Kyrka och stat måste skiljas åt, men kristen tro behövs i politiken

Religiösa organisationer bör alltid hålls på armlängds avstånd från statsmakten. Så fort en stat börjar stifta lagar åt religiösa organisationer, som avkräver medborgarna trohet mot en viss trosuppfattning framför en annan, då upphör religionsfriheten och vi är alla illa ute. Staten ska varken uträtta religiösa organisationers ärenden, eller lägga sig i och styra vad människor får tro på.

Därmed inte sagt att lagar inte får vara inspirerade av religiösa idéer och värderingar. (T ex är allt detta jag just skrivit, om åtskillnad mellan exempelvis kyrka och stat, en princip som kan härledas till Bibeln.) Nej, den avgörande punkten är att staten och dess lagar inte får ta ställning till vilken livsåskådning eller tolkning som är den rätta och på något vis tvinga människor att bekänna sig till denna.

Kyrka och stat går inte ihop, eftersom det handlar om två olika maktstrukturer som absolut inte ska gå varandras ärenden. Men ”kyrka och stat” är inte synonymt med ”religion och politik”. Religionen kan och bör absolut få påverka politiken. All politik bygger ju på någon livsåskådning. Åsikter svävar inte i ett vakuum utan bygger alltid på en livsåskådning (som Mats Selander skrev i en debattartikel i Dagen). Idag bygger många politiska åsikter delvis på ateistisk filosofi. Jag anser att vi får ett mycket mer civiliserat samhälle om vi istället bygger våra åsikter på kristen tro.

Annons