Som uppföljare till mitt inlägg 37 folkslag kan inte ha fel: Den först människan skapades av lera! kommer här ett par exempel på traditioner som även nämner att den första kvinnan skapades av ett ben från mannen:
- Tahiti: Guden Toara formade mannen av röd jord och tog senare ett ben från mannen och gjorde en kvinna vid namn Ivi, som betyder ben på deras språk.
- Befolkningen på Fakaofo – en av atollerna bland Tokelauöarna i Stilla Havet – säger samma sak som folket på Tahiti men mer specifikt: Benet var ett revben (kvinnans namn var Eevee som betyder revben) och alla människor härstammar från detta par.
- Karen – ett folkslag i Burma med mongoliskt ursprung: Mannen skapades ur lera, sedan blev han levande genom att liv blåstes in i hans näsborrar och kvinnan kom från mannens revben.
- Sibiriska tatarer: Gud gjorde den första mannen av lera, men djävulen tog ut revbenet och gjorde den första kvinnan. (Undrar vad det folket har för kvinnosyn… ;))
- Eskimåerna vid Point Barrow i Alaska: En ande vid namn A-se-lu gjorde mannen av lera och blåste in liv i honom. Närliggande stammar säger att det var korpen kom och gjorde den första kvinnan av lera som mannens följeslagare.
- Kumeyaayfolket i Californien: Guden Tcaipakomat tog lera och gjorde en man, sedan tog han ett av mannens revben och gjorde kvinnan.
Om det som står i Bibeln är sant, så är alla människor på den här planeten ättlingar till de människor som spreds ut över hela världen efter att Gud stoppade deras högfärdiga (bokstavligen) ambitioner vid Babel för drygt 4000 år sedan. I så fall kan vi förvänta oss att finna samstämmiga berättelser över hela världen om alla dessa folkslags gemensamma historia – vilket är precis vad vi finner!
Precis som med alla traditioner som vittnar om en världsvid översvämning, finns det en skildring som verkligen överträffar alla de andra i detaljrikedom och i överensstämmelse med sådant som kan prövas och undersökas vetenskapligt!
Visst är det fantastiskt! Mänsklighetens historia sträcker sig bara några tusen år bakåt i tiden – vi är alla mycket nära släkt! Och världens bästa historiebok är Bibeln!
Källa: Taylor, I. Adam – Man of clay, Journal of Creation, vol. 26(1), 2012
newtonbloggen 
Erik Lundin
3 juni, 2012 at 11:30
Fatta! Mänsklighetens historia sträcker sig miljoner år bakåt i tiden – vi är alla avlägset släkt! Och världens bästa historiebok är naturen som går att observera!
Hur känns den här retoriken?
MrArboc
3 juni, 2012 at 13:17
Nu har han helt gett upp försöken att vara rationell och börjat predika… Det blev väl för jobbigt med alla frågor som kommentatorer förväntar sig svar på.
https://newtonbloggen.wordpress.com/2012/05/30/intervju-med-newtonbloggaren-del-1/#comment-3628
Johannes Axelsson
3 juni, 2012 at 17:10
Nej, inte direkt jobbigt. Men jag tycker det är en smula patetiskt med alla ständiga försök att framställa det som att jag flyr undan diskussioner eller som om det jag skriver har motbevisats och att det inte finns några svar skapelsetroende. Det känns som att detta görs för att rikta bort uppmärksamheten från att ni själva står svarslösa.
Thomas Schwartz
3 juni, 2012 at 17:56
Så nu handlar debatten här bara om att båda sidor ser den andra som svarslös? När jag läste följande blev jag själv överaskad: ”Fatta! Mänsklighetens historia sträcker sig bara några tusen år bakåt i tiden – vi är alla mycket nära släkt! Och världens bästa historiebok är Bibeln!” därför att meningen tyder på att du har gett upp försöken att lägga fram argument. Jag tror att det du tänkte när du skrev den kan parafraseras som ”varför vägrar de flesta av mina läsare se det som ju är så uppenbart. vad jag än skriver så hittar dom bara på en massa invändningar. varför envisas dom med att ha fel hela tiden?”
Du skriver här ovan att du upplever alla försök att få svar på följdfrågor som dina bloginlägg genererat som ett försök att rikta bort uppmärksamheten från frågeställarens egen svarslöshet. Vi är inte så olika ändå. Även jag upplever att bristen på riktiga svar på uppriktiga frågor göms undan, oftast i fyndigheter och kvickheter. Ta till exempel Mattias L. Han har ihärdigt men i det stora hela rätt fruktlöst försök att bedriva ett vuxet samtal om skapelsefrågor med forumets ung-jords-skapelsetroende. När sakliga och informativa (som i innehållande information) svar uteblivit kände han sig igår tvungen att tillgripa sarkasm och hån för att om möjligt uppnå ett svar som vänliga frågor inte lyckats locka fram.
Jag är av den uppfattningen att kristendom och vetenskap inte är i någon paradigmatisk konflikt med varandra där endast den ena eller den andra kan överleva. Jag har även trott att konflikten var påhittad av en del fanatiker på båda sidor. Här känner jag mig tvungen att revidera min åsikt. Konflikten är riktig och existerar däri att en del personer lever den och motarbetar varje försök att komma över den. Striden står fortfarande inte mellan kristendom och vetenskap eftersom det finns gott om människor som fullt ut accepterar båda, men den står mellan de som står endast för en av dem och som vägrar att se den andra som varande värd ens ett genomtänkt och moget svar.
Johannes Axelsson
3 juni, 2012 at 18:42
Thomas, är det med avsikt som du ständigt felciterar och ”missförstår”?
Jag skrev: ”jag tycker det är en smula patetiskt med alla ständiga försök att framställa det som att jag flyr undan diskussioner eller som om det jag skriver har motbevisats och att det inte finns några svar skapelsetroende. Det känns som att detta görs för att rikta bort uppmärksamheten från att ni själva står svarslösa.”
Du skrev: ”Du skriver här ovan att du upplever alla försök att få svar på följdfrågor som dina bloginlägg genererat som ett försök att rikta bort uppmärksamheten från frågeställarens egen svarslöshet.”
Vad jag syftar på är förstås beteendet att göra upp listor och posta dem vid varje inlägg, och dessa ständiga påminnelser om sådant som jag inte har svarat på. Detta förvrider du så att det ska se ut som att jag inte tycker om när någon ställer följdfrågor överhuvudtaget. (I så fall hade det ju bara varit att plocka bort kommentarfunktionen.)
Samtidigt målar du upp oss skapelsetroende som fientliga till vetenskap, fastän du vet att det inte är så. Jag tror att du har större chans att förstå vad jag och andra skapelsetroende menar än många av de andra kommentatorerna, så jag tycker det är underligt att du argumenterar på detta sätt.
Du vill att jag ska accepterar din syn på Bibeln. Jag respekterar din åsikt, men jag kan inte hålla med om den. (Jag kan knappt förstå hur du får ihop det.) Du får gärna sprida dina åsikter, men du kan inte förvänta dig att jag ska hjälpa dig med det och inkludera dem i mina inlägg.
Thomas Schwartz
3 juni, 2012 at 20:15
Nej Johannes, jag har inte för avsikt att felcitera eller missförstå. Jag hade för mig att en vanlig metod för att försäkra sig om att jag förstått det du avser att kommunicera är att jag omformulerar det jag uppfattar att du säger i egna ord. Du kan då se om det du har sagt uppfattats så som du avsåg det. Om den här metoden inte är användbar i sammanhanget så ber jag om ursäkt för det.
Sedan visar ditt svar att misskommunikationen går i båda riktningarna. Jag menar ju inte heller kommentarer i allmänhet utan mycket specifikt din inställning till de listor som gjorts.
Jag är mycket väl medveten om att det finns skapelsetroende som accepterar vetenskapen. Jag skickade ju en länk med ett exempel på just detta till dig på FB förra veckan. Däremot verkar mycket som skrivs i just din blog (inklusive kommentarfältet) i försvar till skaparen vara just vetenskapsfientligt i den bemärkelsen att vetenskapliga upptäckter antingen ignoreras (exempelvis frågor och invändningar som finns i de ovan omnämnda listorna) eller enbart ses som ammunition (Rolfs obegripliga påståenden om att vetenskapens framsteg i cellbiologi på något sätt skulle vara ett skräckscenario för biologer). Det är ju även det jag skrev här ovan, att en konflikt mellan kristendom och vetenskap på intet sätt är nödvändig men att den ändå existerar på newtonbloggen.
Jag ser inte min medverkan här i din blogg som missionerande för min bibelsyn och förväntar mig givetvis inte att du ska börja sprida den i blogginläggen. Jag antar att du har läst artikeln ”Mötesplatser som gör intryck” i senaste Missionären. Jag ser min medverkan som ett försök att främja i huvudsak punkt 1 (Bygg inte fördomar). Mattias L inlägg från igår visar att det som sägs här angående noas flod bryter mot den eftersom alla som tänker till lite ser att förklaringen som ges inte kan hänga ihop (om trilobiter, plattfiskar och hummrar tillsammans bebor havsbotten så är det obegripligt varför *alla* plattfiskar och hummrar lyckas undgå att begravas i månadsvis medan *alla* trilobiter begravs omedelbart när de lertygnda flodvattenvågorna sköljer över havsbottnen). Ett annat exempel skrev du själv i eftermiddags:
”När jag hänvisar till tidigare inlägg som du tycker har påvisats som felaktiga, så är det för att jag helt enkelt inte håller med. Jag tycker alltså att inläggen fortfarande håller. Om jag har skrivit något felaktigt så rättar jag självklart till det.”
Du tycker att ditt tidigare exempel håller, medan dina åhörare anser att det inte gör det. Du väljer då att strunta i att din publik inte har köpt argumentet utan fortsätter att använda det eftersom du själv inte kan förstå varför publiken inte köper den. Du är givetvis i din fulla rätt att skriva hur du vill i din blogg, men agerandet skapar fördomar, bryter ner förtroende och är generellt kontraproduktivt om din avsikt är att sprida din egen uppfattning i frågan till andra än dom som redan är troende. Efter att ha följt debatter i ämnet under många år och i skiljda forum så har jag tydligt sett att det värsta du kan göra i försvar av Skaparen är att försvara Honom med argument som baserar sig i antingen okunskap eller förlegad kunskap. Det är det värsta därför att det enda resultatet är att tron på Skaparen framstår i ett löjets dager.
Mattias
4 juni, 2012 at 07:47
Listan var till för att få till en diskussion kring varför du nästan aldrig bemöter de följdfrågor du får när du gör vetenskapliga påståenden, samt kanske till och med få upp en diskussion kring något av ämnena. Rolf Lampa hakade på, om än med ett halvhjärtat försök :). Du får såklart anse det vara patetiskt eller vad du nu önskar men faktum kvarstår att du till synes flyr diskussion. Du skulle ha gott om tid att diskutera varje inlägg om du så önskade men du väljer istället att posta ett nytt med nya påståenden eller så upprepar du de gamla. Det är din blogg, du får såklart göra som du vill, men det hade såklart varit intressant att testa de påståenden som du kommer med, men jag antar att vi får nöja oss med att konstatera att du inte delar samma intresse.
Johannes Axelsson
4 juni, 2012 at 12:04
Det är väl just det: Ditt syfte är att få en diskussion om varför jag aldrig bemöter frågor, medan jag istället är ute efter att bemöta frågor. 😀 Och det vill jag göra ordentlig och inte med några korta svar som ingen känner sig nöjd med.
Mattias
4 juni, 2012 at 13:28
Smooth…
Diskussionen om att du inte bemöter frågor och underbygger dina argument kommer väl just från att du faktiskt inte gör det och många av dina läsare verkar dela den uppfattningen. Du verkar dock finna gott om tid att skriva nya inlägg med nya påståenden. Tycker du inte själv att det vore intressant att diskutera kring dina inlägg? Du måste kanske inte göra det i form av nya inlägg utan det passar sig väl lagomt i kommentarsfälten, om diskussionerna växer så kanske det kan utmynna i nya inlägg. Nu blev du idag dock mer aktiv vilket är roligt, dock kanske vi då kan flytta diskussionen kring huruvida du bemöter inläggen eller inte till att faktiskt fundera vidare kring någon av de tidigare diskussionsämnena.
kris08
4 juni, 2012 at 13:54
Irriterande också med dessa rader av hänvisningar till tidigare blogginlägg, vars kommentarsfält råkar vara överfyllda med obesvarad kritik och obesvarade frågor…
Mattias Larsson
3 juni, 2012 at 22:47
Thomas, vi ska kanske inte överdriva min offerroll här… Ibland så kanske jag bara söker en ursäkt att slänga in ett exploderande huvud för att lätta upp stämningen.
Erik Lundin
3 juni, 2012 at 23:02
*asgarv*
MrArboc
3 juni, 2012 at 21:14
Skillnaden är att du FÅR svar. Det är möjligt att du inte får de svar du vill och/eller att du inte förstår dom, men att kalla ”oss” svarslösa är en ren lögn.
När får vi några svar? När ska du sluta att ständigt hoppa vidare till nya ämnen så fort det blir lite jobbigt? Jag länkade till listan tidigare, se det som ett tips om vad du ska blogga om den kommande veckan…
Johannes Axelsson
3 juni, 2012 at 21:27
Tack för tipset! Men fyi börjar sista skolveckan nu med provkonstruktion, rättning, skriftliga omdömen, betygsättning, mm. Så hoppas inte för mycket. 😛
MrArboc
3 juni, 2012 at 21:36
My mistake! När jag gick i grund- och gymnasieskolan hade vi redan haft betygssamtal med lärarna innan avslutningsveckan, därför hade vi heller inga prov eller liknande utan ägnade tiden åt så kallade ”kamratstärkande övningar”. Betygen var satta, inga prov eller läxor för oss elever så jag antog att även lärarna hade det ganska lugnt;-) Annars har du ju sommarlovet på dig, du har ju själv sagt att du tycker det är jobbigt och tidskrävande att skriva om vetenskap eftersom du inte kan så mycket utan måste läsa på!
Johannes Axelsson
3 juni, 2012 at 21:47
Vi har ett par sådana lugnare dagar nästa vecka. Detta är sista ”riktiga” skolveckan. Jag räknar mycket riktigt med att beta av en del under sommaren.
Mattias Larsson
3 juni, 2012 at 22:36
Men du flyr ju undan diskussioner, Johannes. När växlade du mer än några få kommentarer inom ett enskilt ämne med någon senast? Det är ju tydligt att du prioriterar ytlighet framför fördjupning. Har du något som tvingar dig att lägga fram ett nytt blogginlägg varje dag? Annars är det ju helt och hållet en fråga om hur du väljer att prioritera. Det mest uppenbara exemplet på att du predikar istället för att kommunicera är ju i ditt inlägg om böjda lager. När det plötsligt dyker upp någon med ordentliga kunskaper i just geologi så tar du inte chansen att diskutera ordentligt med honom, utan det är bara tack och hej. Har du förresten tittat på hans blogg?
Johannes Axelsson
3 juni, 2012 at 16:01
”Hur känns den här retoriken?” Det låter som att du försöker vara entusiastisk över din tro. Tyvärr saknas härledningen till dina påståenden. I mina öron låter det inte heller särskilt fantastiskt att säga att vi alla är avlägset släkt, jämfört med att kunna säga att vi alla är mycket nära släkt. Det sistnämnda får ju positiva konsekvenser för mitt sett att se på människor från andra länder och kulturer, och det är det som gör mig så upprymd att jag uttrycker det som jag gör ovan.
Jag håller med om att naturen också är en historiebok, och jag tycker att den säger samma sak som Bibeln (som för övrigt är en historiebok i konkret och bokstavlig mening – den kan läsas av alla).
Erik Lundin
3 juni, 2012 at 17:14
Jag ville poängtera sättet du skriver det på, inget annat. Entusiasm har inget med saken att göra. Hur skulle det vara om forskare, istället för att presentera evidens för sin sak, istället sade saker i stil med ”Min hypotes är korrekt, FATTA!”?
Påståendena ovan är inte direkt MINA påståenden. Det är vetenskaplig konsensus. Du kan låna en biologibok på biblioteket och läsa om det. Eller är det vetenskapliga samfundet en sammansvärjning som inte går att lita på?
Johannes Axelsson
3 juni, 2012 at 17:36
Nej, jag aktar mig för konspirationsteorier.
Jag vet inte om jag har fattat ”fatta!” fel. För mig betyder det ”Wow! Kolla på detta! Inser ni vad detta innebär?” och inte: ”Acceptera det jag säger, annars…”
Erik Lundin
3 juni, 2012 at 17:40
Självklart uppfattade jag inte ”Fatta!” som ett hot, Johannes. Något sådant skulle jag inte tro om dig. Jag tycker däremot det får dig att framstå som väldigt naiv och oseriös i din argumentation. Nog om det, jag vill inte märka ord för mycket.
Thomas Schwartz
3 juni, 2012 at 17:58
Själv uppfattade jag ordet i sammanhanget ovan som uttryckande desperation..
Johannes Axelsson
3 juni, 2012 at 18:18
Ok, efter att ha hört hur ni tolkar ordet så har jag valt att byta ut det.
Mattias
3 juni, 2012 at 13:57
Scanners.
Johan Löfström
3 juni, 2012 at 17:32
Bibeln är skönlitteratur, fiktion, lägereldsskrönor som drogs som underhållning, tröst, försök till förklaring om hur världen fungerade, på den tiden människan ännu ej visste hur allt hängde ihop.
Att flera naturreligioner har liknande version av skapelseberättelsen betyder ej att den stämmer. Mer en indikation på hur enkelt, naivt, barnsligt man tänkte och trodde förr.
Correlation are not exactly equal to causation.