Se först startsidan för serien om Noas 16 sonsöner och inlägget om Javan Jafetsson.
Javans söner var Elisha och Tarshish, kitteerna [Kittim] och rodaneerna [Rodanim]. Från dem kom folken som spred sig till öarna och kustlandet, vart och ett i sitt land och med sitt språk, i olika stammar och folk. – 1 Mos 10:4-5
Javan är som sagt det bibliska namnet på Grekland. Alla hans söner är på något vis förknippade med det grekiska folket.
Rodan eller Dodan
Detta namn finns endast med i släkttavlorna så vi har bara namnet att gå på (förutom att han bosatte sig nära bröderna bland ”öarna och kustlandet”). Dessutom är det oklart hur namnet skulle uttalas.
Tar vi bort pluraländelsen (-im) från Rodanim återstår Rodan, som alltså verkar ha varit namnet på den siste av Javans söner. Det är bara ett litet problem: Vi vet inte om den första bokstaven ska vara R eller D, alltså om han hette Rodan eller Dodan. Skillnaden i hebreiskans uttal avgörs av en liten prick. Jag tycker det verkar mer sannolikt att pricken fallit bort i kopieringen snarare än att den av misstag har lagts till. Eftersom det blir R utan punkt och D med punkt tycker gissar jag alltså på att Dodanim är det korrekta uttalet.
Baserat på den förstnämnda stavningen har man kopplat ihop det med Rhodos. Om vi istället väljer den andra versionen (Dodan) blir det intressantare, anser jag. Det folk som ursprungligen bosatte sig vid den antika staden Troja (en stad som sedan dess raserats och byggts upp många gånger om) tillbad nämligen Jupiter under namnet Jupiter Dodonaeus. Det verkar som att Dodan i så fall blev dyrkad som en gud av sina ättlingar. ”Jupiter” kan då möjligen vara en härledning av Jafet som enligt Bibeln var Dodans farfar. Eller … med tanke på att adjektivformen av Jupiter är Javian kanske det istället bör härledas till Dodans far Javan.
Några av dem som dyrkade Jupiter Dodanaeus kanske drog vidare västerut till den grekiska halvön och byggde templet vid Dodona, som nämns några gånger i Homeros Illeaden. Detta har betraktats som det äldsta templet till Zeus (Jupiters) ära, där han även dyrkades under namnet Zeus Naios eller Naos. (Kan det vara en härledning av Noa?)
Tänk om grekerna avgudade sina förfäder. I så fall kan denna planet i förlängningen ha fått sitt namn efter Noas son Jafet eller hans sonson Javan.
newtonbloggen 
Lex
7 augusti, 2012 at 23:59
I enlighet med det du säger så fann jag följande: ”Rodanim nämns i 1 Krönikeboken 1:7 som en av Javans fyra söner. Man vet inte med säkerhet hur namnet skall stavas, eftersom det i den masoretiska texten i 1 Krönikeboken 1:7 står ”Rodanim” medan det i många hebreiska handskrifter och i den latinska Vulgata står ”Dodanim”. ”Dodanim” förekommer också i den masoretiska texten i 1 Moseboken 10:4, men här sägs det i den grekiska Septuaginta och i den samaritanska Pentateuken ”Rodanim”. De hebreiska bokstäverna för ”r” (ר) och ”d” (ד) är mycket lika varandra, och därför kan någon avskrivare ha förväxlat dem. (På liknande sätt står det i den masoretiska texten ”Rifat” i 1 Moseboken 10:3 men ”Difat” i 1 Krönikeboken 1:6.) De flesta översättningar har båda namnen. Många ordboksförfattare föredrar läsarten ”Rodanim”. Kommentatorer som förordar denna läsart håller det för troligt att avkomlingarna av denne son till Javan bosatte sig på Rhodos och närliggande öar i Egeiska havet.”
Janolof
8 augusti, 2012 at 08:32
Fantasifulla härledningar som i bland påminner om gamle Rudbecks, han som ville härleda hela mänskligheten till Sverige.
Du borde konsultera språkforskningen lite oftare. Jag tvivlar starkt på att de tillbad Jupiter i Troja, då Jupiter var en romersk gud och namnform. Bäde namnen Jupiter och Zeus kan härledas till gamla indoeuropeíska ord för gud. (Diaus Pita ung himmelsgud på sanskrit),
”Etymologically, the name Dyaus is derived from Proto-Indo-European root word morpheme *dyeu- (zero-grade forms *dyu- and *diw-) with the meaning ‘to shine’. Words related to Dyaus in Sanskrit include divasa ‘day’, divya ‘divine, celestial’, dyota ‘light, shining’, etc.
Dyauṣ Pitṛ is the Sanskrit version of the Proto-Indo-European sky god concept personified by *Dyeus, who appears in many other Indo-European religions with similar attributes. Dyeus was addressed as Dyeu Ph2ter, literally ”Sky Father” or ”shining father”, as reflected in Latin Jupiter; Diēspiter and Greek Zeus pater.
In his aspect as a father god, his consort was Pltwih2 Mh2ter, ”Earth Mother”. Related names to Dyauṣ Pitṛ appear in the Greek as Zeus Pater (accusative Día, genitive Diós), in Latin as Jupiter (from archaic Latin Iovis Pater, ”Sky father”), in Slavic mythology as Div, and Germanic and Norse mythology as Tyr or Ziu.”
http://en.wikipedia.org/wiki/Dyaus_Pita
Janolof
8 augusti, 2012 at 08:36
Korrigeríng. Diaus Pitr är sanskrit för ung. fadern i himlen.
kris08
8 augusti, 2012 at 09:21
Rodan? Öarna och kustlandet? Måste naturligtvis syfta på Roden, det äldre namnet på Roslagen!
jon
8 augusti, 2012 at 13:20
Tyvärr Johannes känns hela genomgången av Noa:s söner som en bra historia men… dock bara en historia.
Har blivit inspirerad att läsa Hans (Hatte) Furuhagens bok ”Bibeln och arkeologerna” en gång till. Det arkeologin i palestina/israel har gjort länge är att försökt foga ihop fynden med bibeln vilket inte gått så bra i längden. Det enda som arkeologin har egentligen kunnat bekräfta är att bibeln är ett storslaget nationalepos. Visst, ju längre fram i bibeln man kommer desto mer förankring i historienhittar men men… med en stark vinkling för att lyfta framförallt Juda rike och Jahvekulten.
sedan kan man väl också tänka att tanken om speciella ”anfäder” till olika länder passar bättre till tanken om ett nationalepos än vad det gör till en rimlig historiebeskrivning.