Bibeln nämner 16 sonsöner till Noa. Gud har gett oss tydliga bevis för att bekräfta att dessa var riktiga personer som verkligen har levt. Många av deras namn lever nämligen kvar än idag, omkring 4000 år efter att de gick här på Jorden. De finns inskrivna i historien i form av namn på platser, folkslag och språk. Detta inlägg ingår i en bloggserie om Noas 16 sonsöner (länken leder till en sida med innehållsförteckning).
Den andre av Noas sonsöner som nämns är Jafets son Magog. Den judiske historikern Flavius Josefus säger att de som kallades magogiter kallade grekerna för skyter. Skytien var en region norr om Svarta havet, alltså i dagens Rumänien och Ukraina. Detta folk betraktades av grekerna som särskilt våldsamt och barbariskt. Paulus räknar upp dem som exempel när han vill berätta att härkomst och social status inte längre spelar någon roll när man har blivit född på nytt (Kol 3:11).
Skyterna passar även in på Bibelns senare beskrivningar av Magogs ättlingar. I Hesekiel 38:15 och 39:2 nämns att de levde ”långt uppe i norr” (sett ur Israels perspektiv). Det finns en träffsäker beskrivning av hur detta folk skulle bli besegrat: ”Då skall jag slå bågen ur din vänstra hand och vrida pilarna ur din högra.” (Hes 39:3) Skyterna är nämligen kända för sina skickliga bågskyttar. Det verkar till och med finnas ett samband mellan orden skytt och skyt.

Bågsky(t)ter i ett guldsmycke från 300-talet f Kr upphittat i Ukraina – Foto: PHGCOM (Wikipedia)
Skyterna är det enda folkslag som med relativt hög historisk tillförlitlighet kan kopplas till Magog. Men det kan förstås finnas fler. Precis som med Gomers ättlingar kanske det bara var en del av Magog som bosatte sig relativt nära spridningspunkten (Babel i Mesopotamien) och att andra utvandrade till andra delar av världen. Det finns många förslag på andra folkslag som är ättlingar till Magog, och en del av dem är väldigt … kreativa.
Suenno?
Till exempel trodde vi här i Sverige att svenskar är ättlingar till Magog. Det var Johannes Magnus, den siste katolske ärkebiskopen i Sverige, som hittade på detta. I sitt verk Alla göta- och sveakonungars historia (som utkom postumt 1554) påstod han att Magog hade fem söner som inte omnämns i Bibeln: Suenno (svearnas förfader), Gethar (eller Gog – götarnas/goternas förfader), Ubbo (som grundade Uppsala), Tor och German. Han fabricerade sedan ihop en lång lista över kungar som regerade i Sverige sedan Noas sonson Magogs tid. Detta bluffverk blev en rikigt bestseller eftersom den gav extra ”biblisk” pondus till Sverige oss dess regenter. Drottning Kristina räknade sig själv regent nummer 249 baserat på denna släkttavla. Johannes Magnus hade lagt till ett antal erikar och karlar före Erik Segersäll och Karl Sverkersson, vilket för övrigt är anledningen till att Erik XIV och Karl IX antog så (annars) omotiverat höga regentnummer. Vår kung Carl XVI Gustav är således inte den sextonde karlen – denna numrering är bara en kvarleva från Johannes Magnus försök att skriva in Sverige i Biblen.
Så, är svenskarna ättlingar till Magog? Tja, man kan förstås inte automatiskt utesluta det bara för att det var någon som en gång påstod det på fabricerade grunder – det kan vi ju vara ändå. Med tanke på alla år som gott sedan dess och att folkslagen inte har levt genetiskt isolerade från varandra (utom några undantag) är det fullt möjligt att många av oss är ättlingar till flera av Noas 16 sonsöner – inklusive Magog. Men det enda folkslag som med historisk tillförlitlighet kan kopplas till Magogs ättlingar är som sagt skyterna.
Se även Vilka är Gog och Magog?
kris08
26 juli, 2012 at 11:21
”relativt hög historisk tillförlitlighet”?
Jovisst, kan väl inte gärna finnas mer än ett ”vilt” folkslag ”i norr”, eller hur? Gamla tredjehandsuppgifter av vad ett folk kallats av andra väger ju också väldigt tungt…
Bespara oss gärna fler listor över krystade försök att koppla ihop folkslag med Noas avkomlingar.
Det enda av substans man kan få ut av det är en uppfattning av tidens (mycket begränsade) världsbild!
Janolof
27 juli, 2012 at 00:14
Har du kollat med historikerna om vad dom anser om denna ”historiska tillförlitlighet” ?
Nisse
27 juli, 2012 at 22:30
Jag ser fortfaranade fram emot ditt svar vad du använder för källor. När du tex referat till Josefus så är det sannolikt en sekundär källa. Vem säger att något är historiskt sannolikt? Citatet från Reagan säger en del om att det handlar om västerländsk kristen tradition, men har du eller någon annan skrivit om detta och tolkat det?
Johannes Axelsson
28 juli, 2012 at 00:08
Det är lite olika från gång till gång. En del kommer från olika Wiki-sidor (som i sin tur har referenser). Så här såg t ex Reagan-citatet ut:
(Tydligen var han inte president när han sa det.) Citatet är hämtat från: Paul Boyer (1992). When Time Shall Be No More: Prophecy Belief in Modern Culture. Cambridge, MA: The Belknap Press of Harvard University. p. 162
Det blir väldigt tidskrävande om jag måste ange referenser till allt jag skriver, även om jag är beredd att leta upp det om någon frågar.
nisse
29 juli, 2012 at 19:54
Det är klart att det blir tidskrävande ju mer man jobbar efter vetenskaplig metod, vare sid det handlar om fysik, geologi eller teologi. Det är priset för att vara trovärdig. Grunderna att förstå vem som säger vad till vem och varför är alltid relevant. (gäller ju även Bibeln som jag skrivit om tidigare) T.ex. Paul Boyer har en klangbotten i amerikansk anabaptistisk tradition (föräldrarna var mennoiter) och har intresserat sig för amerikansk religionshistoria. Samtidigt har du själv också en frireligiös bakgrund där mycket av ditt sökande och googlande följer av den syn ditt kontext har. (Känner ju både dig och din far ganska väl och kan tänka mig vad som kan ha funnits i familjebiblioteket 🙂 )
Jag tycker inte du alltid måste ange alla källor, men det är bra att vi som läsare på bloggen förstår ditt tankesystemet som ligger bakom. Gör lite nedslag ibland, det räcker 🙂
Nisse