RSS

När Skaparen inte var nöjd med sitt jobb

06 Nov

Sju gånger under skapelseveckan (som återges kronologiskt i 1 Mos 1) tog Skaparen ett kliv tillbaka och betraktade sitt konstverk. Varje gång kunde han nöjd konstatera att ”det var gott”:

Gud såg att ljuset var gottvers 4

Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. – vers 10

Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. – vers 12

Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. – vers 17-18

Gud skapade de stora havsdjuren och alla olika arter av levande varelser som vattnet myllrar och vimlar av och alla olika arter av fåglar. Och Gud såg att det var gott. – vers 21

Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott. – vers 25

Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. – vers 31

När människorna hade skapats och allt var färdigt kunde Skaparen till och med konstatera att det var ”mycket gott”. Men innan han sa det var det faktiskt ett tillfälle då han inte alls var nöjd. Han gjorde till och med en särskild poäng av att det fanns något som inte var bra. Vad var det? I andra kapitlet, som innehåller en mer detaljerad beskrivning av när människans skapades, säger Gud så här:

Det är inte bra att mannen är ensam.1 Mos 2:18

En intressant detalj innan jag fortsätter: Det hebriska ordet för ensam är bad. 😉

Gud visste förstås precis vad det var Adam behövde. Men som den fantastiske pedagog han är ordnade Gud först så att Adam själv fick inse sitt behov. Kanske kände han att han saknade något, men han visste inte vad. Han saknade alltså Eva utan att veta om det, medan Gud visste precis vem Adam behövde.

Detta kan vara en uppmuntran till alla ensamma singlar där ute, ni som ännu inte har funnit den rätta: Du saknar någon utan att veta vem. Men Gud vet vem! Din saknad kommer förmodligen leda till desto större glädje när du väl finner kärleken. Så blev det i alla fall för Adam, att döma av hans reaktion när han fick se Eva (se föregående inlägg). Inte så konstigt att de älskade varandra högt. De var ju gjorda för varann! 😀

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 6 november, 2012 i Bibelns kvinnosyn, Skapelsen

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s