RSS

”Det kan inte vara ett mord, för mord är olagligt”

13 Feb

Icon-inspectorKommissarie Snikvadd hade svårt att ta sig fram till brottsplatsen, som redan var omringad av en stor skara människor. Polismännen var ännu i färd med att fästa upp avspärrningstejp. De hade ett fullt sjå med att mota bort alla nyfikna men förskräckta åskådare som klev på varandra för att få se en skymt av statsministerns livlösa kropp. En skog av uppsträckta händer höll upp mobilkameror som noga dokumenterade kaoset.

”Undan! Undan!” ropade kommissarien med sin allra myndigaste och ljudligaste stämma, medan han med kraftfulla tag klöv folkhavet framför sig.

”Ge plats för poliskommisarien”, pep hans något lågmälde och försynte assistent.

En polisman sprang genast fram till dem. Han såg mycket uppjagad ut, samtidigt som han verkade mycket lättad av att bli avlöst som högsta befäl på plats.

”Kommissarien!” flämtade han. ”Vi tror att gärningsmannen sprang ner i tunnelbanan. Jag har skickat dit…”

”Gärningsman?” avbröt kommissarie Snikvadd. ”Varför tror du att det finns en gärningsman?”

Polismannen blinkade förvånat. ”Kommissarien. Statsministern har blivit skjuten. Ett pistolskott rakt i huvudet. Vi tror att mördararen först sprang åt det hållet och sedan ner…”

”Tror?! Det gör man i kyrkan! Jag vill ha fakta.”

”J-ja, kommissarien” svarade polismannen förbryllat. ”Men vi har vittnen som såg mördaren springa åt det hållet.”

”Vittnen?” frågade kommissarien och höjde skeptiskt på ena ögonbrynet. ”Vilka då?”

”Jo, det är ett äldre par som gick på andra sidan gatan och såg alltihop. De står där borta. De blir just nu förhörda av…”

”De ser väldigt gamla ut” sa kommissarien och sneglade misstänksamt på dem. ”Man ska aldrig lita på vad gamla människor säger. De kan ha dåligt minne och inbilla sig saker.” Han stegade raskt fram till paret och sa:

”Mitt namn är kommissarie Snikvadd. Vill ni vara vänliga att tala om för mig vilka gata vi befinner oss på?”

”Hursa?

”Gatan! Vad heter den här gatan?”

De såg sig omkring efter ledtrådar. ”Vet inte riktigt. Kan det vara…”

”Jag förstår. Skulle ni kanske kunna visa mig vilket håll som är norr?”

De lyfte upp var sitt trevande finger och pekade åt olika håll. ”Ditåt kanske?”

”Tack för hjälpen.” Kommissarien nickade åt dem och vände sig sedan till den som intervjuat dem. ”Vi har ingen användning för dessa vittnen. Skicka hem dem och stryk dem från förhörslistan.”

”Men… Va? … Ska vi inte…? De såg ju…”

Men kommissarien hade redan vänt dem ryggen och styrde nu stegen mot statsministerns kropp som just höll på att inspekteras och fotograferas av en grupp kriminaltekniker.

”Som sagt”, sa han till polismannen och assistenten som försökte hålla jämna steg med honom. ”Vittnen – särskilt gamla vittnen – är totalt opålitliga. Ni hörde själva att de inte ens kunde svara på enkla frågor om var de befinner sig. Hur ska vi då kunna lita på något av vad de säger? För att lösa det här kan vi enbart förlita oss på konkreta fakta – inga förvirrade vittnessagor!”

Polismannen och assistenten utbytte oroliga blickar.

Kriminalteknikerna klev åt sidan för att ge plats åt dem. En otäckt stor pöl av blod hade brett ut sig över trottoaren och rann nu sakta ner mot en gatubrunn.

”Ett skott i huvudet säger ni?” Kommissarien blängde utfordrande på kriminalteknikerna tills en av dem svalde hårt och svarade.

”Ja. Det ser ut som ett pistolskott som avlossats på nära håll. Offret träffades bakifrån. Eftersom kulan inte gick igenom bör det ha varit… ”

”Ett pistolskott?” avbröt kommissarien med en hånfull ton som fick alla att haja till. ”Det är kanske vad det ser ut som. Men det är en sak som vi poliser alltid måste påminna oss själva om. Vi kan inte och får inte förlita oss på vad det ‘ser ut som’. Istället måste vi arbeta vetenskapligt. Vi får inte ödsla tid på en massa sidospår som leder till felaktiga slutsatser. Vi har ett fall att lösa! Vår statsministern har dött. Världen väntar på ett svar, och ni står här och spekulerar i vad det ‘ser ut som’? Låt oss nu skippa det här tramset om pikadoller, cowboys och andra vilda västern-historier, och istället ta reda på vad som verkligen har hänt här. Förskona mig från ert kriminal-tekniska nonsens!”

Kommissarien lät mer och mer ilsken medan han talade, och det hela kulminerade i ett föraktfullt fräsande när han uttalade ordet ‘kriminal’. Ingen sa ett knyst, för det kändes inte som det var läge att ifrågasätta kommissarien. De flackade med blicken och visste inte riktigt vad de skulle ta sig till.

Plötsligt böjde sig kommissarien ner till marken.

”Aha!” utbrast han triumferande, och plockade upp en liten svart sten. Han lät plötsligt mycket glad och entusiastisk. ”Ni har missat en mycket viktig ledtråd. Tur att jag kom hit.”

”En sten?” sa en av de yngre kriminalteknikerna förbryllat.

”Precis! Men det är inte vilken sten som helst! Det här kan vara ett fragment av stenen som dödade statsministern.”

Alla stirrade på stenen i hans hand.

”Nu hänger jag inte med här”, dristade sig en annan kriminaltekniker. ”Menar du att statsministern blev träffad av en sten … så hårt att han dog … att det hela var en olycka?”

”Inte konstigt att du inte hänger med. Du är ju en kriminal-tekniker, vilket får dig att söka på tok för enkla lösningar. Ni tar jämt samma genväg. Det är ‘mord, mord, mord’ eller ‘brott, brott, brott’. Samma tröttsamma visa varenda gång. Långtråkigt, förlegat och totalt felaktigt. Att ni ens har mage att kalla er tekniker är ett hån mot alla seriösa tekniker och utredare som gör sitt bästa för att hitta vettiga och vetenskapliga förklaringar. Ni är en skam för yrkeskåren.”

”Kolla här och försök förstå”, fortsatte han. ”Det är väl klart som korvspad att det här var en olycka! Det finns många tänkbara naturliga förklaringar till hur det hela kan ha gått till. Man behöver inte alls blanda in någon ‘gärningsman’. Den mest troliga förklaringen är nog att en bil körde förbi. En stor spetsig sten som låg på vägen sköts då iväg och träffade statsministern rakt i huvudet så att han dog. Ett stenskott alltså! Sådant händer hela tiden, och det har vi tusentals och åter tusentals bevis på.”

Kommissarien gjorde en konstpaus innan han fortsatte.

”Så kan det ha gått till. Men jag säger inte att det måste ha skett på just det sättet. Stenen kan ha skjutits iväg på vilket annat sätt som helst. Det kan till exempel ha varit en långtradare. Som ni hör är jag ödmjuk inför att jag kan ha fel och jag är beredd att ändra mig. Det är mer än vad man kan säga om er kriminal-tekniker som har låst fast er vid en viss tokig förklaring. Att er tolkning är baserad på något så opålitligt som ögonvittnen av antik ålder gör ju inte direkt saken bättre. Jag kan tänka mig flera olika lösningar. Det kan ha gått till på en rad olika sätt. Det enda vi med säkerhet vet är att det var en olycka – samt att det verkligen inte är någon ‘gärningsman’ som ligger bakom detta. Så inget mer snack om någon gärningsman. Om ni vill göra någon riktig nytta i den här utredningen kan ni få samla upp alla stenar ni hittar. Kanske hittar ni fler fragment av stenen. Det kan ge oss värdefull information om exakt hur stenen såg ut och exakt hur det gick till när statsministern träffades av den … Nå, vad väntar ni på? Sätt fart!”

Kommissarien vände tvärt på klacken och gick iväg. Kvar stod de andra alldeles förstummade och utbytte frågande blickar. Var och en försökte läsa av om de andra tänkte samma sak. Till slut bestämde sig polismannen för att det var dags att försöka återta kommandot – att göra det enda rätta i denna högst underliga situation. Han plockade upp sin telefon och funderade på vem han skulle ringa. Och hur säger man ens på ett fint sätt att landets mest respekterade poliskommissarie antingen måste ha drabbats av något slags psykos eller … eller ännu värre: att han medvetet försöker sabotera hela utredningen och undanhålla sanningen. Varför skulle han göra det, om han inte själv var inblandad? Oavsett vilket måste han stoppas.

Kommissariens lojale assistent sprang efter honom: ”Kommissarien. Kommissarien. Ursäkta, jag vet att det är en dum fråga. Men, hur kan du … jag menar hur kan man i ett sånt här läge egentligen veta att det inte har skett ett … sånt där mord?”

”Jadu”, svarade kommissarien och gav honom en klapp på axeln. ”Det är kanske inte så lätt för dig att begripa, eftersom du bara är polisassistent. Men saken är den, att enligt Sveriges lagar kan det helt enkelt inte vara fråga om ett mord. Mord är – som du kanske har hört – olagligt!”

Så harklade sig poliskommissarie Snikvadd – rättade till slipsen, kavajen och frisyren – och gick för att möta tv-kamerorna. Reportrarna stod och väntade ivrigt med en imponerande bukett av mikrofoner. Nu var det dags för världen att få veta sanningen om den tragiska olycka som statsministern hade råkat ut för.

Annonser
 
 

50 svar till “”Det kan inte vara ett mord, för mord är olagligt”

  1. Nonfiction

    14 februari, 2013 at 00:27

    Johannes,

    Du menar alltså att om saker och ting ser designade ut skall vi också sluta oss till att de faktiskt är designade, utan att krångla till saker och ting? Men hur ser du på till exempel på huvudlusen (http://en.wikipedia.org/wiki/Head_louse) som bosätter sig i vår hårbotten, förökar sig, och uteslutande livnärar sig på vårt blod?

    Skall vi alltså sluta oss till att den blivit designad för detta syfte?

     
    • Johannes Axelsson

      14 februari, 2013 at 00:44

      Another lousy argument by Nonfiction. 😉

      Du verkar anta två saker:
      Att löss alltid har livnärt sig på blod – alltså att de alltid har bitits och varit parasiter.
      Att lössens bett och parasitism i så fall alltid har varit lika besvärande för värddjuren.

      Samtidigt säger du dig tro på en teori om hur organismer förändras över tid. Hur går det ihop?

      Dessutom spelar detta ju ingen som helst roll för designargumentet. Om de nu ursprungen designades för att suga blod – vilket de ju är otäckt bra på – ja då är de ju fortfarande designade. Det skulle förstås kunna säga oss något om designerns karaktär, men det är en annan historia.

       
      • Nonfiction

        14 februari, 2013 at 00:53

        Johannes,

        Jag antar ingenting — däremot ställde jag dig en fråga. 😉 Men utifrån ditt svar antar jag alltså att du menar att lusen inte alltid varit en blodsugande parasit som frotterar sig i vår hårbotten? Det kan alltså finnas helt andra svar än just ”design” på frågan om varifrån dessa egenskaper kommer?

         
        • Johannes Axelsson

          14 februari, 2013 at 01:06

          Nonfiction,

          Som jag just sa är det fortfarande design som är bästa svaret på hur de kan suga blod (eller vad det nu var lössen ursprungligen åt).

          Hur ser du annars själv på det här med design? Tycker du att det inte kan vara designat eftersom det inte får vara det enligt de naturalistiska spelreglerna? Tycker du alltså som kommissarie Snikvadd – att det helt enkelt inte får vara vad det ser ut som? Vilka är dina motiv med att försöka dölja den uppenbara sanningen?

           
          • Nonfiction

            14 februari, 2013 at 01:24

            Johannes,

            Så du menar alltså att ”design” är den bästa förklaringen om någon frågar dig varifrån huvudlös, pestbakterier, eller guineamaskar fått sina egenskaper? 😉 Det tror jag faktiskt inte du menar. Men alternativet är ju att erkänna att även genetisk förändring över tid kan generera egenskaper som ger intryck av design, och då faller ju hela ditt designargument.

            Sedan är det så — som jag förklarat för dig tidigare — att designförklaringar inte är förbjudna av några fördomsfulla principskäl, utan just för att de är vetenskaplig obrukbara. Du har ju själv rest Karl Poppers falsifierbarhetskriterium som nödvändigt emarkationskriterum, och designförklaringar är just ofalsifierbara, och (därmed) ovetenskapliga. De låter sig aldrig vederläggas. Så veteskapen måste alltså vara strängt metodologiskt naturalistisk för att vi överhuvudtaget skall kunna komma någonstans.

             
          • jon

            14 februari, 2013 at 10:50

            ”Som jag just sa är det fortfarande design som är bästa svaret på hur de kan suga blod (eller vad det nu var lössen ursprungligen åt).”

            På vad bygger du att design ska vara det bästa svaret? För vem är det det bästa svaret? Vilka alternativa svar finns? Känner vi till alla möjliga svarsalternativen? mm mm mm

            Ditt påstående ställer många fler frågor än de ger svar på.

             
  2. Sake

    14 februari, 2013 at 06:51

    Hej Johannes,
    i brist på svar bumpar jag igen.

    ” Sake

    3 februari, 2013 at 09:55

    Johannes,
    bakterier tar opportunistiskt upp DNA från omgivningen och därmed även helt nya egenskaper genom s.k. horisontell genöverföring. Du har tidigare skrivit att bakterier utgör flera olika skapade slag. Men naturen verkar inte bry sig om detta. T.ex. så utbyter så skilda organismer som eubakterier och archaea egenskaper mellan sig (Lateral gene transfer and the nature of bacterial innovation. Ochman H, Lawrence JG, Groisman EA. Nature. 2000 May 18;405(6784):299-304).
    Att som du nu skriver i ditt inlägg ”bakterier som anpassar sig……Inte en enda av dem lägger till nya instruktioner för någon komplex funktion” – stämmer helt enkelt inte. I bakterievärlden pågår ett konstant nyskapande – som exempel.

    Jag hoppas att du väljer att stanna kvar och diskutera detta nu, och inte fara iväg och öppna flera nya diskussioner i andra ämnen, som du sedan inte heller diskuterar i botten.

    Så, vetenskapen har visat att bakterier, om de är ett och samma skapade slag, efter detta har utvecklats till att vara helt olika organismer med helt unika egenskaper – dvs evolution. Å andra sidan om de vore flera olika skapade slag, som du föreslagit, så visar det faktum att de aktivt utbyter egenskaper med varandra att det inte finns några genetiska barriärer mellan olika skapade slag.

    Köper du min sammanfattning av problemet?

    Jag önskar att du presenterar en modell för hur detta förklaras inom kreationismen.”

    Med förhoppning om svar ??

    Sake

     
    • Johannes Axelsson

      17 februari, 2013 at 01:04

      Eftersom denna kommentar bara är en upprepning av en tidigare kommentar kommer den att raderas inom kort. Du är välkommen att ställa frågorna på FAQ-sidan enligt de regler som anges där.

       
  3. Mattias "ödmjukhet" Larsson

    14 februari, 2013 at 07:00

    Johannes, det är du som är kommisarie Snikvadd, eftersom du konsekvent försöker utesluta vissa delar av evidensen från diskussionen. Inser du inte att det är dig själv du beskriver i den här historien?

    Som exempel på saker du försöker springa ifrån måste jag fortfarande framhärda att be dig återkomma till diskussionen om jordens tidiga atmosfär:

    https://newtonbloggen.wordpress.com/2013/01/13/biologins-stora-utmaning-enligt-chefredaktoren-for-science/#comment-10207

    https://newtonbloggen.wordpress.com/2013/01/13/biologins-stora-utmaning-enligt-chefredaktoren-for-science/#comment-10230

    Du hävdar följande rörande det vetenskapliga läget görande jordens tidiga atmosfär:
    ”Man har inte funnit något geologiskt bevis för att atmosfären någonsin haft en annan sammansättning (helst då en reducerande). Det är bara spekulationer som utgår från vad man borde finna och vad atmosfären borde bestå av för att det redan omöjliga ska kännas lite mindre omöjligt.”
    ”Bevisen pekar på att Jordens atmosfär alltid har varit ungefär densamma.”
    ”Ändrar du på dessa förhållanden till en oxiderande atmosfär (som den som stöds av geologiska bevis)….”
    ”Förlåt, men det är verkligen inte mitt fel att bevisen jämt pekar åt samma håll som jag önskar att de ska peka.”

    Du har följt upp det med följande uttalanden: ” Jag uttalar mig nog relativt tvärsäkert om en hel del, och jag vet att jag kan backa upp det.” Samt: ”De gånger då jag anklagar forskare för att fantisera ihop saker utan stöd i evidens är enbart när de har fantiserat ihop saker utan stör i evidens.”

    Dina uttalanden är gravt felaktiga, och du borde ta tag i det här om du har någon respekt för sanningen. Om du tycker det här börjar bli tröttsamt, så kan du väl bara ge mig någon slags kommentar om hur du vill gå vidare. Vad är du egentligen rädd för?

     
    • Johannes Axelsson

      17 februari, 2013 at 01:05

      Eftersom denna kommentar bara är en upprepning av en tidigare kommentar kommer den att raderas inom kort. Du är välkommen att ställa frågorna på FAQ-sidan enligt de regler som anges där.

       
      • Sake

        17 februari, 2013 at 09:36

        Johannes,
        poängen med upprepningen var att jag ville visa på att du inte vill ta i vissa frågor. Den här om bakteriers evolution är exempel på en sådan.

        Att du nu går vidare och tar bort inlägget visar att
        a) du har inget svar att ge, och
        b) att du är obekväm med att offentligen visa att din förklaringsmodell av världen har stora hål i sig.

         
        • Johannes Axelsson

          17 februari, 2013 at 17:13

          Ok, om du vill kan jag låta era upprepade kommentarer stå kvar för den här gången. För mig är det ointressant hur du eller någon tolkar mina motiv bakom det ena eller det andra beslutet. Jag skapade denna nya rutin (se FAQ) för att underlätta för alla, och för att jag i framtiden ska kunna koncentrera mig mer på sakfrågorna och mindre på att försvara hur jag prioriterar och planerar bloggens innehåll. Förväntar mig inte att du ska förstå varför, men jag kommer antagligen radera framtida inlägg som är direkta upprepningar av tidigare frågor.

           
  4. Janolof

    14 februari, 2013 at 10:32

    Vem har påstått att design är olagligt? Det är ju inte det som är problemet, utan det är att om det finns det en förklaring som grundar sig i kända ”naturliga” faktorer så är det är det onödigt att införa okända ”övernaturliga” orsaker.

    Här följer några exempel på företeelser som jag tycker ser ut som om dom skulle kunna vara designade. Betyder det att de saknar naturliga förklaringar? http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Giants_causeway_closeup.jpg
    http://www.sgu.se/sgu/sv/produkter-tjanster/bildgalleri/bildgalleri.html?album=geologi&q=j%C3%A4ttegryta&id=11702

     
    • Johannes Axelsson

      14 februari, 2013 at 18:12

      Janolof frågade: ”Vem har påstått att design är olagligt?”

      Vad det hela handlar om är att följa bevisen dit de leder. Precis som kommissarie Snikvadd är det har evolutionstrons försvarare svårt för att göra det… av någon anledning.

      Att design inte är tillåtet har t ex påståtts av immunologen Scott C Todd sagt följande här i ett brev till tidningen Nature:

      ”Most important, it should be made clear in the classroom that science, including evolution, has not disproved God’s existence because it cannot be allowed to consider it (presumably). Even if all the data point to an intelligent designer, such an hypothesis is excluded from science because it is not naturalistic. Of course the scientist, as an individual, is free to embrace a reality that transcends naturalism.”

       
      • Nonfiction

        14 februari, 2013 at 18:54

        Johannes,

        Samma sak här: det är INTE så att design är förbjudet bara för att man ogillar designhypoteser. Det är för att de är vetenskapligt obrukbara. Och du är ju själv oförmögen att faktiskt ange betingelser under vilka dina designhypoteser skulle kunna vederläggas. De är alltså fullständigt meningslösa — vi har ingen som helst användning för dem inom de naturvetenskapliga arbetet.

        Varför är detta så svårt för dig att ta till dig?

         
      • Janolof

        15 februari, 2013 at 09:06

        Så lyckades du ändå undvika att svara på min egentliga frågeställning. Haka inte upp dig på diverse mer eller mindre lyckade formuleringar som en och annan kan ha hasplat ur sig. Det är inte Scott som bestämmer vad som kan bevisas, utan realiteten.

        När man vetenskapligt ska förklara förekomsten av föremål och företeelser söker man den rimligaste förklaringen utifrån redan kända faktorer. Så länge man kan visa på naturliga svar så är de övernaturliga tämligen överflödiga. Och även om man saknar naturliga svar så är övernaturligheter inget alternativ om man inte på annat sätt kan visa på vad som är kännetecknande för övernaturlig design

        Finns inga kända faktorer som ge en rimlig förklaring så får man lägga det åt sidan som oförklarat tills man har fler faktorer att tillgå. Arkeologer kan identifiera designern bakom artefakter för att de vet en del om henne. Var det är rimligt att hon rört sig, vilka beteenden hon kan tänkas haft mm. Skulle de hitta stenyxor mitt i Antarktis eller på Mars så skulle de få problem.
        Förr i världen tänkte man inte alltid så. Underliga naturformationer som jättegrytor eller Giants Causeway förklarades med jättars verk. Du verkar vara kvar i det tänkandet, fast det nog inte är jättar du far efter.

        Så återkommer vi till min fråga. Betyder mina exempel som ”ser designade ut” att dom saknar naturliga förklaringar?

         
  5. nillafokus

    14 februari, 2013 at 13:42

    Mattias ”ödmjukhet” Larsson:

    Intressant.
    Jag såg ett program på TV som handlade om naturen. De hade hittat något som liknade berg, men som var ‘kvarlevor’ av gigantiska trädstammar. De påstod att det fanns forskning, mätningar och undersökningar som påvisade att syret för länge sedan – alltså långt innan dinosauriernas tid – bestod av så pass mycket mer syre att allting också var väldigt mycket större. Med hjälp av beräkningar och teknologi hade de gjort animationer som visade storleksskillnaderna. En mångfoting (ibland kallad tusenfoting) skulle alltså på den tiden ha varit ungefär lika stor som det vi idag ser som en stor orm.
    Skulle det kunna vara fiffel och båg, bara nonsens eller helt fel??

     
    • Mattias "ödmjukhet" Larsson

      14 februari, 2013 at 18:04

      Hejsan Nillafokus! Man får inte glömma att det är ganska stora tidsrymder det handlar om. Det är lätt att gröta ihop allting från dinosaurierna och bakåt till ett enda Landet Längesen, men det har ju hänt en hel del på vägen.

      Vad gäller utvecklingen av syrehalten över tid så beskrivs det mesta här ganska översiktligt:
      http://en.wikipedia.org/wiki/Atmosphere_of_Earth
      http://en.wikipedia.org/wiki/Great_Oxygenation_Event

      Såvitt jag kommer ihåg så har vi ju inget annat än encelliga vattenlevande organismer under de första 1-2,5 miljarderna (!) år efter livets uppkomst. I början bör atmosfären ha varit helt syrefri, men allteftersom fotosyntetiserande organismer evolverade uppstod till sist varaktiga mängder syre i atmosfären. Vi talar inte om några höga halter här, men det bör ändå ha inneburit att flertalet anaeroba mikroorganismer slogs ut. Flercelligt liv verkar ha uppstått för <1 miljard år sedan, men det hände inte så mycket till en början, kanske på grund av utdragna istider och fortsatt låg syrehalt. För ca 600 miljoner år sedan verkar syrehalten slutligen stiga ganska dramatiskt, vilket kanske så småningom leder till den stora diversifieringen av djurgrupper under den kambriska explosionen. Därefter fortsatte syrehalten att stiga fram till Karbonperioden för ca 300 miljoner år sedan eller så, då den lär ha varit betydligt högre än idag. Det är också då man får alla dessa jättetrollsländor och andra stora leddjur som du nämner. Detta verkar dock ha följts av en rätt dramatisk nedgång i syrehalt kort därefter, till betydligt under dagens nivå, och då försvann de lika hastigt igen. Därefter har syrehalten tydligen återigen stigit betydligt, och under större delen av dinosauriernas tidevarv verkar den ha varit betydligt högre än idag.

      Vad gäller de trädstammar som du nämner så är det svårt att uttala sig om vad de kan ha varit ifall du inte kan precisera när det rör sig om. Troligen var det inte fråga om vad vi idag kallar ”träd”, utan snarare ormbunksväxter, fräkenväxter, kottepalmer eller något annat exotiskt som numera är ett minne blott.

      Jag är inte helt säker på om du hade någon specifik fråga eller bara allmänna kommentarer, men hoppas det här utgjorde något slags vettig respons.

       
      • nillafokus

        14 februari, 2013 at 23:34

        Mattias ”ödmjukhet” Larsson:

        Tack för svaret 🙂

         
    • Sake

      14 februari, 2013 at 22:47

      nillafokus – du såg ”växternas planet” som gick på Vetenskapens värld i Svt.

       
      • nillafokus

        14 februari, 2013 at 23:29

        Sake
        Ja, så var det 🙂 Jag lade inte det på minnet, men kom ihåg vissa detaljer som jag tyckte var fascinerande.

         
  6. Sake

    14 februari, 2013 at 16:58

    Hej Johannes,
    skall man läsa din analogi som att evangelisterna varken hade någon aning om var de befann sig eller kompassriktningar?

     
    • Johannes Axelsson

      14 februari, 2013 at 18:26

      Snikvadd sa att han ratade vittnena för att de inte gav honom svar på ett par frågor som egentligen var helt irrelevanta i sammanhanget. Däremot hade de kunnat ge honom mycket värdefull information om något som var av mycket större betydelse.

      På samma vis är det med Bibeln och dess kritiker. (Vittnena representerar alltså Bibeln.) Bibeln ger inte svar på allt. T ex kan den inte berätta för oss hur man lagar en bil. Däremot ger den bra svar på de viktigaste frågorna.

       
      • Thomas Schwartz

        14 februari, 2013 at 19:10

        Varför det är sa svart att första varför Kommisarie Snikvadds chef Aklagare Kreationist dragit in de tva gamlingarna pa polisstationen, satt dem pa harda stolar mitt i ljuscirkeln omgiven av ett i övrigt mörkt rum där han sedan utkräver korrekta och utförliga svar pa fragor som i vilket väderstreck Norr är, eller hur man korrekt mixar ihop en curryblandning…

         
      • Sake

        14 februari, 2013 at 22:44

        Kul att du lämnar svar Johannes. Synd bara att det är på nonsensfrågorna.

        Eftersom du uppenbarligen läser kommentarerna undrar jag om du kan ge mig svar också på min undran om hur du ser på bakteriers utbyte av egenskaper (se ovan) samt på min undran kring hur du ser på det faktum att hundar – jämfört med vargar – har genomgått ett flertal genduplikationer och därigenom erhållit egenskapen att kunna leva på stärkelserik föda. Bägge två givetvis förklarade utifrån din kreationistiska världsbild.

        Jag skulle uppskatta om du i stället för fabler, liknelser och skönlitterära noveller började tala i vetenskaplig klartext, så att dina utsagor dels stod för något konkret, dels kan jämföras mot verkligheten.

         
  7. Thomas Schwartz

    15 februari, 2013 at 15:26

    Här är en artikel som borde intressera flera läsare (och skribenten) pa bloggen.

    From Micro-Evolution to Macro-Evolution: Beneficial Mutations, the Pace of Evolution, and Increasing Genome Complexity
    The treatment of beneficial mutations here should be thorough enough to put to rest claims like “Mutations are not really beneficial” or “Mutations only destroy information”.
    http://letterstocreationists.wordpress.com/stan-3-3/

     
    • Thomas Schwartz

      15 februari, 2013 at 22:08

      http://spectrummagazine.org/article/fred-kinsey/2013/02/14/biblical-humility
      As I look back on my nearly 20-year teaching career at Pacific Union College, one class stands out as my favorite–Argumentation and Debate. I doubt the students benefited anywhere as much as I did from the experience. Certainly good presentation skills and excellent research were helpful, but the real benefit was, I believe, found elsewhere.

      Students debated controversial topics. It isn’t difficult to argue a position you believe in passionately. Problems usually arose in being required to argue both sides of an issue at different times in the quarter. With abortion the topic, one young woman told me from the outset that she could speak to only one side, and had to be excused from arguing for “what was clearly wrong.” That not being an option, I told her she didn’t have to accept the opposing position, just be open to and present its salient points.

      When she finished her second debate, I was gratified at her reflections on the experience. She had not changed her opinion she said, but now she would be more humble in her beliefs and more tolerant of those who did not see issues as she did. I couldn’t have asked for more.

      Vad säger du Johannes, kan du göra med skapelsefrågan vad kvinnan i berättelsen fick göra med abortfrågan?

       
  8. Marie

    16 februari, 2013 at 00:15

    Tack Johannes för att du är så tolerant och tillåter kommentarer trots att så många går emot din egen övertygelse och dessutom ställer stora krav på hur du skall sköta din blogg. Ser fram emot nya inlägg.

     
    • Sake

      16 februari, 2013 at 08:08

      Marie,
      Johannes har deklarerat sin kristna tro för hela världen här på sin blogg. Detta är helt okontroversiellt.

      Men han har samtidigt påstått att han vet bättre än den samlade vetenskapen. Även om omfånget på hans påstående är ovanligt stort (det är gigantiskt t.o.m.) så är det vardagsmat bland vetenskapsmän att komma med påståenden om att man har rätt i någon specifik sak. Men, vanlig vetenskaplig hyfs kräver att man samtidigt motiverar sin hävdade rätt. Eller med andra ord, utan redovisning av underliggande data samt tolkningar, är trovärdigheten i ens påståenden noll och intet. Johannes har här behandlats med samma respekt som om han vore en vetenskapsman. Han har till och med fått tips om vilka delar i hans data och tolkningar som speciellt svaga.

      Normalt sett tar man som vetenskapsman sådant till sig och tar fram bättre data och argument för sin tolkning, om man anser att det man påstår fortfarande håller. Men detta gör inte Johannes. Vid minsta förekomst av vetenskapligt underbyggda motargument så väljer Johannes att sluta debattera sakfrågan och tar istället upp någon annan aspekt av den världsbild han påstår är vetenskapligt sann.

      Detta utgör flyktbeteende och skall inte förväxlas med tolerans, som du eventuellt gör här.

       
      • Marie

        16 februari, 2013 at 09:12

        Sake, Så du menar att det är total enighet bland vetenskapsmän? Den här bloggen har redan från början påtalat att det finns vetenskapsmän som inte instämmer i den stora kören. Eller är de i dina ögon inte längre vetenskapsmän när de inte längre tror på att evolutionen kan utveckla nya livsformer?

         
        • Sake

          16 februari, 2013 at 09:25

          Marie,
          när man upphör att argumentera vetenskapligt och i stället erbjuder ”sanningar” ur religiösa urkunder – då upphör man att vara vetenskapsman, i mina ögon.

           
          • Marie

            16 februari, 2013 at 09:31

            Så de vetenskapsmän som slutar tro på evolutionens livsutvecklande förmåga är m.a.o. inte längre vetenskapsmän?

             
            • Sake

              16 februari, 2013 at 10:37

              Marie,
              tro är inte av någon större betydelse bland vetenskapsmän/kvinnor. Det enda som betyder något i vetenskapligt hänseende är data och tolkningar. Syftet med detta är att föra den vetenskapliga kunskapen framåt. Om man själv väljer att ställa sig utanför den processen på vilket sätt det än är -i fallet religiösa tolkningar som här, genom att välja ovetenskapliga förklaringsmodeller – så har man vänt ryggen åt vetenskap och vetenskaplighet och därigenom kan man inte längre göra anspråk på att vara vetenskapsman/kvinna.

              Om du eller någon annan anser att Evolutionsteorin har defekter som är så stora att teorin skall anses falsifierad, då får man redovisa varför det skulle vara så. Invändningarna skall vara redovisade så att även de är falsifierbara. Johannes invändningar mot Evolutionsteorin i denna blogg når inte upp till den höjden. När han dessutom undviker och/eller flyr från diskussioner där Evolutionsstödjande data debatteras, faller hans invändningar platt. Men det var kanske inte huruvida jag anser Johannes vara en vetenskapsman eller ej som ditt inlägg gällde? Hur som helst – resonemanget kring den vetenskapliga processen, vetenskaplighet och om man är villig att underkasta sig dessa regler gäller alla som vill kalla sig vetenskapsmän/kvinnor.

               
              • Marie

                16 februari, 2013 at 17:55

                Sake, förlåt mig men det jag reagerade på var uttrycket ”den samlade vetenskapen”. Det verkade för mig som om du menar att alla vetenskapsmän är fullständigt eniga om en evolutionsmodell som leder till utveckling. Och du har ju klargjort vad din uppfattning är, att lämnar en vetenskapsman den evolutionistiska modellen är det inte längre någon vetenskapsman i dina ögon.

                 
                • Sake

                  17 februari, 2013 at 00:11

                  Hej Marie,
                  absolut inte. Om du eller någon annan kan uppvisa bevis som inte kan vederläggas – mot att Evolution är den bästa förklaringen till varför liv på jorden ser ut som det gör idag – så är jag idel öron.

                   
        • Mattias "ödmjukhet" Larsson

          16 februari, 2013 at 14:10

          Hej Marie, det är verkligen relevanta frågor du ställer, och det pågår också en ständig inomvetenskaplig diskussion om detta, med korsbefruktning från vetenskapsfilosofi och vetenskapssociologi. Vad utgör egentligen vetenskaplig konsensus (det du kallar ”kören”?); hur skiljer man god vetenskap från dålig vetenskap eller rentav (Gud förbjude!) pseudovetenskap, och vem har egentligen rätt att ståta med den eftertraktade titeln vetenskapsman/-kvinna?

          Om du är intresserad av att diskutera de här frågorna utan att det blir alldeles för personligt, så kan man ju i första hand starta utanför skapelsedebatten. Det råder ingen brist på goda exempel från andra håll, som klimatvetenskap, aidsförnekelse, alternativmedicin, och kostens betydelse för hälsan.

           
    • Sake

      17 februari, 2013 at 09:39

      Hej Marie,
      Johannes har meddelat att han skall börja censurera vilka inlägg som får skrivas på hans blogg. Jag har inga problem med detta i sak, då det är hans blogg. Men kanske kan man inte kalla det fullt så tolerant som du gör i ditt inlägg här.

       
      • Johannes Axelsson

        17 februari, 2013 at 17:01

        Det är inte alls fråga om censur, utan struktur. Det handlar om att jag vill hålla bättre ordning bland kommentarerna för att diskussionerna ska bli mer givande för alla. Jag vill ha mer diskussion om själva sakfrågorna och mindre diskussion om mig.

         
        • MrArboc

          17 februari, 2013 at 18:31

          Det enklaste sättet skulle givetvis vara att delta i diskussionen även då det blir jobbigt. Det är absolut inget fel att säga ”Jag vet inte”, och att inom en rimlig tid återkomma till åtminstone ett ämne du lovat återkomma till hade säkerligen gjort att tjatet minskat eftersom vi sett att du inte ljuger och slingrar dig utan faktiskt tänker återkomma istället för att hoppas att folk glömmer eller ger upp.

          Även om du svarar att du inte vet så kan du ju senare återuppta ämnet i en ny bloggpost om svaret dyker upp på creation.com eller någon annan av dina källor…

           
          • Mattias "ödmjukhet" Larsson

            17 februari, 2013 at 19:02

            Det var banne mig det finaste jag har hört sedan jag konfirmerades.

             
          • Johannes Axelsson

            17 februari, 2013 at 19:58

            FAQ-sidan kommer att hjälpa oss alla att hålla reda på vad som ännu inte besvarats från min sida.

            (Vill bara påminna om att svaren alltid finns där ute för dem som vet hur man googlar. Den vetgirige behöver inte vänta på mig.)

             
            • Mattias "ödmjukhet" Larsson

              17 februari, 2013 at 20:09

              Och vill återigen påminna om att det naturligtvis inte handlar om vetgirighet utan att blottlägga luckor och svagheter hos dig som en del av en debatt.

               
            • Nonfiction

              17 februari, 2013 at 20:22

              Johannes,

              Precis som Mattias säger handlar det ju snarare om att visa att du saknar belägg för många av de påståenden du gör här på din blogg.

               
  9. Thomas Schwartz

    16 februari, 2013 at 10:10

    Marie, hur skulle du själv identifiera en någon som vetenskapsman?
    Till exempel så är alla säkert överens att den minsta gemensamma nämnaren för att någon ska kunna kalla sig busschauför är att personen har ett körkort för buss. Vad bör man kunna förvänta sig av någon som är eller vill vara vetenskapsman?

     
  10. Attih

    20 februari, 2013 at 23:54

    Bra historia/liknelse Johannes. Keep up the good work 🙂

     
    • Mattias "ödmjukhet" Larsson

      21 februari, 2013 at 06:46

      Kom igen, Attih, kan du på allvar tycka att det var en pedagogisk framställning (och då har jag inte uttalat mig om dess övriga litterära kvaliteter)? Det var kanske den mest forcerade liknelse jag någonsin har sett, och då är man ändå rätt så luttrad efter att ha följt den här bloggen ett tag. Hur menar du egentligen?

       
      • Attih

        21 februari, 2013 at 16:57

        Beklagar om mitt inlägg var provocerande. Ha en bra kväll 🙂

         
        • Mattias "ödmjukhet" Larsson

          21 februari, 2013 at 20:56

          Hej Attih, det var inte alls provocerande. Får man inte ifrågasätta någonting här utan att folk upplever att man känner sig provocerad?

          Nej, men jag ifrågasätter varför detta blogginlägg förtjänar en ryggdunk. Träffade det verkligen rätt i sin kritik? Det känns som om viss sorts beröm träffar rätt urskillningslöst och har mycket lite att göra med kvaliteten på argumenten eller en god framställning.

          Ha det så bra själv.

           
          • Attih

            21 februari, 2013 at 23:57

            Jag tyckte det var en bra karikatyr helt enkelt, och anser även att det träffade mitt i prick. Jag är naturligtvis medveten om att många inte tycker det här i kommentarsfältet. Nu packar jag ihop för i afton. Natti natt!

             
    • Sake

      21 februari, 2013 at 21:05

      Om jag skall vara ärlig så förstod jag nog endast hälften av vad detta inlägg skulle vara en liknelse av. Men, de delar jag (tror) att jag förstod tyckte jag att ”liknelserna” var mycket sökta.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s