Gud är redan i framtiden

Gud – som själv har skapat tiden – är inte en del av den. Han står utanför tidslinjen och är helt oberoende av den. Alla hans skapade varelser är dock bundna till tiden. Det behöver vi vara, för vi kan inte hantera tidlöshet eller ens förstå det – lika lite som en tvådimensionell seriefigur skulle kunna förstå sin tredimensionella serietecknare.

Ett annat ord för tidlöshet och att vara obunden av tid är: evig. Bibeln beskriver Gud som evig, oftast med innebörden att han alltid har funnits och alltid kommer att finnas.

När Mose mötte Gud vid den brinnande busken och frågade efter Guds namn – vem skulle han hälsa från? – då presenterade Gud sig själv som: ”Jag är” (2 Mos 3:14)

I Uppenbarelseboken presenterar sig Gud på liknande sätt ”Jag är A och O, säger Herren Gud” – Alfa och Omega, första och sista bokstaven i grekiska alfabetet, alltså början och slutet – ”han som är och som var och som kommer, allhärskaren.” (Upp 1:8)

En text som jag redan har citerat några gånger i det här sammanhanget är 2 Pet 3:8 – “för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag” – i vilken Petrus refererar till Ps 90:4: ”Tusen år är i dina ögon som den dag som förgick i går, som en av nattens timmar.”

En Gud som på detta sätt är oberoende av tiden behöver inte utgå från gissningar eller beräkningar för att kunna säga något om framtiden. Han är redan där! Det är en av anledningarna till att vi kan lita på honom. Gud leder oss alltid på det sätt som vi själva skulle vilja bli ledda, om vi kunde se slutet från början. Vi kan inte det, men den Evige kan.

Jag tycker att Casting Crowns uttrycker det så bra i låten Already there (spotify-länk):

To You my future is a memory
Cause You’re already there

 

 

Annons