 juni, 2012 at 13:54

        Johannes, jag tycker precis som du, fast tvärtom 🙂 Jag menar att din kreationism är ett självbedrägeri som du behöver bli väckt ur, och att du snarare är ett offer än brottsling. Det trista är dock att du i din position som NO-lärare har stora möjligheter att lura andra. Möjligheter jag hoppas du inte utnyttjar.

        Grundproblemet är att du inte ser vetenskapen från dess egna villkor, utan att du till varje pris skall tvinga in den i en fundamentalistisk bibelsyn. För att lyckas med detta får du misshandla den till oigenkännerlighet, och du landar i ren pseudovetenskap. Om du vill hävda att din kreationism är vetenskapligt hållbar är du välkommen till Biolog(g), http://biologg.wordpress.com/ där jag har ställt några frågor om just den saken.

         
    • parallella-paradigm-utvecklar-tanken

      18 juni, 2012 at 13:20

      Hej Lars-Johan och MrArboc!

      Att ”nå fram” bara med ”etablerad naturvetenskap” av många friskt blandat med en existensiellt materialistisk filosofi utan att ge sig in i teologiska spörsmål lär vara dödfött.

      Jag tror att det går lättast ”att nå fram” om man precis som i matematikfallet försöker se var den primära anledningen till ”inte vill förstå” sitter (om man nu tycker det behövs). Jag tycker Johannes indikerar att han väljer tolkningar av teologiska skäl och sedan har hittat källor som han tycker styrker ungjordskreationism. Om man tycker att de källorna (t.ex. creation.com och AIG) är dåliga eller lögnaktiga och vill nå fram med detta till Johannes så går det lättast genom att vara saklig och vänlig (vilket en del av er är) och utgå från att Johannes är förståndig men har blivit grundlurad av någon orsak. En föredömlig attityd för en sådan hållning finns på:
      http://questioninganswersingenesis.blogspot.se/2010/11/goals-guidelines-and-contact.html (även om jag tror att bibelsynen i den bloggen ibland är onödigt luddig).

      För att få en ungjordskreationst intresserad av en ur er synvinkel mer givande evidensdiskussion bör man vara tydligt ödmjuk i vad som är hypoteser/tolkningar respektive observationer samt även tänka allvarligt över alternativa åskådningar som en kreationist kan växla till utan att fullständigt kasta bort sin värdegrund eller bli tvungen att se Bibeln som en allegorisk sagobok m.m. (dvs om man söker förståelse bör man inte ha bibel-sågning som primär agenda).

      Man bör i diskussionen tillåta ställningar längs skalan, allt ifrån att jorden inklusive geologiska lager, minnen i våra hjärnor etc skapades igår, till en existentiell materialism utan utrymme för skapelse, i andra änden av skalan. För en bibeltroende så är då en intressant fråga vilka tolkningar som är mest sannolika om man antar/önskar att Gud är god (och t.ex. inte gillar att luras med bluff-fossil).

      Vill man t.ex. diskutera sannolikheten för evidens kring ”common descent” så kommer man nog längre om man startar en diskussion utifrån t.ex. ”oeC-mod” i Rusbults uppställning på http://www.asa3.org/ASA/education/origins/logic.htm än om det enda alternativen som erbjuds är existensiell materialism och teistisk evolution. ”oeC-mod” är en variant jag tror att Lars-Johan missade när han på en fråga från mig sågade allt vad kreationism heter och bara ”godkände” teistisk evolution.

      Teologiskt sett verkar ”oeC-mod” stämma rätt bra med hur Gud arbetar senare i historien; Gud väljer ut något ur skapelsen (t.ex en människa som Abraham) eller ett folk (Israel) bearbetar och sedan låter växa med variation och frihet. Planterar fördjupad kunskap om sina egenskaper och planer via Jesus (hos det redan utvalda folket), väntar, låter växa ut över världen med variation och frihet. Ställer in naturkonstanter och drar igång big bang, väljer ut jorden, bearbetar, skapar liv, väntar, låter växa med variation och frihet under fysikens lagar. Väljer ut livsformer bearbetar, väntar, låter växa och spridas med variation och frihet inom naturens lagar (i några omgångar).

      Jag har svårt att se någon att någon naturvetenskaplig evidens skulle gå emot ”oeC-mod”. Förmodligen matchar ”oeC-mod” sannolikhetsbedömningar bättre än vad en rent materialistisk abiogenesis och evolution gör (om man nu inte tar till tjuvknep som multiverse och i ett nafs även gör Douglas Adams beskrivningar i Liftarens Guide till galaxen högst sannolika).

      Då återstår t.ex. en fråga om ”varför då skriva om sex skapelsedagar” – då förlorar väl bibeln i trovärdighet? Att förutsätta att Gud bara ser allt ur mänskligt tidsperspektiv är inte alltid självklart ens om man tror att Gud inspirerat och vakat över sitt ord noga. Läs t.ex. http://www.aish.com/ci/sam/48951136.html Den redogörelsen kan för vissa vara ett ”Aha! Nu förstår jag!”-ögonblick där bibeltextens bokstavliga 6x24h läses just bokstavligt, fast från Guds/startens rum-tids-koordinater och samtidigt matchar ett uråldrigt universum. Rappakalja och efterkonstruktion för den som på förhand bestämt sig för att gamla testamentet är en produkt från ett primitivt ökenfolk, men ytterst intressant för den som tror att Gud gömt många spännande saker i sitt ord. Tittar man på rabbinsk tolkning som föregår modern kosmologi och relativitetsteori så är detta är något som även agnostiker och sökande ateister bör fundera kring.

      Ett av de argument är som återstår från viss ungjordskreationisms tämligen svartvita teologiska uttalanden, gäller huruvida vissa djur kunde dö innan syndafallet och om Gud kunde kalla en skapelse innehållande någon form av död för ”god”. Vad gäller teologiska funderingar på hur en långsam skapelseprocess skulle vara förenlig med Guds natur så finner jag tankarna på http://christianthinktank.com/predator.html rätt intressanta och jag tror det är värt för ungjordskreationister att överväga om man kan ta in en bredare repertoar av möjligheter bland de skapelseprocesser man överväger sannolikheter för.

       
  3. Peter Lundin (@3ntangled)

    18 juni, 2012 at 10:19

    Det är en medvetet, gissar jag, oärligt jämförelse du gör när matematik jämförs med bibeln.

    Matematik är universiellt, oberoende av livsåskådningar byggda på mystik och onåbara väsen. Matematik är inte en frågan om tolkning utan följer uppsatta regler vilka gäller för alla.
    Detta är viktigt, för det betyder att personer med olika bakgrund, intentioner och livsåskådning når samma resultat och kan vara överens om detta.

    Med detta klargjort märker vi att din jämförelse haltar betänkligt. Bibeltolkning är en fråga om just tolkning. Det går inte att nå en sanning.

    Du skriver själv ”..eftersom Gud kan förse den uppriktige bibelstudenten med svar.”
    Vilka skulle dessa svar vara? Då borde ju alla kristna komma till samma slutsats och teologi som ämne skulle vara helt meningslöst.

    Nu vet vi att det inte är så eftersom det finns kristna som inte ser några problem med att förena evolutionsteorin med bibeln. Fast det kanske bara är kreationister som är sanna kristna.

    Du tillskriver bibeln egenskaper som inte finns. Bibeln är ingen källa till förståelse av verkligheten.

     
    • Johannes Axelsson

      18 juni, 2012 at 12:57

      Du skrev: ”Då borde ju alla kristna komma till samma slutsats och teologi som ämne skulle vara helt meningslöst.”

      Det är faktiskt så att människors förståelse av Bibeln konvergerar när de avlägsnar alla traditioner och allt auktoritetstänk. Teologin – när den inte influeras av ateistiska tankar – är oerhört viktig när det gäller att göra just detta och peka på vad Bibeln faktiskt säger. (Med att förståelsen konvergerar menar jag inte att alla genast tror exakt samma sak, utan att deras tolkningar närmar sig varandra ju mer de studerar.)

      Förenandet av evolutionsteorin med Bibeln kommer inte från en rak läsning av Bibeln utan från en önskan att anpassa det Bibeln säger till vad man vill att den ska säga – alltså ett tydligt exempel på ett tänk som leder till en lång rad olika bibeltolkningar.

       
      • Peter Lundin (@3ntangled)

        18 juni, 2012 at 13:22

        ”Förenandet av evolutionsteorin med Bibeln kommer inte från en rak läsning av Bibeln utan från en önskan att anpassa det Bibeln säger till vad man vill att den ska säga…”

        Så du är fri från denna önskan att anpassa det Bibeln säger till vad man vill att den ska säga? Det låter inte så.

         
  4. jon

    18 juni, 2012 at 12:30

    Hur är det då med koranen eller Vedaböckern till exempel. Kan jag förlita mig på innehållet i den texten på samma sätt som med bibeln?? Eller har bibeln någon slags särställning bland religösa texter vilket gör den mer tillförlitlig? Hur kan jag avgöra det?

    Hur skulle det påverka dig om koranen visade sig vara mer tillförlitlig än bibeln? Skulle du då välja att leva enligt koranen eller skulle du endast forsätta att förneka koranen och förlita dig på bibeln bara för att du vill det?

    Tycker ditt inlägg lämnar mer frågor än det ger svar. Eller rättare sagt.. det förutsätter att man gör ett ställningstagande på det personliga planet för att kunna acceptera och ”blunda” för konstigheterna som står där.

     
      • jon

        18 juni, 2012 at 13:47

        Jo jag vet. Jag har dock inte fått något tillfredsställande svar. Det du säger är i princip att jag först måste välja samfund/tro för att sedan utifrån det tolka världen och bibeln. Det är egentligen här hela problemet i diskussionen mellan kreationister till evolutioinister handlar om. Ska man filtrera allt via en gud innan man tolkar det man ser kommer det aldrig att förstå varandra då man kommer att se olika. ”Evolutionisten” kommer att tolka det han ser och kreationisten kommer att fösöka tolka in efter bibeln det han ser.

        Det gör hela denna debatten helt meningslös. Jag har många gånger funderat på varför kreationisterna ser det så viktigt att föra ut sitt budskap och försöka se det som vetenskap. Varför inte lägga ner det och inse att samförstånd kommer aldrig att uppnås utan tvärtom, basen är radikalt olika för evolution och kreation vilket gör att det blir………slöseri med tid.

         
      • Peter Lundin (@3ntangled)

        18 juni, 2012 at 15:15

        ”37 folkslag kan inte ha fel: Den första människan skapades av lera!”

        Det är ett vanligt argumentationsfel. Att många tror på något gör det inte per automatik till sant.

        Det pekar på sin höjd till att det kan finnas en urreligion/källa som har spritt sig och delar av har inkorporerats i den egna mytologin. Det kan tom. vara så enkelt att eftersom lera är så formbart så har man använt det i sina skapelseberättelser.

        Vi ser ett samband. Sambandet är per automatik inte = gud skapade människorna av lera.

         
  5. Jonathan

    19 juni, 2012 at 09:28

    Tack Johannes! Jag var själv en ovillig matematikelev fram till tvåan i gymnasiet då jag upptäckte dess skönhet och läste alla kurser jag kunde komma över. 😉
    Bra jämförelse också med Bibelläsning. Hoppas att vi alla kan utvärdera våra egna motiv till att skriva i den här bloggen (utan att göra sig skyldig till att vara dömande genom att hävda sig veta andras).

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s