Varför kan inte Gud bara visa sig, så att alla kan tro på honom?
Problemet är att många av oss har förutfattade meningar om vem Gud är. Därför måste han först vinna vårt förtrodende och vår vänskap. Om han skulle överbevisa oss om sin existens och till och med om sin kärlek till oss, så skulle det vara långt ifrån nog. Det är precis som med relationer mellan oss människor. Det räcker liksom inte att säga: ”Hej! Jag finns och jag älskar dig ofantligt mycket. Nå, vill du gifta dig med mig?” För att vinna någons hjärta krävs en speciell taktik. Här kommer några exempel på taktiker som Gud skulle kunna pröva.
Skrämsel-taktiken: ”BU! Jag är din Gud! … Du blev väl inte rädd?”
Anta att vår allsmäktige Skapare skulle uppenbara sig för oss med all sin strålglans, utan att först ha blivit våra vänner och övertygat oss om att han är god. De som redan känner honom (fast de aldrig har träffat honom irl) skulle säkerligen bli otroligt glada över det. Men alla som inte känner Gud som en vän skulle istället bli skräckslagna och totalt freaka ut. De skulle förvisso falla på knä inför sin mäktige Skapare, och de skulle tillbe och tjäna honom. Men de skulle inte göra det som hans vänner; de skulle göra det av rädsla.
Tänk om Gud dundrade ur ett moln: ”Älska mig! Bli min vän!” Jag gissar att de flesta skulle tacka ja, men inte för att de känner Gud och egentligen vill vara vän med honom, utan för att de inte törs säga nej.
Gud, som föredrar att kalla oss vänner (Joh 15:15), vet att skrämseltaktiken inte funkar särskilt bra. Han vet att det inte räcker med att han bevisar sin existens. En sådan manifestation skulle till och med få motsatt effekt. Om vi får för bra bevis på Guds existens fastän vi inte vill veta av honom, då kommer dessa bevis bara förstärka våra negativa känslor inför vår Skaparen. (På bibel-språk heter det att vi skulle bli ”förhärdade” av dessa bevis.)
Tjat-taktiken: ”Men kom igen nu! Jag älskar ju dig! Nu måste du älska mig tillbaka.”
Den Gud som själv har försett oss med en fri vilja, vet att han inte kan tvinga oss att älska honom tillbaka. Det tjänar ingenting till hur mycket Gud bedyrar att han älskar oss. Så länge denna kärlek är obesvarad uppstår ingen som helst vänskap.
Vi människor förstår ju att man bör vänta med att begära kärleksbevis tills relationen är mogen för det. Annars riskerar man bara att förstöra alltihop. Vi inser att det inte är speciellt smart att fria på första dejten. Man bör vara relativt säker på att man har vunnit den andra personens hjärta innan man ställer sin älskade mot väggen med den stora frågan. Annars kan frågan få en negativ effekt. Och ju fler gånger frågan ställs (med fel tajming), desto mer definitivt blir det nekande svaret. (På bibel-språk heter det att hjärtat blir ”förhärdat”.)
Eftersom Gud är minst lika smart som en människa väljer han att inte ”fria” till oss på första dejten. Han vet att vi inte skulle kunna hantera det. Vi skulle bara bli chockade och fly bort från honom. Han väljer därför annan väg in i våra hjärtan.
Steg-för-steg-taktiken: ”Jag vill vara mer med dig, så att vi kan lära känna varandra.”
Om man vill bygga en hållbar relation bör man ta det lugnt. Vår Skapare kan det här med relationer, han vet hur vi fungerar. Ja, han vet ju till och med allt om oss. Alltså handlar det inte om att han ska lära känna oss utan att vi ska lära känna honom. För att kunna vinna vår kärlek och vårt förtroende måste han till att börja med ändra vår inställning till honom. Han måste visa oss hurdan han är.
Hur han gör det blir helt olika från person till person, eftersom vi är olika och reagerar på olika sätt. Gud känner oss och vet hur han bäst bör tala till var och en. Han låter oss se en liten bit i taget, och ger oss även små omsorgsfullt inslagna indicier på att han finns och att han älskar oss. På så vis får vi chans att tänka igenom saker och ting i lugn och ro. Han tänker inte chockera oss utan låter insikterna sakta sjunka in så att vi hinner acklimatisera oss till verkligheten.
När Gud friar
När Gud vet att vi är redo säger han: ”Följ mig! Lägg ditt liv i mina händer. Du vet att du har fått alla bevis du behöver. Det är dags för dig att ta det avgörande steget och våga lita på mig.”
Vissa måste han fråga flera gånger. Vi är ju olika. Men Guds tajming är alltid perfekt. Jag antar att han aldrig ”friar” på första dejten. Hur som helst gör han allt som står i hans makt för att vi inte ska bli förhärdade och för alltid vänder ryggen mot honom.
Se även:
Varför visar sig inte Gud för oss så att vi kan tro på honom?
Gör som elektronerna – gå mot strömmen!
Paulus – elektronen som bytte riktning
Jonathan
31 augusti, 2012 at 09:07
Mycket givande och insiktsfullt inlägg. Tack!
Johnny Lilja
31 augusti, 2012 at 09:34
Personligen dejtar jag aldrig osynliga tjejer.
myrklafsaren
31 augusti, 2012 at 10:10
”Hur han gör det blir helt olika från person till person” visst, en del låter han svälta ihjäl som barn och andra hjälper han med axlar som hoppat ur led ”Guds tajming är alltid perfekt”.
Halleluja.
kris08
31 augusti, 2012 at 15:16
”Gud, som föredrar att kalla oss vänner (Joh 15:15), ”
Såsom skeptiker var jag tvungen att kolla upp det:
Och hoppsan, det var visst Jesus (Guds ”son”) som kallade lärjungarna sina vänner!
(istället för tjänare)
Ett hänsynsfullt frieri är ju alltid något, men det verkar vara lite för mycket äganderätt, hot och patologisk svartsjuka i relationen för min smak…
Johannes Axelsson
1 oktober, 2012 at 03:00
Jag har nu skrivit dessa två inlägg som svarar på det:
”En svartsjuk Gud”
Från trotsiga snorungar till hängivna vänner
Peter Lundin (@3ntangled)
31 augusti, 2012 at 17:39
Om vi byter ut ordet ”Gud” mot ”min fantasi” så känns resonemanget giltigt.
Dan
31 augusti, 2012 at 18:11
”Eftersom Gud är minst lika smart som en människa väljer han att inte ‘fria’ till oss på första dejten. Han vet att vi inte skulle kunna hantera det. Vi skulle bara bli chockade och fly bort från honom.”
Och anledningen till att vi skulle reagera så, är ju att Gud har konstruerat oss så.
Johnny Lilja
31 augusti, 2012 at 19:08
Skrämsel-taktiken: ”BU! Jag är din Gud! … Du blev väl inte rädd?”
Typ ?: ”Om ni avvisar mig, kommer jag i vredesmod straffa er. Ni skall bli tvungna att äta era söners & döttrars kött!”
3 Mos 26:27-29