Vad är det evolutionsbiologer ständigt måste påminna sig om?

Detta inlägg är ett svar på signaturen Spitos kommentar till mitt inlägg Dawkins bortförklaring av den uppenbara sanningen. Spitos kommentarer återges här med blå text.

Johannes skrev: “Borde inte evolutionen – om den var sann – vara fullt synlig och märkbar för oss?” Nej det borde den inte av det skälet att den, till skillnad från gökurstillverkning, är en process som sträcker sig över mycket lång tid. Våra vardagliga referensramar räcker inte för att rent intuitivt upptäcka och ta in den evolutionära processen.

Aha! Nu förstår jag. Detta är alltså ännu en anledning till att evolutionsteorin står och faller (med betoning på faller) med idén att Jorden är miljarder år gammal. Inte nog med att man behöver ta till obegripligt lång tid för att evolutionen ska kännas rimlig – alltså för att man ska kunna föreställa sig att även det osannolika (läs omöjliga) kanske hinner ske – dessa årmiljoner behövs också som bortförklaring till varför vi aldrig kan se evolutionen.

Utan som all annan vetenskap …

Du menar sådan vetenskap som faktiskt kan observeras, testas och upprepas genom experiment?

… så krävs det att vi lägger den spontana känslan att det är uppenbart att något borde vara på ett visst sätt på hatthyllan …

Det är inte bara den spontana känslan som måste läggas på hatthyllan för att kunna tro på evolutionen. Vi måste även lägga ifrån oss kravet på att vetenskap ska kunna observeras, testas och upprepas. Vi kan inte observera och mäta vad som har hänt historiskt. Vad vi däremot kan göra är att, likt en detektiv på en brottsplats, tolka de spår som finns och pröva olika förklaringsmodeller till vad som har hänt. Men då måste vi vara observanta på att vi faktiskt har lämnat den observerbara vetenskap! Ofta likställs studier om vårt ursprung med annan riktig naturvetenskap av dem hävdar att evolutionen är absolut sann, fastän sådan forskning fungerar på ett helt annat sätt.

… och lugnt och metodiskt studerar data mer grundligt än de vardagliga observationerna kan erbjuda oss.

Visst finns det många exempel på att vår första tanke inte håller när man mer noggrant undersöker sakens natur. Eller rättare sagt: Man upptäcker en ny modell som är bättre på att förklara det vi ser. Ett exempel är heliocentrismen. Det är inte uppbart vid första anblick att Jorden kretsar kring Solen, men när vi väl kommit på den förklaringsmodellen faller många bitar på plats. Då överger vi den första modellen för att den nya är bättre – den kan förklara mer! När man väl har förstått idén med att det är Jorden och alla planeterna som kretsar kring Solen, då tycker man istället att denna förklaring känns mer naturlig, självklar och uppenbar. Då måste man inte påminna sig om det hela tiden. 

Men så är inte fallet med evolutionen. För att citera Francis Krick, en av dem som upptäckte DNA-molekylen:

”Biologists must constantly keep in mind that what they see is not designed, but rather evolved.”

[Översättning] ”Biologer måste ständigt komma ihåg att det de ser inte är designat, utan snarare utvecklat.”

En mycket träffsäker beskrivning av läget! Evolutionen är en modell som inte ens känns självklar för dem som har förstått den. Man måste ständigt påminna sig själv om att det inte är som det ser ut. Däri ligger skillnaden mellan den evolutionistiska modellens övertagande av biologin jämfört med andra modellers övertagande inom andra områden.

Trollkarlen som trollar fram en kanin ur hatten har inte en verkliga magisk förmåga bara för att vi inte kan förstå hur det gick till. Lika lite kan vår brist för förståelse för evolutionära processer tas som intäkt för att vår omedelbara vardagssyn har rätt när den tror sig se design i något biologiskt.

Och naturliga processer har inte förmågan att skapa liv bara för att vi inte kan förstå hur det gick till när Gud skapade livet. Och mutationer kombinerat med naturligt urval har inte förmågan att skapa information bara för att vi inte kan förstå hur det gick till när Gud skapade den mest intelligenta kod som någonsin skådats.

Du har förstås rätt i att brist på kunskap om alternativ x inte automatiskt leder till att alternativ y är sant. Därför måste vi jämföra de båda alternativen och fundera över vilket som är bäst.

Men kom då ihåg att man inte brukar överge en förklaringsmodell till förmån för en modell som är sämre. Ett sätt att känna igen den bättre förklaringsmodellen är att när man väl känner till den faller alla bitarna på plats och det hela verkar uppenbart. När även evolutionsbiologer ständigt måste intala sig själva att deras modell ändå stämmer, då har de verkligen bytt ner sig.