Den här musikvideon innehåller inga chockerande bilder, utan helt enkelt berättelsen om en 13 år gammal tjej som inte ville bli gravid. Hon sitter där på abortkliniken alldeles ensam och undrar om hon har fattat rätt beslut.
”Var inte orolig”, tröstar personalen. ”Det är snart över. Det kommer att gå bra. Du är så ung. Vi ser detta hela tiden.”
Samtidigt hör hon en annan röst som vädjar till henne att inte göra det.
She sat cold in a waiting room,
frightened and all alone
Watched the clock tick down,
knowing that her baby would soon be gone
Her head slung low, so embarrassed
She was 13 years old
She felt a kick inside as a reminder
of a life she couldn’t show
Then she heard a voice inside say ”Run away!
It was a mistake, but don’t throw your child away!”Then she fell into a light sleep,
had a dream about a little girl.
There was a birthday cake and three candles
She was living in another world.
She saw the little girl become a woman,
living in a happy home
Then she was suddenly awakened
by a voice that called her name
They said, ”Don’t worry, you’ll be fine.
You’re still young, we see this all the time.”Right then the Lord began to speak:
”You’re not taking this one! She’s Mine!
She’ll grow up and seek My name.
You’re not taking her! She’s Mine!
And you’re not taking her this time.
No, you’re not taking her this time.”She laid flat on the table,
she asked ”Please, can I talk to someone?”
But a headstrong woman with a blank stare
said ”We’ve gotta get this done.”
Then she cried out, ”Lord, please help me!
I’ve got to get to a phone!
I need to call my mother
to help me find my baby a home!”
They said, ”Don’t worry, you’ll be fine.
You’re still young, we see this all the time.”Right then the Lord began to speak:
”You’re not taking this one! She’s Mine!
She’ll grow up to seek My name.
You’re not taking her this time.
I decided before time began.
Her name is written in the Book.
They didn’t have the power to take her life.
They’re not taking her – she’s Mine!
You’re not taking her this time.
No, you’re not taking her this time.”This time
No, you’re not taking her this time
newtonbloggen 
Carl
13 januari, 2014 at 07:56
Mycket tänkvärt! Och baserat på en riktig händelse, enligt John Elefante (en av mina favoriter. 😉 )
Toivo Alm
13 januari, 2014 at 18:58
Ja, mycket tänkvärt. Men vad jag kan förstå har hon frivilligt gått med på samlag och alltså tagit risken, men om hon blivit våldtagen då? 13 år! Ett barn som blir tvingad att bli gravid!
Jag har svårt för det här.
Johannes Axelsson
13 januari, 2014 at 21:17
En människa som har blivit till genom en våldtäkt är precis lika värdefull som alla andra människor. Det flickan har blivit utsatt för är fruktansvärt hemskt. Men det hela blir inte mindre hemskt av att man dessutom dödar ett oskyldigt barn. Det gör det istället ännu hemskare. En abort kan inte sudda ut det som har hänt, och det kan verkligen inte läka de själsliga sår som redan finns. Istället görs nya sår. Det är faktiskt hennes barn det handlar om. Ingen mår bättre av att ens barn dödas.
Graviditeten och förlossningen kommer att orsaka stort lidande för henne. Det kommer vi inte ifrån. Och hon kommer att vara beroende av extra hjälp från omgivningen för att ta hand om sitt barn (om hon inte väljer adoption). Men inget av detta väger tyngre än barnets liv. Alla kvinnor som har fött barn upplever nog just detta: När allt är över bleknar minnet av smärtan i glädjen av det barn som har fötts. Den glädjen kan läka sår. En abort kan som sagt bara göra nya sår.
På onsdag (15 januari) kommer jag dela en berättelse från en 13 år gammal flicka som blev våldtagen av sin styvfar och födde sitt barn. Hon är väldigt glad att hon behöll sitt barn.
Toivo Alm
14 januari, 2014 at 18:04
Jag förstår dig mycket väl Johannes. Men när är ett foster en människa? Det ska ju BLI en människa, det är inte det omedelbart vid befruktningen och första celldelningen. När upplever fostret något överhuvudtaget? Det vet vi kanske inte. Alltså tar man inte livet av en människa vid abort, enligt min mening. Jag är absolut inte helt för abort, bara vid vissa mycket speciella situationer.
sakanaga
14 januari, 2014 at 06:52
Du förtvivlade tonårstjej som är gravid och läser inlägget och ser videon.
Sök professionell hjälp via ungdomsmottagningen på din ort. De kan hjälpa och stötta dig i din situation, och de har tystnadsplikt. Det vill säga de berättar inget om vad du säger till dem om det är så att du inte vill att de säger något till någon.
Du är värd all uppmärksamhet och omtänksamhet som det bara går att få. Jag hoppas att allt löser sig på ett sätt som är bäst för dig.
Vänligen
Sake
Gamle Egon (@gamleegon)
15 januari, 2014 at 13:46
Tack, Sake!
(Utan alla former av ironi)
Det han sade!
Sake
19 januari, 2014 at 09:55
Vilken är er, Kreationisters, syn på döden och efterlivet?
Som jag tidigare har givit uttryck för på denna blogg så har jag väldigt svårt att förstå de bokstavstroende kristnas syn på döden. Tyvärr fick jag inga svar på min undran då (som innehöll frågan om Jesus offer genom död). Så min undran kvarstår, och den är ärlig. Till er som vet – jag ber er att upplysa mig.
Frågan är relevant anser jag eftersom den berör frågan om abort, särskilt om man anser att varje abort = en människas död. Men, jag är också genuint intresserad av hur detta fungerar utöver frågeställningarna som berör aborter.
Har jag förstått det korrekt att människor som levt på ett Gud-i-behagligt sätt kommer till himmelriket då deras kropp dör? Dvs anden flyttar till himmelriket.
Dessutom, är himmelriket att föredra framför livet på jorden? Eller är det tvärt om? att livet på jorden är det bästa vi har och efterlivet är en (lite?) sämre variant, även om det kommer att ske i himmelriket?
Eller måste en god människa även vara frälst, predika herrens och Jesu lov – förutom att hen lever på ett Gud-i-behagligt sätt – för att komma till himmelriket?
Hur är det med små barn? Å ena sidan har de ju aldrig haft en chans att leva något annat liv än ett som är Gud-i-behagligt då de inte ens är medvetna om sina handlingar till en början. Å andra sidan kan de ju då – av samma anledning – inte vara frälsta.
Så, hur är det med små barn som dör? kommer de till himmelriket, eller ej? och varför?
Gäller samma resonemang aborterade foster?
Med hopp om svar
Sake
David Elvinsson
22 januari, 2014 at 08:18
Hej Sake! Bra frågor! Toivo har svarat, men jag försöker ge ett bidrag också.
Du har inte förstått det riktigt rätt att de som levt ”på ett Gud-i-behagligt sätt” kommer till himmelriket. Skulle det bero på gärningar, så skulle ingen av oss komma till Gud, eftersom vi alla gör onda gärningar och tänker onda tankar. I bibeln står det att ”ingen är god utom Gud”. Vi kristna är alltså inte goda människor även om vi kan ha en längtan och en strävan efter det. Detta är också anledningen att Jesus var tvungen att dö i vårt ställe, eftersom ingen kan leva upp till lagens bud, så därför offrade Jesus sig själv. Däremot vill Jesus att vi ska följa hans bud, d.v.s. älska Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft och din nästa som dig själv.
Gärningarna är alltså inte det som räddar, utan det är tron på Jesus. Det som är lite svårt som modern människa är att ta till sig att det är gratis.
Om spädbarn som dör kommer till himlen vet jag inte. Jag hoppas det, men det är upp till Gud att bestämma, anser jag. Det kan hända att de har någon slags ”grundtro” när de föds, men det är jag osäker på.
Sake
22 januari, 2014 at 11:20
Hej David,
ja Toivo har verkligen tagit sig tid och visat på engagemang här (Tack än en gång, Toivo)
Som jag förstår dina argument David, så är det frälsningen som är vattendelaren för frågan om efterlivet (+ att man håller fast vid den tron framgent). En följdfråga som då dyker upp är den om dopet – som jag har fått förklarad för mig är ett heligt sakrament. Är detta då – i din mening – fel? dvs dopet är betydelselöst?
En ytterligare fråga. Om man är frälst och tillber Jesus. Varför anser man då att livet är att föredra framför döden? eller gör man inte det?
Jag skall villigt erkänna att jag är långt ifrån att kunna bibeln på mina fem fingrar – men finns det inte otaliga passager som beskriver Jesus försäkran att de som följer honom inte skall dö? (dvs andligen, eller hur vi skall formulera det – kroppen dör, det är jag med på).
För att tala modern svenska – varför är inte en frälst kristens innersta önskan att casha in på det löftet?
David Elvinsson
22 januari, 2014 at 12:15
Nej, jag tror inte att dopet är betydelselöst, utan en del i frälsningen. Men jag ser det inte som att det är JAG som döper MIG, utan att det är Jesus som på något sätt handlar i dopet och renar mig från all synd och ger helig ande. Jag tror alltså inte att det är min prestation som räddar mig, utan att det är en gåva från Gud som jag får ta emot. De som är troende men inte döpta vet jag inte om Gud kan välja att rädda ändå. Kan vara så att han ser olika till varje individ, vilka förutsättningar de har, men Jesus har klart och tydligt sagt att man ska låta döpa sig och det vore ju konstigt om man trodde på honom och inte tar honom på orden.
Om frågan om varför kristna inte föredrar döden framför livet, så skulle jag vilja utveckla lite: Jag tror att vi är skapade till evighetsvarelser, d.v.s. döden är inte naturlig för oss, därför känns den fel. Däremot är det sant att vi längtar till den dagen när vi slipper alla plågor och jobbigheter och får ”vila ut”, men under tiden har vi fått uppdrag att leva våra liv enligt Guds vilja, så gott vi kan. Vi misslyckas dock rätt ofta. Men det är sant, att som kristen så behöver man inte vara rädd för döden.
Sake
22 januari, 2014 at 22:37
Tack för dina svar David,
jag får inte ihop ditt sista stycke. Jag vet inte om du beskrev dina egna funderingar eller någon bredare accepterad dogm om detta med livet vs döden, men oavsett detta så läser jag det du säger som ett argument för att välja döden (slippa plågor, vila ut) med en brasklapp om att döden inte skulle kännas naturlig, fast å andra sidan icke skrämmande. Dvs tre argument som inte pekar i samma riktning.
Handlar det om att det alltid finns ett litet tvivel på att man inte levt det livet som ger en tillträde till himmelriket? jag menar – det är säkert något som det är lätt att vara lite osäker på. Det motsatta kanske kan ses som högmod? eller?
Säkrast att leva så länge man bara kan?
David Elvinsson
23 januari, 2014 at 10:00
Jag vet inte om du menar att kristna skulle vara benägna att ta självmord för att komma till ”en bättre plats”, eller något? Men det strider mot budet att man inte ska mörda och är mot Guds vilja. Naturligtvis kan man ha tvivel på om man har levt ”det rätta livet”, men det är helt felaktiga tvivel anser jag, eftersom jag vill betona att det inte är våra prestationer som räddar oss, utan det är den berömda nåden. Gratis på latin betyder ”av nåd”. Det är alltså något man ska ta emot, inte prestera själv.
Sake
23 januari, 2014 at 12:53
Hej David,
jag hoppas att jag inte tråkar ut dig eller irriterar dig – men, jag tycker att du igen har givit mig ett svar som inte har följer en intern logik.
Du säger att det inte är mina handlingar som avgör om jag kommer till himmelriket – utan det kommer av att man accepterar nåden. Medan du å andra sidan framhåller att självmord är mot guds vilja. Men om ens handlingar är irrelevanta så ser jag inget logiskt argument för varför man inte skulle bejaka att komma till himmelriket lite tidigare. Vad är det jag missar? De frälsta verkar ju faktiskt inte resonera som jag gör.
Jag skulle dessutom vilja dra en lans för det orimliga i benämningen självmord. Det är ju inget mord i den bemärkelsen att döden inte sker mot ens vilja. Det handlar ju egentligen inte primärt om att döda. Självmord är snarare att undandra sig livet. Att det sedan kan vara moraliskt förkastligt att göra så beroende på vilket trauma man orsakar sin omgivning genom sitt handlande, det är en annan debatt.
Toivo Alm
23 januari, 2014 at 18:00
Jag tror inte att du tröttar ut någon av oss 🙂
Satt och funderade lite på din fråga angående gärningar/handlingar.
Följande finns att läsa:
Efesierbrevet 2:8, 9.
Ty av nåden är ni frälsta genom tro – och det inte av er själva, Guds gåva är det – inte av gärningar, för att ingen skall berömma sig.
Jakobs brev 2:18
Nu torde någon säga: ”Du har ju tro?” – ”Ja, och jag har också gärningar; visa mig du din tro utan gärningar, så vill jag genom mina gärningar visa dig min tro.”
Alltså, så här ser jag det: Jag tror inte att gärningarna/handlingarna är kriteriet för bedömningen om jag blir räddad eller inte.
Men så ser det ut som om Jakob går rakt emot detta genom att påstå att gärningarna har betydelse.
Ja, det har de, men i den bemärkelsen att när jag är överlåten kommer de ”goda gärningarna” att komma av sig självt. De blir en del av min personlighet. Jag tänker inte på att jag gör dem. Att göra gott blir något naturligt, ingenting man tänker på att man gör. Om jag inte lever efter det jag tror, blir man ju snabbt genomskådad och folk tycker att man hycklar. Min erfarenhet säger mig att folk är väldigt duktiga på att tala om för mig när de upplever att jag inte ”lever som en kristen”. Och svaret är: Ja, ni har rätt! Jag gör inte alltid det och det märks på mina gärningar.
Jesus säger att ”utan mig kan ni ingenting göra”, jag kan alltså inte göra goda gärningar utan att han leder mig.
I Jesajas bok står det att våra gärningar är ”som en fläckad mantel”. Alltså, går man in för att göra goda gärningar i ”egen kraft”, det är då det blir fel.
Jag vet inte hur det här blev i dina ögon. Jag tycker det är svårt att kort förklara det man upplever att Skriften säger.
Angående självmord. Jag förstår vad du menar och Bibeln säger (vad jag vet) inte något om det, men min uppfattning är att vi inte har rätt att ta oss själva av daga.
Sake
23 januari, 2014 at 23:06
Tack för svar Toivo – jag tror jag förstår vad du menar.
David Elvinsson
24 januari, 2014 at 12:24
Ja, Toivo sammanfattade rätt bra. Det är tron på Jesus som räddar oss, men det står också i bibeln att en tro utan gärningar är en död tro. Och det är ju sant, varför säga sig tro på någon och ändå inte göra som han säger? Då tror man ju inte.
Angående självmord, så är det ju inte ett mord mot sin egen vilja, utan mot Guds vilja. D.v.s. som kristen har man (förhoppningsvis) valt att låta Guds vilja vara högre än sin egen vilja. Det kan dock vara svårt i praktiken, men man kan ha en strävan efter det. ”Ske din vilja” läser man ju i ”fader vår”.
jon
24 januari, 2014 at 13:04
”Angående självmord, så är det ju inte ett mord mot sin egen vilja, utan mot Guds vilja.”
Om man begår självmord under en ”svår psykisk störning” eller vid en djup depression eller i samband med en trumatisk händelse enligt liknande?? Vad säger gud om det??
David Elvinsson
24 januari, 2014 at 16:26
Jag tror att det kan vara mot Guds vilja ändå, men jag vet inte om Gud stänger ute en sådan person, det är inte min sak att döma.
Conny
15 augusti, 2014 at 11:32
Ett spädbarn kommer till himlen när de dör! likaså ett aborterat barn
Toivo Alm
19 januari, 2014 at 10:27
Det finns säkert de som kan ge ett bättre svar än jag, men jag ska försöka lite i alla fall.
Att människan skulle komma till himlen vid döden är inte något Bibeln säger. Man kommer ingenstans utan ligger kvar i graven fram till uppståndelsen. Det står att anden går tillbaka till Gud som har gett den, men anden är inte personlig, det är som bensinen i en bil, det som får den att fungera. Det står att Gud blåste in livsanden i människan och då blev hon levande.
Eftersom vi inte vet hur det är i himlen kan man ju inte ge något bra svar på hur det är där, men uppenbarligen är det bättre där än här.
Vad som är ett ”Gud-i-behagligt” sätt att leva tror jag inte vi människor kan bedöma helt. Det står: ”Inte var och en som säger Herre Herre, utan den som gör min himmelske faders vilja”. Vad är då hans vilja? Ja, Jesus säger det rätt tydligt: Älska Gud över allt annat. Kärleken till Gud innebär att man håller buden och de är inte tunga står det.
Petrus ställde en fråga till Jesus om hur det går för denne = Johannes. Svaret var att han inte skulle bekymra sig om det, utan följa honom. Så vad som händer barn som inte fått någon chans här i livet vet jag inte, men jag är övertygad om att Gud bedömer deras situation rättvist.
Vad gäller abort har jag tidigare sagt att jag har problem med det. Jag kan se situationer där det är försvarbart …… men det är svårt.
Hoppas någon kan ge bättre upplysning än jag.
Sake
19 januari, 2014 at 10:41
Tack Toivo!
Jag hoppas – precis som du – att de frågor som du inte besvarade, besvaras av någon/några som anser att de sitter inne med svaren på dem. Oavsett hur det går med detta- ett stort tack till dig Toivo för dina svar.
Ditt svarsinlägg ger mig ytterligare en fråga – min mormor, som var troende kristen – var mycket noga med att få en kistbegravning, för hon tolkade det som att det var viktig att kroppen låg intakt i en grav inför uppståndelsen. Jag vet också att fundamentalistiska katoliker kan motsäga sig obduktioner av döda, av samma anledning – en intakt kropp skall i graven.
Är det så? eller är det OK att kremeras efter sin död? om inte, hur blir det då för de som omkommit i stora bränder, och därmed blivit naturligt kremerade? eller de som dött i sprängningsolyckor?
Toivo Alm
19 januari, 2014 at 10:46
Min personliga uppfattning är att det inte har någon som helst betydelse om kroppen är intakt i graven. Den förmultnar ju i vilket fall som helst. Själv har jag bestämt att jag ska kremeras.
Toivo Alm
19 januari, 2014 at 10:51
Dessutom Sake, enligt Bibeln får de som uppstår en ny kropp, de behåller inte den gamla som dog 🙂
Sake
19 januari, 2014 at 11:26
Tack återigen Toivo,
men var kommer då tankarna ifrån, kring att det är viktigt att hamna i graven med en intakt kropp?
Toivo Alm
19 januari, 2014 at 11:28
Ledsen Sake, det har jag inget svar på. Jag har faktiskt aldrig hört det, så jag undrar också
Sake
19 januari, 2014 at 21:57
Jag tackar Toivo som har tagit sig tid att besvara mina frågor så långt som han anser sig kunna göra så.
Trots svaren är det en del frågor som jag har obesvarade, vilket lämnar mig i en otillfredsställd ovetskap. Nog har ni, vanligen bibelsprängda, debattörer på denna blogg svar på dessa frågor?
Spädbarn som dör – kommer de till himmelriket, eller ej?
Och, om man är frälst och levt ett liv så som det föreskrivs i bibeln, vad är det som är så hemskt med att dö? om man kommer till himmelriket?
Filip Alven
23 januari, 2014 at 22:45
Hej Sake, Bra frågor.
Detta är bara mina 50 cent:
1) Det är inte uppenbarat i Bibeln om spädbarn kommer till Himlen eller inte. Jag tror personligen inte att någon åker till Himlen förrän efter Jesus återkomst då de döda står upp från gravarna och får liv. Då får vi se om spädbarnen är med. Onödigt att spekulera om.
2) Det är inget hemskt med att dö om man har ett hjärta öppet för Gud och om man gillar honom och framför allt är villigt att lyssna och lita på honom. Då kommer du vara där för du trivs i hans sällskap. Åter igen så tror jag inte man åker direkt till himlen eller helvetet. Tror inte Bibeln undervisar om något evigt brinnande helvete medan själen snurrar runt sankt Pärs gyllene grindar. Det är grekisk mytologi som smygit sig in i teologi. Vi står upp vid JÅ. Daniel 12:2.
jon
23 januari, 2014 at 23:10
”Vi står upp vid JÅ. Daniel 12:2.”
Vad jag kan läsa i Daniel 12:2 så är det Ärkeängeln Mikael som ska träda fram. Inte Jesus.
Men seriöst… är det ingen som ser ett bekymmer i om inte spädbarn och ofödda foster inte har en uttalad direktpassage till himlen??
Sake
23 januari, 2014 at 23:15
Hej FIlip,
tack för svar. Men, jag undrar verkligen om du får med dig föräldrar på ditt resonemang om att frågan om spädbarns uppståndelse eller ej är onödig att spekulera om. Speciellt frälsta sådana som har förlorat spädbarn. Min erfarenhet av föräldrar är att om det är något de oroar sig över så är det deras barns väl och ve. Jag skulle tro att de skulle anse just den frågan en av de viktigare som de önskar svar på.
Svar 2) köper jag.
Toivo Alm
20 januari, 2014 at 10:15
Jag har suttit och funderat på dina frågor och vill gärna svara eftersom du ställer bra frågor.
Någonstans har jag läst följande: ”Den otroende mannen är helgad genom sin troende hustru (och tvärt om), annars vore ju era barn ohelgade.” Det tolkar jag som att så länge barnet inte själv kan stå för sina handlingar kan den inte heller dömas för ”felsteg”, utan blir räddad i och med sin troende förälder.
Nej, jag ser det inte som hemskt att dö! Det är heller inte ”straffet” som jag ser det. Eftersom det står att var och en blir bestraffad efter sina gärningar, kan ju inte döden vara ett straff. Vad straffet består av vet jag inte, men jag har en egen teori (den kanske inte håller) som jag inte har stöd för i Skriften. Jag tror att det handlar om ångest. T.ex.: Jag är troende och förväntar mig att få det eviga livet, du är otroende och förväntar dig ingenting efter det här livet. Vem av oss mår sämst vid Jesu återkomst om vi båda står utanför? Med all säkerhet jag! Jag vet vad jag förlorat och varför, du har inte förväntat dig något. Din besvikelse är förmodligen stor, men inte så stor som min.
Tja, ungefär så. Som sagt, jag har inga texter att hänvisa till som tar upp problemet så där direkt, men hoppas på att någon annan är villig att hoppa in 🙂
Toivo Alm
20 januari, 2014 at 10:18
Missade en sak. Ett barn som dör och har otroende föräldrar kan ju då inte heller få det eviga livet, men inte heller något ”straff”. Ok, det är min syn på saken.
Sake
20 januari, 2014 at 13:53
Toivo,
menar du att barn blir behandlade utifrån föräldrarnas gärningar?
Skall man bara läsa in själva den fysiska förflyttingen i Jesu ord ”låt barnen komma till mig”?
Eller håller det ett löfte om att barn har en speciell plats vad gäller himmelriket?
(med barn menar jag någon helt fri från egen synd)
Toivo Alm
20 januari, 2014 at 17:23
Ok, jag ska försöka lite till.
Jo, det citat du lägger in är ju inte fullständigt, det fortsätter: ”… och hindra dem inte att komma till mig, himmelriket tillhör sådana som de”. Situationen var den att folket trängde sig på och lärjungarna motade bort dem och även barn. Då tillrättavisar Jesus dem med orden i citatet. Han säger SÅDANA som de, alltså inte enbart barnen, utan alla som ÄR som de, även vuxna.
För att klargöra något så finns det ett ställe där Jesus undervisar och där säger han: ”Om ni inte omvänder er och blir SOM barn, kan ni inte se Guds rike.” Vi ska ha ett tro som ett barns, naiv, tillitsfull och förutsättningslös. Vi ska komma av fri vilja, tvång finns inte i den kristna tron.
Jag måste i all ödmjukhet säga att jag inte har ett bra svar till dig vad gäller första frågan. Men jag har en naiv och förutsättningslös tro på att Gud fixar det på bästa tänkbara och rättvisa sätt.
Jag är ju ingen teolog, utan en enkel lekman och då finns det ju en risk att jag fattat något helt fel. Men jag har svarat efter bästa förmåga.
Jag önskar att jag hade alla svar, men så välsignad är jag inte.
Erik Lundholm
31 januari, 2014 at 12:01
Hejsan! Jag tänker inte tillföra något i själva abortfrågan, jag anser att Sake hade en så bra kommentar i ett tidigare inlägg.
Dock är jag lite intresserad av en sak eftersom att du är lärare i grundskolan Johannes.
Ponera att efter en lektion kommer en tjej fram till dig, ålder knappast relevant. Hon har blivit gravid, hon har fattat förtroende för dig som är hennes lärare och hon vet inte vem hon ska prata med eller vad hon ska ta sig till.
Vad säger/gör du? Visar du henne den där musikvideon eller vad?