Intervju med newtonbloggaren – del 1

Jag blev nyligen tillfrågad om en intervju av en som vill veta hur en ‘kreationist’ tänker. När jag började besvara den första delen av intervjufrågorna, som bestod av frågor om min bakgrund, insåg jag att jag aldrig riktigt berättat vem jag är – förutom att jag som sagt är en kristen, bibelläsande, skapelsetroende NO-lärare som bor i närheten av Umeå. Så det kanske är kanske på tiden att jag presenterar mig. Här kommer alltså den första delen av intervjun:

Vad heter du?
Johannes Axelsson

Hur gammal är du?
31, en prima ålder!

Var är du uppväxt?
I det lilla samhället Bårslöv utanför Helsingborg

Vad är din etniska bakgrund?
Detta är nog den enda frågan i den här intervjun som jag inte känner mig helt bekväm med att svara på. Som skapelsetroende tror jag att alla människor på den här planeten är mycket nära släkt och har gemensamma föräldrar bara ett par hundra generationer bakåt i tiden. Begreppet etnicitet känns inte meningsfullt för mig. Se på de här tvillingarna och säg mig sedan vad de har för etnisk bakgrund 😉

Är dina föräldrar troende?
Ja. Och nu vet jag vad en del tänker: Att jag bara har ärvt min tro från mina föräldrar. Men… there is no such thing as nedärvd tro. Självklart har mina föräldrar haft en mycket viktig roll i att jag nu är den jag är, inklusive min tro. Men samtidigt blir man påverkad från många andra håll och får sin tro rejält ifrågasatt många gånger om. De flesta vill ju gå sin helt egna väg här i livet. Om man inte känner att föräldrarnas tro är något man själv kan stå för, lämnar man sakta men säkert alla kyrkliga sammanhang (som jag resonerar kring i det här inlägget). Än om man skulle stanna kvar i kyrkan av kärlek till sina vänner och bekanta som också är kvar, eller om man rent av upplever något slags tvång (ovanligt i Sverige tror jag), så har man likafullt inte kvar sin tro. Ingen kan tvingas att tro på något, eller att inte tro på något. Det är alltid ett helt självständigt val.

Berätta gärna lite om din uppväxt, dina föräldrar, syskon, fritidsintressen, vänner m.m.
Jag och min yngre syster har haft en väldigt trygg och bra uppväxt. T ex kan jag inte minnas att jag någonsin har sett mina föräldrar vara arga på varandra. Bara en sådan enkel sak är nog få förunnat.

När det gäller fritid, familj och vänner: Nuförtiden går mycket av min fritid åt till den här bloggen, och jag gör mitt bästa för att det inte ska gå ut över min fantastiska fru och våra två pojkar. Mina närmaste vänner bor tyvärr i andra delar av landet. En del träffar jag t ex då vi arrangerar scoutläger ihop. Just nu lär jag känna många nya vänner genom mitt engagemang för skapelsetro och Bibeln.

Scouting och friluftsliv är för övrigt några av mina intressen. (Medan jag gick lärarutbildningen arbetade jag med att organisera scoutverksamheten inom Sjundedags Adventistsamfundet.) Mitt senaste intresse är surfing. Det blir inköp av brädor så fort vi har pengar över – helst i tid till midsommarstormen.

Vad i ditt liv tror du kan ha bidragit till att du tror just på kreationismen?

Genom min uppväxt och genom de erfarenheter som Gud har gett mig, har jag lärt mig att våga vara mig själv och att stå för en åsikt även om den inte är populär bland alla. Det är omöjligt att vara skapelsetroende om man saknar dessa karaktärsdrag (åtminstone här i Sverige). Jag har även lärt mig att jag kan lita på Gud i alla lägen och att Bibeln är en outtömlig källa av kunskap om allt från himmel till jord (bokstavligen).

Två specifika saker som har bidragit till att jag tror just på skapelse:

1. när en skapelsetroende vetenskapsman kom och föreläste på min gymnasieskola under en temadag. Han var för mig det första levande beviset på att skapelsetro är kompatibelt med vetenskap.

2. när jag läste om evolution på universitetet. Anledningen till att detta fick mig att tro på skapelse var att de påståenden som jag hade hört om evolutionens brister bekräftades på punkt efter punkt av mina universitetslärare. Samtidigt fick jag lära mig hur oerhört komplex en enkel liten cell är (se detta filmklipp). Jag tycker det krävs väldigt mycket mer tro för att acceptera att detta kommit till av sig självt, än att tänka sig att Gud har skapat det.

En annan sak som har bidragit till min tro på Gud: Jag satt ca sju meter upp i ett träd och svimmade – utan att ramla ner och dö. Det är en händelse som jag inte har funnit någon naturlig förklaring till. Men det får jag berätta om en annan gång.

I nästa inlägg ska jag att svara på resten av intervjufrågorna, de som handlar om evolutionen.