Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. – 2 Mos 20:3
Med tanke på det jag skrev i föregående inlägg (att det inte finns något bra ord i svenskan som får med hela innebörden av ordet paneim), så tycker jag ändå att bibelkommissionen gjorde helt rätt val i översättningen ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig”. Poängen med att sätta Gud först i våra liv blir tyvärr inte lika tydlig som i engelskans ”no other gods before me”, men en annan intressant poäng träder fram:
”Vid sidan av” kan lätt associeras till mänskliga relationer och trohet inom äktenskapet. Gud jämför ofta sin relation till oss med relationen mellan en man och en kvinna. Ur det perspektivet blir formuleringen till och med riktigt träffsäker. I alla parrelation önskar man nämligen två saker:
- Att vara den enda som får komma riktigt nära
- Att få betraktas som det viktigaste som finns
Den första punkten är ett självklart krav för en fungerande parrelation. Det är vad paret lovar varandra under vigseln: trohet.
Den andra punkten tror jag att många går och längtar efter att få uppleva. Du vill känna att din partner prioriterar dig framför allt annat i livet, t ex jobbet, vännerna, teven, datorn. Det är nog ingen som har detta som ett krav för relationen. (”Om du någonsin sitter vid datorn hellre än att vara med mig så är det slut.”) Det är liksom inte lika allvarligt som att vara otrogen. Detta är mer som en önskan. Det är idealet.
Jag tror att det är precis så Gud känner det. Han vill att vi ska prioritera honom framför allt annat. Sådan hängivenhet kan förstås inte tvingas fram. Det är inte ett krav, men det är liksom idealet. Det är vad Gud önskar.
Vad Gud däremot rimligtvis kan kräva av dem som ingått ett förbund (äktenskap) med honom är att de inte är otrogna med andra gudar. Vilka då förresten? Mer om det i nästa inlägg.
Innehållsförteckning för serien om de tio budorden.
Se även Gud friar inte på första dejten.
newtonbloggen 
vemvadhurvarfor
12 september, 2012 at 22:11
Hur kommer det sig då att Gud uppmuntrar oss till giftermål och framavlande utav avkomma? Bägge dessa faktorer måste väl på något plan distrahera en från sin relation med den ”svartsjuka” guden?
Johannes Axelsson
12 september, 2012 at 22:48
Du behöver inte oroa dig för att det, eftersom det var Gud själv som gav order om det. 😀 Han instiftade äktenskapet och lät det symbolisera relationen till Honom. Alltså måste han ha sett att det inte konkurrerade. Jag tror att det snarare kompletterar och hjälper oss i den relationen, eftersom äktenskapet kan lära oss hur vi bör förhålla oss till Gud.
Även det du kallar ”framavlandet av avkomma” kan lära oss en hel del viktiga grejer om vårt förhållande till Gud. Jag kan ge exempel på det senare.
Har du förresten tänkt på att när två människor blir ett kan de skapa i sin egen avbild – precis som när Gud skapade människan till sin avbild! ”Låt oss göra människor till vår avbild.”
nanowire
13 september, 2012 at 15:04
Johannes,
Nu hoppas jag att de flesta som skaffar barn inte gör det för att ”göra dem till sin avbild”, även om det tyvärr också förekommer.
Men att skaffa barn och på så sätt i någon mån ”leva vidare” genom dem är för mig en fin tanke.
Rolf Lampa
28 september, 2012 at 18:17
Samma grundvärden på personligt sätt
Nanowire skrev ”Nu hoppas jag att de flesta som skaffar barn inte gör det för att “göra dem till sin avbild”
Det hoppas däremot jag. Föräldrar som inte försöker prägla sina barn att inordna sig i sammanhang där de fungerar tillsammans med andra, tillmäter andra samma värde som dem själva, och så vidare, är dårar och skapar dårar till barn, potentiella monster faktiskt.
Den förälder som däremot förstått vissa grundläggande villkor för samexistens med andra än sig själv gör sannerligen allt för att göra sina barn till avbilder i detta avseende. Det hindrar inte alls att barnet på ett personligt färgat sätt tillämpar samma grundvärden och principer.
// Rolf Lampa
kris08
13 september, 2012 at 15:53
En sådan religion skulle av naturliga skäl inte vara så livskraftig!
Prästerskapet däremot har i flera religioner ålagts celibat, eller i extrema fall t o m kastrering.
Celibat för präster föreslogs i den kristna kyrkan redan på 300-talet men först efter 800 års diskussioner började det införas inom katolicismen. Men än idag har vi alltför många bevis på att det inte fungerar smärtfritt.
Rolf Lampa
28 september, 2012 at 20:27
Celibat är bara svammel.
Mattias
15 september, 2012 at 17:28
”Jag tror att det är precis så Gud känner det. Han vill att vi ska prioritera honom framför allt annat. Sådan hängivenhet kan förstås inte tvingas fram. Det är inte ett krav, men det är liksom idealet. Det är vad Gud önskar.”
Hmm vad är det det står i mosebok?
”Om din egen bror, din son eller din dotter eller kvinnan i din famn eller din närmaste vän i hemlighet söker förleda dig och övertala dig att tjäna andra gudar, som varken du eller dina fäder har lärt känna, sådana gudar som folken omkring er dyrkar, nära eller fjärran, från jordens ena ände till den andra, då skall du inte ge efter eller lyssna till en sådan person. Visa ingen förskoning eller barmhärtighet. Skydda honom inte utan ta hans liv.”
Låter inte som ett så försiktigt förslag i mina öron, bibeln verkar vara väldigt tydlig med vad som händer de som dyrkar någon annan än den svartsjuka massmord och våldtäktsguden.
För att vara allsmäktig verkar bibelns gud ha fruktansvärt dåligt självförtroende.
jon
15 september, 2012 at 22:06
Det är precis denna frivillighet under dödshot som flertalet av oss har påpekat inte är någon frivillighet. I inlägget https://newtonbloggen.wordpress.com/2012/06/18/varfor-sa-gud-att-foraldrar-skulle-ata-sina-egna-barn/#more-1470 har Johannes fösökt förklara och förmildra guds tyranniska hållning.
”För att vara allsmäktig verkar bibelns gud ha fruktansvärt dåligt självförtroende.”
Mosseboken handlar om en gud utan ett folk som slutligen hittar ett folk utan en gud.
Rolf Lampa
28 september, 2012 at 18:06
Fängslande frihetsfantasier
jon skrev: ”Det är precis denna frivillighet under dödshot”
https://newtonbloggen.wordpress.com/2012/09/05/budord-1-du-skall-inte-vansterprassla-med-andra-gudar/#comment-7081
Det finns ingen ”frivillighet” på jorden utan begränsningar.
Några exempel: Du kan inte flyga. Du är inte fri. Du kan inte förflytta dig utan friktion. Du är inte fri. Du kan inte alltid få allt du vill eftersom det finns fler människor än du med behov. Du är inte fri. Du är ständigt begränsad. Sådan är verkligheten.
Det är alltså enbart inom ramen för våra egna och yttre begränsningar vi kan känna full tillfredsställelse, om vi accepterar begränsningarnas verklighet och skälighet. Men du söker frihet i en fantasivärld bortom alla faktiska begränsningar och kommer därför aldrig att bli fri.
Valfrihet i butiken
Som skapad varelse kan du bara välja på färdiga alternativ som bestäms av någon som står högre än dig och som bestämmer ditt syfte. Och den möjlighet du har att välja består enbart av alternativen att acceptera att uppfylla syftet med att du finns till (din bestämmelse), eller vägra.
Precis som när du går till butiken – din ”frihet” och valfrihet begränsar sig till de varor som finns i butiken. Det är butiken som väljer alternativen, du väljer bara på de ostar som finns i butiken. Gud ger dig alternativen, du väljer bara på dessa alternativ. Samhället ger dig frihet att följa vissa regelr – annars berövas du din frihet. Punkt.
Vi har aldrig mer än, låt oss kalla det ”passiv frihet”.
Den som fantiserar om en frihet bortom sin begränsning blir istället fånga i sin egen omåttliga fantasi. Dina frihetsfantasier är således obehagligt fängslande.
// Rolf Lampa
Dan
28 september, 2012 at 19:24
Hur hänger det här ihop med den berömda fria viljan?
Rolf Lampa
28 september, 2012 at 20:08
Begränsad valfrihet i butiken
Dan skrev: ”Hur hänger det här ihop med den berömda fria viljan?”
Som du märkte så svarade jag redan att ”Vi har aldrig mer än… “passiv frihet”.”
Med passiv och aktivt fri vilja avses:
1. En ”aktiv” (fri) vilja skulle kunna skapa alternativen.
2. En passiv vilja kan inte skapa alternativen, den väljer bara på färdiga alternativ.
Principen för ”passiv fri vilja” verkar stämma bäst med den valfrihet vi har i butiken, och där gäller följande begränsning: Vi väljer (bara) på det som faktiskt finns i butiken.
// Rolf Lampa
Johnny Lilja
27 september, 2012 at 19:10
Hmmm! Citerar:
”Gud jämför ofta sin relation till oss med relationen mellan en man och en kvinna. Ur det perspektivet blir formuleringen till och med riktigt träffsäker. I alla parrelation önskar man nämligen två saker:
Att vara den enda som får komma riktigt nära
Att få betraktas som det viktigaste som finns
Den första punkten är ett självklart krav för en fungerande parrelation. Det är vad paret lovar varandra under vigseln: trohet.”
Men hur uppfyller Gud sin del av avtalet då? Otrogen med en miljard andra eller?
Rolf Lampa
28 september, 2012 at 17:33
Bildspråk, grupp och individ
Det är hans församling som är den andra parten i bildspråket. Andra texter gör dock klart att han känner var och en av sina troende som individer på ett ännu djupare sätt än en mänsklig par-relation. Förutsättningarna för något sådant finns ju där: först har han skapat oss (biologiskt, med våra förmågor), därtill har han – ifråga om de troende som följer honom – dessutom format deras personlighet genom deras (nya) sätt att tänka, och följaktligen, deras sätt att vara.
// Rolf Lampa