Som avslutning på kursen om fossil och mineral besökte vi två gamla gruvor i Västerbotten. Vid den ena gruvan brukade man bryta kvarts och fältspat för glas- och porslinstillverkning. Fältspat, kvarts, rökkvarts och glimmer fanns det gott om och det hade jag sedan tidigare (se bilder i inlägget Stenar när de är som ballast), så jag riktade in mig på att hitta rosenkvarts, granater och beryller. Rosenkvarts var lätt att hitta på det här stället (bilder kommer senare). För att hitta granater och beryller fick jag gräva lite djupare i varphögen (hög av stenar som gruvarbetarna ratat). Här är några bilder på beryller som jag lyckades gräva fram. Beryll består förresten av berylliumaluminiumsilikat med den kemiska beteckningen Be3Al2(SiO3)6, och ur detta mineral utvinns alltså grundämne nummer fyra: beryllium.
Beryllerna är alltså de hexagonala (sexkantiga) stavarna med gulaktig färg. Det finns andra sorters beryller i finare färger, t ex gröna smaragder och klarblå akvamariener. Men detta var alltså vad jag grävde fram på det här stället.
För att göra mitt mitt största fynd behövde jag dock inte gräva alls. Det räckte att vända på en stor sten. I jakt på just beryller lyfte jag bort den här stenen (30 cm). Den såg inte ut att innehålla några intressanta mineraler så jag var på väg att kasta bort den.
När jag vände på stenen för att se om det fanns något på undersidan kunde jag först inte tro mina ögon: Hela stenen var full av beryller!
Enligt kursledaren kan jag få flera tusen kronor för den här stenen om jag vill sälja den till en samlare.
Vi får väl se. 😀
newtonbloggen 