Har kören gett mig sin välsignelse?

Med ”kören” menar jag den grupp av bloggare som två gånger har kritiserat mig ”i kör” genom att publicera identiska blogginlägg där de besjunger min olämplighet som NO-lärare. När jag bemötte delar av kritiken och samtidigt gav upprättelse åt användningen av abakus i matematikundervisningen, blev jag anklagad för att ha varit orättvis och gett en felaktig bild av vad mina kritiker egentligen menar. Tydligen får jag inte återge hur jag uppfattar kritiken från andra, samtidigt som mina kritiker verkar få återge mina åsikter hur felaktigt de vill. 😉 Jag anstränger mig för att representera andras åsikter på ett korrekt sätt, för jag vill inte bemöta andra på samma sätt som jag själv upplever att jag blivit bemött. Jag vill inte sjunka till den nivån att jag börjar gå på spelare istället för puck!

Mitt namn verkar nämligen ha blivit till ett skällsord inom detta lilla hörn av bloggosfären. Den senaste månaden har jag vant mig vid att se mitt namn som rubrik i andra bloggares inlägg (t ex ”Fallet Johannes Axelsson”). Exempel på några tacklingar jag har fått är när kören i sin första sång sjöng om mina ”vanföreställningar” eller när någon skrev att det finns tre problem med Universum ”1. 99,99% kan inte hålla liv. 2. Solsystem och stjärnor dör långsamt ut. 3. Johannes Axelsson jobbar som NO-lärare.” Kanske vitsigt, men samtidigt kan man ju tycka att det är lite … [insert word here].

Men, det är väl sånt som händer i kretsar där man gjort det till en sport att ha en så hård ton mot kreationister som möjligt. För om man debatterar för snällt riskerar man att bli stämplad som ”kreationistkramare”, och det vore förstås en förfärlig skam. Att däremot som kristen, bibelläsande och skapeletroende bli stämplad som ”ateistkramare” eller liknande (t ex skeptikerkramare eller humanistkramare), skulle snarare betraktas som något väldigt fint och beundransvärt. Så det vill jag gärna vilja vara: En ateistkramare! 😀

Nu kommer några säkert att uppfatta detta försvar som att jag är gnällig och gör mig till martyr eller liknande. Men om jag å andra sidan inte förklarar hur jag ser på saken har jag istället varit dålig på att kommunicera var jag står, vilket bara leder till fler missförstånd. Och missförstånd är inget jag vill främja.

Därför tänkte jag istället försöka reda ut ett missförstånd. När jag lyssnar till körens senaste sång får jag faktiskt känslan av att de ger sin välsignelse till att agera just så som jag menar att i stort sett varje NO-lärare bör agera. Jag kan förstås ha uppfattat det fel, men jag tolkar det som att de anser att man får prata om skapelsetro på NO-lektioner, bara man agerar professionellt. Här kommer ett par citat. Läs dem gärna i sitt sammanhang. Det mesta är hämtat från sångens sista verser:

”Får jag berätta om skapelsetro fastän det inte nämns specifikt i kursplanen?” Ja, det får du. Men den springande punkten är OM. Du får, även inom ramen för NO-undervisningen, ta upp kreationism, intelligent design och andra idéer om hur livet uppstått och utvecklats. Inte som ett alternativ till evolutionsteorin, utan som exempel på hur människor har, och i vissa fall fortfarande tror. Du till och med bör göra det inte minst för att ge ett historiskt och kulturellt perspektiv och visa hur lätt det är att dra slutsatser om hur världen är beskaffad utan kritiskt tänkande.

”Kan jag som skapelsetroende undervisa om evolutionsteorin? Är det möjligt att agera professionellt i sin undervisning om något som man själv inte tror på?” Svaret beror på hur dina kunskaper om evolutionsteorin, vetenskap och skapelsemyter ser ut och hur professionellt du kan agera och ställa dina egna uppfattningar åt sidan.

Alltså, om jag har förstått kören rätt, menar de att jag inte bara får utan till och med bör berätta om skapelsetro. (Ganska likt vad jag själv sa i mitt allra första inlägg om skapelsetro i skolan, fast förstås med en annan motivering.) Detta är dock, menar de, under förutsättning att jag agerar professionellt och kan ställa mina egna uppfattningar åt sidan. All-righty then! 😀 Då är vi överens! Det är ju precis så jag har sagt att jag tänker göra! Jag vet inte varifrån de har fått sin uppfattning att jag tänker stå i klassrummet och säga ”så här tror jag, stick i stäv med rådande vetenskaplig konsensus”. Kören sjunger ut detta felaktiga citat alldeles i introt. Men jag har aldrig sagt så. Jo, förresten! Jag kan ha sagt något liknande här på bloggen. Jag har ju faktiskt uttryckt en hel del här om vad jag anser om evolutionism och att jag personligen tycker att skapelsetro är ett bättre alternativ. Men jag har aldrig sagt att en lärare bör stå och säga så inför sina elever.

En fråga du bör ställa dig själv är hur ärlig du vill vara mot dig själv. Kan du ge en rättvis bild av evolutionsteorin om du själv inte tror på den? Ska du gå emot din egen övertygelse och undervisa I evolution och OM skapelsemyter? Kanske finns din plats på en annan plats än i klassrummet?

Jag gör skillnad på mina åsikter och min lärarroll. Att en lärare talar ut om sin syn på evolutionsternas heliga ko på sin privata blogg, säger inget om hur läraren agerar i sin undervisning. Jag har dock märkt att många av mina kritiker blandar ihop detta. De ser inte skillnaden mellan mina åsikter och min lärarroll. (Därav anmälningar och upprörda känslor.) De tycker förstås att det ska vara en skillnad, och de menar att det finns många lärare som klarar av göra en sådan skillnad, men de tror inte att jag klarar av det. Det hela bygger alltså på en misstro. De förstår inte hur någon med mina åsikter skulle kunna lyckas med den balansgången. Men de känner inte mig och har aldrig sett hur jag undervisar.

Skulle kritikerna själva kunna stå inför en klass och undervisa om något de inte tror på (t ex skapelsetro eller Bibeln) och ge en rättvis bild av det? Jag tror definitivt att det är möjligt. Om jag klarar det måste det väl finnas andra som klarar det. Men om mina kritiker skulle svara nej för egen del, och säga att de skulle ha svårt att ge en rättvis bild av skapelsetro eller Bibeln (eller om de med ”rättvis bild” avser ”en bild som avslöjar hur idiotiskt och ovetenskapligt det är att tro så”) då har vi ju förklaringen till varför de inte heller kan föreställa sig att jag kan ge en rättvis bild av något som jag inte tror på. Projicering alltså.

För att kunna ge en rättvis bild av något man själv inte tror på krävs bland annat dessa två saker:

• Att man är tillräckligt påläst i den andra uppfattningen.*
  (Är man inte det får man väl bjuda in någon som är det.)
• Att man noga vaktar sin tunga (och sitt minspel) så att man inte förlöjligar den andra uppfattningen i sin undervisning. (Klarar man inte det får man väl bjuda in någon som kan det.)

Jag tycker alltså inte att en lärare ska avslöja sina egna åsikter i undervisningen (förutom när det är åsikter som rör intolerans och annat som man enligt skolans värdegrund aktivt ska motverka, men då är det ju också skolverkets åsikter). Utanför skolan får en lärare självklart ha egna åsikter och sprida dem, men bör alltid uppvisa respekt gentemot människor som är av en annan åsikt.

Det finns ju både skapelsetroende och evolutionstroende elever. Ingen av dessa ska någonsin behöva undra om deras lärare dömer (eller bedömer) dem baserat på deras uppfattning. ”Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Den ska framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana.” (Läroplan 2011) Det innebär också att om en elev uttrycker att man är dum om man tror på ett visst sätt, är det lärarens ansvar att motverka sådana attityder.

Man måste då förklara att det inte handlar om ”dumhet”, utan att det rör sig om olika synsätt. Om man verkligen vill förklara det så att eleverna förstår det måste man möta denna intolerans med kunskap som gör att de lever sig in i hur andra människor tänker. Jag anser att det bästa sättet att motverka sådan intolerans är att presentera argument för de olika uppfattningarna så att eleverna till slut kan säga: ”Aha! Nu förstår jag varför andra inte tycker som jag. Det är inte för att de är dumma eller ljuger. De har helt enkelt ett annat sätt att se på saken. Nu kan jag till och med se det med deras ögon! Jag tycker fortfarande att mitt eget sätt är bättre, men nu förstå jag i alla fall hur de tänker.” Jag har som ambition att alla mina elever ska få en sådan ”uppenbarelse” oavsett om de tror på skapelse eller evolution. (Den som finner denna approach intressant får gärna läsa mer om det här och här.)

*För den som inte är insatt i vad skapelsetro handlar om, eller som själv inte kan se de brister som finns i evolutionsteorin, är det kanske lätt att dra slutsatsen att när jag och andra kritiserar evolutionsteorin så är det för att vi inte har förstått den. Jaha, men tänk om vi kritiserar evolutionsteorin just för att vi faktiskt har förstått den och genomskådat dess brister. Det påminner om exemplet med 1+1=10: ”Även i det som en människa tolkar som ‘oförmåga att göra den enklaste huvudräkning’, kan det finnas en solklar logik för andra!” Jag förstår evolutionsteorin. Jag ser ”logiken” och är införstådd med tänket. Jag vet hur jag ska ge en rättvis bild av det. (Naturligtvis får man ibland bekanta sig med något ”nytt” enskilt argument eller exempel som man inte hört förut, men huvuddragen och huvudargumenten för evolutionsteorin är desamma.) Men i tillägg till detta – som en bonus – förstår jag också skapelsetro och kan därför ge en rättvis bild även på detta område.

Jag tycker nu att jag har bemött själva kärnan i körens kritik och rett ut vad jag uppfattar som det allvarligaste missförståndet. Men det finns förstås mycket kvar som skulle behöva bemötas och diskuteras…