1+1=10? Kumbayah!

För ett halvår sedan såg jag en nätdiskussion där två personer debatterade huruvida en viss grupp borde få sprida sitt budskap i det offentliga rummet. Den ene tyckte att de inte borde få göra det. Den andre sa att de har samma rättigheter som alla andra att sprida sitt budskap och hänvisade till de mänskliga rättigheterna (artikel 18). Som alias använde han ”1+1=10”. Det dröjde inte länge förrän den förste debattören började angripa den andres dåliga matematik: ”Lär dig räkna!” Och så förklarade han varför han inte tyckte att artikel 18 gällde just den grupp de talade om. Han fick till svar:

Jag ska öva på min matte, blev det här bättre? [Bytte alias till 10+10=100]

/…/ Din tolkning av yttrandefriheten är inte samma som min. Jag kan inte i min vildaste fantasi hitta varifrån du får din tolkning. Betyder det till exempel att de som räknar på sitt eget sätt inte är välkomna i det här forat, eller i något annat? Eller vad avgör?

Den förste debattören svarade:

/…/ Exakt hur du definierar en grupptillhörighet baserad på en oförmåga att utföra den enklaste huvudräkning lämnar jag till dig, men jag tror att intresset från allmänhetens sida kommer förbli lågt för ert idéprogram. Sunt förnuft avgör.

Han fick till svar:

Även i det som en människa tolkar som ”oförmåga att göra den enklaste huvudräkning”, kan det finnas en solklar logik för andra! Grupptillhörigheten blir ”de som tror binära talsystemet är överlägset det decimala” och används i datorer. Läs http://en.wikipedia.org/wiki/Binary_arithmetic

Min poäng är, lyssna på argumenten, kom med SAKLIG kritik, men försök inte hindra någon grupp att komma till tals.

Därefter tog diskussionen slut.

När vi inte förstår någon annans ”logik”, drar vi allt för lätt slutsatsen att det inte finns någon.
Då skadas kommunikationen av vår förutfattade mening att det är den andre parten som inte kan förstå ens det enklaste resonemang, när det i själva verket kan vara tvärtom: Det är vi själva som missat något.

Jag har märkt att meningsutbyten alltid blir mer lärorika och intressanta om jag utgår från att den jag pratar med är en intelligent och förnuftig person, som kan lära mig att se saker ur nya synvinklar. På så vis blir varje möte med en främmande åsikt en möjlighet för mig själv att utvecklas.

Att man kan se något med en annan persons ögon är inte detsamma som att man är velig eller kör med  någon sorts sanningsrelativism. Jag behöver inte byta åsikt permanent bara för att jag vågar pröva någon annans för en stund. Det är som att gå och handla skor. Bara för att jag provat ett par betyder inte det att jag måste köpa dem.

Genom att utgå från att den jag talar med är intelligent och förnuftig – att det i den andres synsätt kan finnas en solklar logik som jag själv ännu inte har sett – visar jag också respekt för den personen. Ju fler oliktänkande jag möter, desto större respekt får jag för oliktänkande. Ju fler vitt skilda uppfattningar jag berikas med, desto mer lär jag mig att inte döma folk på förhand. Öppna samtal leder till ökad tolerans!

Det är i den här kontexten jag läser läroplanen när jag menar att skapelsetro har en plats i undervisningen. Vi har en viktig läxa att lära våra elever! Att någon har en annan uppfattning ska ses som en berikande möjlighet – en chans att träna vår tolerans!

Så vad säger ni? Nu sätter vi oss alla i en stor ring runt lägerelden och sjunger Kumbayah! 😀

Jag är glad att man från skolverkets sida är så tydlig när det gäller värdegrunden. Men jag önskar förstås att man mer aktivt vågat nämna just skapelsetro som exempel på ett ämne att diskutera (och inte bara här i religionskunskap – Gy11):

”Eleverna ska ges möjlighet att diskutera hur relationen mellan religion och vetenskap kan tolkas och uppfattas, till exempel beträffande frågor om skapelse och evolution.”

Flera undrar varför jag lyfter fram just skapelsetro och inte alla andra uppfattningar. Så jag tar det en gång till – återvinning av en kommentar:

Den här bloggen handlar ju till stor del om skapelsetro, så det är väl inte så konstigt att jag ständigt tar upp just det som exempel. Det finns många andra uppfattningar som blir trampade på på liknande sätt (vet inte hur vanliga de är jämfört med skapelsetro*), men det får deras respektive förespråkare lyfta. Jag hjälper dem på köpet genom att överhuvudtaget lyfta den här frågan. Och i min egen undervisning undviker jag givetvis att inte skicka ut negativa signaler om dem som är av en annan uppfattning än lärobokens (eller min).

*Enligt denna 6 år gamla undersökning som Sifo gjorde åt SVT tror 14 % av svenskarna på att Gud har skapat världen, och ytterligare 9% tror på någon form av intelligent konstruktör bakom livet.

Se alla mina inlägg i kategorin skapelsetro i skolan.