I mitt inlägg Sverige behöver udda lärare använde jag en abakus-såld matematiklärare som exempel för att illustrera att man som lärare faktiskt får inkludera moment och arbetssätt i undervisningen även om de inte uttryckligen nämnts i kursplanerna.
Eller tänk dig en matematiklärare som är övertygad om att en abakus är ett mycket bättre hjälpmedel för eleverna än en miniräknare. Kursplanen i matematik (för grundskolan) nämner miniräknare ett par gånger, men det står inte ett ord om kulramar. Begår läraren tjänstefel genom att använda abakus i undervisningen?
Detta var en respons på ett av de tidigaste motargumenten som dök upp när jag började skriva om skapelsetro i skolan: Ordet skapelsetro står inte i kursplanerna, alltså får man inte undervisa om det.
Jag fick kritik (surprise?) för mitt inlägg om att Sverige behöver udda lärare som mig. Kören ryckte in igen med en ny klagovisa i sin repertoar: Hur udda lärare behöver Sverige? (Jag länkar inte till alla ställen där exakt samma inlägg publicerats, utan nöjer mig med vof-länken). Kritiken är omfattande och jag får besvara den senare. En sak som jag inte hade väntat mig att någon skulle ha synpunkter på var just detta med abakus som hjälpmedel i matematikundervisningen. Enligt kören är nämligen abakusar bara användbara för historisk tillbakablick och ”för vissa grupper av elever, med vissa former av neuropsykiatriska diagnoser”. De avråder från dess överdrivna användning eftersom eleverna, som förtjänar en likvärdig utbildning, kan få problem i sina vidare studier på gymnasie- och högskolenivå. ”Elever som redan tidigare legat ‘efter’ i matematiken skulle eventuellt få ännu svårare att inhämta nödvändiga kunskaper för godkända betyg”. De förtydligade dock att de ser abakuser som giltiga matematiska verktyg.
Detta får mig att undra om mina kritiker kritiserar bara för att de tycker om att kritisera, eller om de helt enkelt står för en en väldigt konservativ syn på vad som ska få ingå i svensk undervisning. 😉 Det är nämligen så att denne ”hypotetiske” abakus-sålde matematiklärare inte alls är hypotetisk. Han finns på riktigt och heter Pelle Lindblå. Han står ingalunda ensam i sin övertygelse om abakusens enorma fördelar. Förutom många svenska matematiklärare har vi en oräknelig skara kinesiska och japanska matematiklärare som skulle hålla med om det. Jag tänkte att jag skulle ge abakusen, och dess förespråkare, upprättelse genom att berätta om något som jag faktiskt själv funderar på att implementera i matematikundervisningen. Jag rekommenderar varmt detta filmklipp:
Efter att jag hade visat delar av den här filmen för mina niondeklassare blev de lite sura på den svenska skolan. Varför gavs de inte samma förutsättningar som dessa kinesiska barn? Jag tror nog att de flesta skulle instämma i den frågan för sin egen del efter att ha sett filmklippet. 😀 Men än är det inte försent!
”Det är som om kulorna har kommit in i mitt huvud!” så säger en kvinnlig elev som haft mycket svårt att klara grundskolans matematik och därför tillbringat två terminer på gymnasiets individuella program. När hon till slut fick möjlighet att lära sig abakusen och använda den intensivt under 6 veckor utvecklades hennes matematiska förmåga så bra att hon kunde klara hela grundskolans kurs på kort tid.
Pelle Lindblå har arbetat med läs-, skriv- och mattesvårigheter i mer än 30 år. Han är verksam som pedagog, programutvecklare, lärarfortbildare och föreläsare. Han har använt abakus som pedagogiskt redskap i mer än 20 år. Så här skriver han på dyslexi.eu angående fördelarna med abakusen:
- Man befäster viktiga delar av grundläggande taluppfattning.
- Man utvecklar förmågan att se inre bilder. Elever som ofta tränar på abakus kan uppleva att de kan se kulorna för sitt ”inre” öga. Man kan uppleva att man räknar på en ”virtuell räkneram” genom att bara röra fingrarna på samma sätt som om man hade en riktig abakus.
- Abakusen utvecklar således visuell, spatial och som motorisk förmåga dvs ”högerhjärneaktiviteter”, samtidigt som den aktiverar ”vänsterhjärneförmågor” som matematisk-, logisk- och språklig kompetens.
- Abakusen engagerar flera sinnen. På så vis är man garanterad att undervisningen når in via elevens starkaste kanal samtidigt som de svagare tränas.
- Eleven betraktar alltid siffran kopplad till dess platsvärde. Därmed grundläggs en djupgående förståelse för decimalsystemets funktion.
- Många elever har svårt att automatisera tabellkunskaper på traditionellt sätt. En orsak till detta kan vara att man har språkliga svagheter. När du räknar på abakus aktiveras också ”muskelminnen.” På så vis ges dessa elever en alternativ möjlighet att nå dessa färdigheter.
Själv tycker jag att det låter alldeles fantastiskt att eleverna får använda och träna hela sin hjärna. Det är inte svårt att se hur en sådan undervisning skulle kunna hjälpa de elever som verkligen har det kämpigt med matematiken. Kanske är detta rätt väg att gå för att hjälpa de svenska eleverna, vars matematikkunskaper halkar efter allt mer i internationella jämförelserna. Pelle säger så här i slutet av filmklippet:
”De får också en mycket säker huvudräkning och förståelse för de olika räknesätten. De får också ett bättre arbets- och sifferminne. Nästan mest värdefullt är den effekt på allmän intelligens och problemlösningsförmåga som omtalas i kinesisk och japansk forskning.”
Som några redan påpekat är det viktigt (lagstadgat!) att ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.” (Skollagen kap 1 §5) Abakusen har använts i flera tusen år (räcker det som beprövad erfarenhet ;)). Jag känner inte till någon svensk matematikdidaktisk forskning om abakusens fördelar i undervisningen, men jag antar att det bara är en tidsfråga. Det finns dock en hel del stöd i kinesisk och japansk forskning.
Läs mer: Abakus – en möjlig väg till god matematikutveckling (NCM), dyslexi.eu (Pelle Lindblås hemsida)
newtonbloggen 
Per
24 mars, 2012 at 23:40
Men, då måste ju skapelsetro också vara vetenskap!
Johannes Axelsson
24 mars, 2012 at 23:45
Oj! Kom du fram till det genom att läsa detta inlägg. Förklara gärna hur du tänkte. 😉
Mattias L
25 mars, 2012 at 06:19
Hej Johannes, det känns som om du har ett martyrkomplex, och ett behov av att känna dig missförstådd. Jag tror få eller inga av dina kommentatörer skulle hävda något annat än ”att man som lärare faktiskt får inkludera moment och arbetssätt i undervisningen även om de inte uttryckligen nämnts i kursplanerna”. Det är en ordentligt felaktig bild du ger av vad dina kommentatörer har sagt.
Det folk har protesterat mot är att du bryter mot den skollag du själv citerar längre ner i ditt eget inlägg: “Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. (Skollagen kap 1 §5)”
En ungjordskreationistisk världssyn vilar inte på vetenskaplig grund. Den går helt på tvärs mot allt vad vetenskap är. Så sluta att ge en felaktig bild av andras syn i den här frågan.
Johannes Axelsson
25 mars, 2012 at 12:24
Att man som svensk inte är förväntat konflikträdd uppfattas kanske lätt som att man aktivt söker konflikter. Om jag hade dolt mina avvikande åsikter och aldrig ens hade uttryckt dem hade det förstås inte heller gått att missförstå dem eftersom det inte fanns något att missförstå. Den här cirkusen började efter att någon vädjade till mig att inte påverka mina elever. Jag skrev då ett inlägg för att förklara hur jag tolkar läroplanen i den frågan. Visst, jag hade väntat mig reaktioner på det och ville gärna initiera en diskussion. Men jag hade inte väntat mig att reaktionerna skulle vara så starka och leda till anmälningar och upprörda blogginlägg. Sedan dess har jag skrivit åtta ytterligare inlägg för att förtydliga vad jag menar. Efter ett tag började jag förstå vad det är somliga retar upp sig på. Det verkar egentligen inte ligga i något av de motargument som lyfts från början utan snarare i en misstro och misstanke om att jag på grund av mina åsikter är oförmögen att agera professionell i mitt arbete, trots att man väntar sig att andra kan vara det.
Jag vet inte riktigt hur jag ska försvara mig på denna punkten. Jag menar, det känns lite svårt att bygga upp ett förtroende hos en grupp som inte bara har noll förtroende för mig utan snarare ”minusförtroende”. 😉 Jag tror att om folk verkligen fick se hur jag bedriver min undervisning skulle de förstå vad jag menar med att ”ta upp några argument för skapelsetro” eller ”berätta om skapelsetro” och förhoppningsvis se hur detta sätt leder till ökad tolerans och förståelse. Problemet för mig är att allt går så snabbt fram. Anklagelserna är fler och kommer i snabbare takt än vad jag hinner försvara. Och jag vill inte bara hålla på att försvara mig.
Jag tror inte heller att kören har något emot “att man som lärare faktiskt får inkludera moment och arbetssätt i undervisningen även om de inte uttryckligen nämnts i kursplanerna”. Jag ville i detta inlägg förtydliga varför jag tog upp dessa olika exempel-lärare. Det var inte för att likställa t ex abakusanvändning med undervisning om skapelsetro. Det var för att kunna avskriva några mindre tunga (enligt mig ogiltiga) invändningar mot skapelsetro i skolan och fokusera på själva kärnan (som jag pekade på längst ner i inlägget Sverige behöver udda lärare). Nu hann jag inte till kärnan innan nästa körsång publicerades. Om jag skulle få lite mer tid på mig skulle jag kanske hinna reda ut en del missförstånd (eller generera nya *suck*). Jag märker att vissa är så upprörda att de inte kan vänta på några förklaringar från mig. Är de ens intresserade av en förklaring eller har de redan bestämt sig för vad jag tycker och tänker?
Nu har jag varit väldigt öppen med hur jag känner och hur jag tolkar situationen. Några kommer säkert att uppfatta mina försvar som att jag är gnällig och gör mig till martyr eller liknande. Men om jag å andra sidan inte är öppen med detta har jag istället varit dålig (ännu sämre?) på att kommunicera var jag står, vilket leder till fler missförstånd. Jag vill inte vara missförstådd.
Tack Mattias för att du tog upp det här och gav mig en öppning att förklara mig. Är det något mer jag borde förklara? Skulle det underlätta om jag skrev om detta i ett inlägg så att fler såg det? Tar tacksamt emot tips för ökad kommunikation.
parallella-paradigm-utvecklar-tanken
25 mars, 2012 at 08:18
Johannes, när jag läser VoF-länken http://www.vof.se/blogg/hur-udda-larare-behover-sverige/ så verkar det som om de faktiskt ger sin VoFliga-välsignelse till att du får ta upp kreationism till och med på NO-lektioner förutsatt att du undervisar ”om” skapelsetro inte ”i” skapelsetro. Detta dock utan att de riktigt förtydligar hur de menar att skillnaderna mellan ”i” och ”om” ser ut i praktiken (därav frågeställningen nedan).
Det som går någorlunda bra att läsa ut ifrån deras behandling av exemplen är att de inte vill att lärare försöker övertyga sina elever om att de borde tänka/tycka i enlighet med lärarens specialintresse – det håller du säkert med om också, så det kanske var att slå in en öppen dörr. Lite oklarare är om VoF-skribenterna retar upp sig särskilt på om du säger ”jag tror” istället för att ”vissa tror” – för du har väl inte sagt det som vore direkt fel i klassrums-sammanhang, nämligen ”så här är det” eller ”detta är sant” angående skapelsetro.
Eftersom du om jag förstod dig rätt i tidigare inlägg inte har påbörjat undervisning i avsnittet evolution i år ännu så kan det ju vara värdefullt att försöka få reda på vad som enligt VoF och skollagen formellt krävs för att skilja mellan ”om” och ”i” så att du inte ska drabbas av VoFs bannbulla/fatwa i form av utnämning till ”årets förvillare” eller besjungas av VoF-samfundets heliga blogg-kör. (Det är väl dessutom en värdefull biblisk princip att inte reta upp folk i onödan.)
En frågeställning till VoF:are m.fl följer.
Om Johannes i sin undervisning är noga med inramningen och använder uttryck som…
– Så här säger evolutionsteori baserat på observationer, modeller och hypoteser. Evolutionsteori räknas in som en gren i etablerad naturvetenskap.
…respektive…
– Så här tror t.ex. vissa skapelsetroende utgående från samma observationer men som i sin tolkning använder andra modeller och hypoteser som utgår från axiomet att det finns en skapande Gud som hört av sig via budskap i bibeln. Detta kan inte räknas som naturvetenskap bl.a. eftersom grundaxiomet inte är naturvetenskapligt testbart.
…samt…
Om då någon elev frågar vad han tror/tycker själv kan han svara: Vad jag själv tror bör ni inte fråga mig om på NO-lektionstid eftersom jag då kan påverka er på ett sätt som förmodligen inte är tillåtet (eller anses lämpligt) för lärare i Sverige. Vill ni veta vad jag tror kan ni fråga mig utanför lektionstid eller läsa min blogg (och även en massa kommentarer med annan åsikt där).
…är det vad som krävs för att skilja mellan ”om” och ”i”? Givetvis ingår i ovanstående att skapelsetro-biten inte ska ta för mycket av undervisningstiden.
Johannes Axelsson
25 mars, 2012 at 12:29
Jag tycker att du analyserar läget bra. Jag såg också ljuset i tunneln när jag läste körens inlägg, för det hela ser nu ut att enbart bygga på en misstanke om att jag som skapelsetroende inte klarar att vara professionell i mitt arbete, trots att man väntar sig att andra klarar det.
Ser fram emot (hoppas på) att få höra lite respons på det du skrev.
sikay91
26 mars, 2012 at 10:37
@P-p-u-t
Får jag först påpeka att vad som står i inlägget inte är VoFs åsikt, utan reflekterar vad vi som skrev inlägget själva anser? Jag är inte ens medlem i VoF, men deras blogg (och Humanisternas: http://humanistbloggen.blogspot.se/2012/03/gastinlagg-hur-udda-larare-behover.html) är bra ställen för oss att få ut vårt budskap till fler än om vi bara lägger upp på våra egna bloggar.
Skillnaden, såsom jag ser det, i att undervisa ”i” respektive ”om” skapelsetro är vilken legitimitet som ges till skapelsetron. Din första punkt under frågeställningen (”så här säger evolutionsteorin…”) låter någorlunda rimlig, även om jag hade velat ta upp att evolutionen också ses och bör betraktas som ett faktum (läs gärna lite på http://en.wikipedia.org/wiki/Evolution_as_fact_and_theory om du är intresserad 🙂 ). Evolutionen är ett lika väl underbyggt faktum som att äpplen (och annat) faller till marken och denna kunskap har vi, som du säger, fått mha observationer, hypoteser, modeller och andra delar av den vetenskapliga metoden. Eftersom skolans läroplan bl.a. säger ”Skolan ska förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt.” anser jag det väldigt tydligt att Johannes och andra NO-lärare ska förmedla de kunskaper vi har om evolution, gravitation, atomteorin, hur ljus/ljud fungerar, hur en cell ser ut och fungerar, et.c. Evolutionsteorin är minst lika starkt underbyggd som alla dessa andra exempel och Johannes gör eleverna en stor björntjänst om han inte förmedlar detta.
Med tanke på detta kan jag också acceptera din andra punkt, med några modifikationer i tillämpningen av detta. Slutsatser som utgår från en övernaturlig och icke-falsierbar världsuppfattning ska inte tillskrivas någon som helst legitimitet i ett NO-klassrum. Den bibliska skapelseberättelsen kan eleverna få redovisad i SO-klassrummet under religionsavsnitten tillsammans med andra myter. Vad en NO-lärare däremot kan göra är (enligt läroplanen) att ta upp samhällsfrågan som finns kring olika skapelseberättelser och prata om kreationism/ID/skapelsetro som klassiska exempel på pseudovetenskap, där man redan har slutsatserna färdiga för sig och vrider och vänder alla observationer till att passa in i denna förutbestämda slutsats, istället för att ställa upp hypoteser, utföra experiment/göra observationer, modifiera hypoteserna, testa igen, modifiera hypoteserna igen och sedan lägga samman många experimentella och observationsgrundade resultat till vetenskapliga teorier. Man kan prata om hur och varför vissa människor väljer att tro på pseudovetenskap istället för vetenskap, men i NO-klassrummet, och skolan i allmänhet, ska vetenskap och icke-konfessionalitet vara grundpelarna och utgångspunkterna i dessa frågor.
Det finns ingen vetenskaplig kontrovers mellan evolution/big bang/jordens ålder (13 miljarder år)/livets biologiska uppkomst och skapelsetro. De förra är vetenskapligt undersökta och ständigt föremål för granskning (som de har klarat väl), den senare är en flera tusen år gammal saga som uppkom när människor fortfarande trodde att Jorden var platt, solen låg på samma avstånd från Jorden som alla andra stjärnor, månen lyste av sig själv, Jorden var skapad för oss människor och Amerikas existens var inte ens erkänd eller för den delen påkommen som möjlighet! Den bibliska skapelseberättelsen var ett ovetenskapligt sätt att förklara hur det kommer sig att vi människor finns överhuvudtaget, en förklaring som med dagens kunskap inte bara är överflödig utan också bör anses som felaktig.
Om någon elev frågar Johannes vad han tror i frågan skulle jag, med rådande förutsättningar, tycka att det bästa svaret vore något i stil med ”det är orelevant i sammanhanget”, på samma sätt som en samhällskunskapslärare eller religionslärare inte bör delge vad hen anser i frågorna som behandlas. Min förhoppning hade självklart varit att Johannes hade kunnat svara att han accepterade och trodde på evolutionsteorin et al., men det är som vi vet för mycket begärt i ett samhälle där religionsfrihet råder 😉
Skillnaden att undervisa ”i” och ”om” ligger sammanfattningsvis i vilken sanningshalt det aktuella ämnet tillskrivs i undervisningen. En franskalärare undervisar exempelvis ”i franska”, en religionslärare undervisar ”i religion” (som i att det finns religiösa rörelser, inte att religionerna har rätt) och en NO-lärare ska undervisa ”i naturvetenskap”. Att undervisa ”om skapelsetro” skulle i så fall innebära att man tar ett steg tillbaka och undervisar om själva skapelsetron (föreslagsvis i ett religionsklassrum förutom konflikten skapelsetro vs. vedertagen vetenskap som kan tas i ett NO-klassrum), istället för att prata om detaljerna i skapelsetron (Eva & Adam, ”Gud gjorde det”, et.c.) som om de vore sanna eller ens en giltig vetenskaplig tolkning av verkligheten.
Där har du mina högst personliga åsikter och tolkningar av situationen. Jag vill bara ytterligare påpeka, för att undvika missförstånd, att jag inte vill angripa de personer som har andra uppfattningar än mig. Jag vill angripa de pseudovetenskapliga uppfattningar som tyvärr fortfarande sprids i vårt samhälle. Detta för att vi tillsammans ska kunna ta beslut och uppfatta världen på de kunskaper som vi har och utan att kunna ta för stor hänsyn till dåligt grundade uppfattningar.
DarkwingSwan
25 mars, 2012 at 11:38
Tror kritikerna gjorde rätt klart att abakusen har ett värde och är användbart i undervisningen. Problemet med din hypotetiske lärare var inte abakusen utan avsaknad av miniräknare. Jag går i matte på gymnasiet och miniräknaren används, believe me! Att då se till så att eleverna faktiskt inte har fått använda miniräknare utan bara fått höra om dem är att göra dem en björntjänst.
Johannes Axelsson
25 mars, 2012 at 12:38
Ok, då förstår jag vad du menar. Men att tycka att abakus är ett bättre hjälpmedel än miniräknare (ur ett grundskole-matematik-perspektiv) är inte detsamma som helt kasta ut miniräknaren. Det är inte så jag menade, och jag tror knappast att Pelle Lindblå skulle göra så. Miniräknare står ju specifikt omnämnt i kursplanen! Så då får vi väl utgå från att läraren tänker följa läroplanen på den punkten?
Det finns en parallell i detta. Bara för att jag säger att jag tänker ”ta upp några argument för skapelsetro” eller ”berätta om skapelsetro” betyder inte det att jag tänker kasta ut evolutionsteorin. Det går verkligen inte att missa att den omnämns i kursplanen! 😀 Så kan vi inte utgå från att jag faktiskt tänker följa läroplanen på den punkten, vilket jag har sagt vid upprepade gånger?
Jag tycker att kören misrepresenterar mina intentioner när de säger att jag tänker undervisa ”I” skapelsetro och gör en poäng av det. Var har jag uttryckt mig på det sättet?
DarkwingSwan
25 mars, 2012 at 15:28
My mistake, har missläst ett stycke i ditt exempel. Att tycka en sak och yttra den är två helt skilda saker. Att tycka saker gör man bäst man vill. I yttringen får man tänka efter hur man går tillväga.
I dina inlägg har du uttryckt tydligt att du tror på skapelsen, att du jämställer den med evolutionsteorin och att du tänker lära ut den. Det är inget stort hopp när man då antar att du vill framställa skapelsetron som vetenskap.
Ska jag vara helt uppriktig har du uppvisat en oroväckande inställning till kursplanen som lyder ungefär ”om det passar mina syften”. Exempelvis vill du göra gällande att du strävar efter nyanserad undervisning- samtidigt erkänner du att du inte har något intresse av att ta upp fler alternativ eftersom det är ditt mål att undervisa skapelsetron. De kan då inte utgå från att du kommer följa läroplanen på ett relativt objektivt och agenda-fattigt vis.
sikay91
26 mars, 2012 at 08:49
För min del är det bl.a. det här citatet (från ”Får jag som skapelsetroende påverka mina elever?”):
”Alltså: Jag inte bara får ta upp argument för skapelsetro, jag bör ta upp argument för skapelsetro** – särskilt om jag vet att jag har elever och föräldrar som tror så. Som ni märker vill jag vända på frågan. Jag vet att det är lite kontroversiellt, men jag tror nog att de flesta kan hålla med om själva resonemanget även om de inte gillar det: Baserat på vad som står i skolans styrdokument anser jag att den lärare som tar upp positiva belägg skapelsetro i högre grad uppfyller läraruppdraget, än den som lär ut att evolutionsteorin är ett bevisat odiskutabelt faktum och inte ens låtsas om att det finns någon annan tolkning. (**Jag vill bara förtydliga att jag självklart tänker undervisa om evolutionsteorin, helt i enlighet med gällande kursplaner. Jag tänker dessutom berätta om belägg för biblisk skapelsetro och uppfyller på så vis också kravet på allsidighet.”
Även om du själv inte uttryckligen skriver att du ”undervisar i skapelsetro” så reagerar jag bl.a. på ”/…/ tar upp positiva belägg (för?) skapelsetro /…/”, när dessa ”belägg” praktiskt taget saknar vetenskapligt stöd. (Se mina tre svarsinlägg till dina ”tio saker som talar för skapelsetro”: http://vemvadhurvarfor.wordpress.com/2012/03/12/hur-star-sig-evidensen-for-skapelseberattelsen-del-1/, http://vemvadhurvarfor.wordpress.com/2012/03/15/hur-star-sig-evidensen-for-skapelseberattelsen-del-2/, http://vemvadhurvarfor.wordpress.com/2012/03/15/hur-star-sig-evidensen-for-skapelseberattelsen-del-3/)
Om man då som NO-lärare ändå väljer att ta upp dessa ”belägg” under NO-lektionerna ser iaf jag inga andra möjliga syften än att försöka inge en falsk känsla av vetenskaplig kontrovers i ämnet (såvida man inte ”debunkar” argumenten tillsammans med eleverna senare under lektionen som en övning i kritiskt tänkande, eller att man tar upp händelser såsom Kitzmiller vs. Dover-rättegången för att förklara skillnaden på vetenskap och pseudovetenskap). Det finns alltså ingen vetenskapligt motiverad orsak till att enbart ”ta upp positiva belägg för skapelsetro”. Tillsammans med din personliga religiösa tro och de inlägg som har lagts upp på den här bloggen ter sig den klart rimligaste förklaringen för mig vara att du tar upp dessa belägg i hopp om att ingjuta felaktigt tvivel om evolutionen (och andra vetenskapliga teorier/faktum) och för att främja din egna åsikt, i en fråga där det faktiskt finns vetenskapligt framtagna faktum att förhålla sig till.
Vidare påpekade vi också att abakuser är giltiga matematiska hjälpmedel, men att skapelsetro inte är en legitim vetenskaplig teori. ”En lektion där en lärare berättar om abakuser och låter eleverna räkna med dem kan vara en väldigt bra tillbakablick i historiken bakom
miniräknare och kan öka barnens förståelse för matematik. För vissa
grupper av elever, med vissa former av neuropsykiatriska diagnoser,
kan abakuser kanske till och med vara ett extra stöd. /…/ Vi vill dock förtydliga att
abakuser är giltiga matematiska verktyg. Skapelseberättelsen är inte
en legitim naturvetenskaplig teori, det är en sagoberättelse och ska
behandlas som sådan i skolan.”
Fredrik Lillbäck
26 mars, 2012 at 22:35
Har tänkt skriva det här inlägget ett längre tag, men inte tagit mig tiden, och jag ger det som svar på ditt inlägg, men egentligen är det ett generellt inlägg som är riktat till många andra personer här på bloggen.
Jag reagerat på din (sikay91) och många andras säkerhet på evolutionsteorin och det påminner mig om när jag gick på högstadiet, för ca 13 år sedan (tiden går fort).
Jag var så vitt jag vet den ända på min skola som vågade öppet ifrågasätta att komjölk inte var livsnödvändigt, och troligt vis inte ens nyttigt för de flesta av oss. Blev självklart kraftigt ifrågasatt (och förlöjligad ibland då jag var så dum 🙂 ), då den rådande uppfattningen (speciellt i Sverige) var att mjölk var en viktigt del av kosten för ett växande tonåring. Nu hade jag inte tänkt beklaga mig över min högstadietid, eller debattera om mjölk är bra eller dåligt för människor att dricka (inget utav det hör direkt hemma på den här bloggen), men vill använda mig av det jag upplevde då som en illustration för att förmedla en poäng.
För flera utav mina klasskamrater var helt säkra på att man kunde inte överleva om man inte drack mjölk, och de allra flesta förespråkade att man fick svagt skelett om man inte drack mjölk (vilket då, och kanske inte ens nu är en så ovanlig åsikt). Och det trots att jag tyckte jag hade rätt så goda argument för att mjölk inte är livsnödvändigt (då stora delar av världen inte dricker mjölk och överlever ändå), och då vi i Sverige borde ha bland det starkaste skelettet i världen om mjölken var huvudorsaken till starkare skelett, då vi har bland den högsta konsumtionen av mjölk i världen. Det var några utav argumenten. Hur som de lyssnade inte ens på mina argument (eller så uppfattades det i alla fall) utan för dom räckte det med att experterna/vetenskapen hade sagt något, varför skulle de då lyssna på en klasskamrats argument.
Så varför berättar jag det här? Jo jag upplever ibland att ni verkar alldeles för självsäkra i det ni skriver då vi ändå pratar om något utav de mest komplexa forskningsområderna. Vet ju inte om det är så i verkligheten, att ni är så säkra på det ni skriver som ni verkar. För visst kan och skall man lita på forskning, och visst är det nyttigt att inte gå och tvivla på allt, utan att ha något som man bedömer är tillräckligt säkert för att kunna lita på. Och visst är vetenskap ett mycket bra verktyg för att komma fram till något om vår verklighet.
Men min erfarenhet är i alla fall den att många utav dom som är riktigt insatta i något området (och jag tror inte evolutionsteorin är ett undantag) har en rätt så ödmjuk syn på vad man kan veta 100% säkert. Och min erfarenhet är också den att forskning när det gäller mer komplexa saker och ”då räcker det med komplexiteten i vad som är nyttigt för en människa att äta” är så svårtolkat att trots vetenskap så skulle många inte kunna skriva under på att de är 100% säkra för det ena eller det andra. Och hur mycket mer komplext är då inte frågan om livet på jorden.
Så vad vill jag ha sagt med det här… Jo, två saker.
1. Jag tror inte det är en vetenskaplig inställning, att dogmatiskt säga att så här är det inom mer komplexa forskningsområden. Utan där är den mest vetenskapliga synsättet att hålla sig väldigt ödmjuk och fortsätta vara nyfiken på vad som är bästa förklaringen till det vi ser. Annars så kan det vara att man låser sitt tänkande och ser det man förväntar sig att se, finns just forskning som visar att vi som människor har lätt för att göra just den saken. (ser själv att just den egenskapen är en otroligt viktig egenskap när man arbetar inom sjukvård, där hela tiden forskningen gör att vi förstår mer om människan och fortsatt måste omforma vården utifrån det nya vi lär oss).
2. Jag tror inte häller att man har någon vinst i sitt diskuterande med någon, om dra konklusioner att personerna har dåliga skäl till varför den står för en annan ståndpunkt. Har faktiskt själv lärt mig mycket gällande just det genom att läsa era inlägg på den här bloggen. Har tidigare, tråkigt nog, haft den erfarenheten att dom jag diskuterat skapelse/evolution med har kunnat mindre om evolution än jag själv, trots att de förespråkat den förklaringen. Har då dragit den felaktiga slutsatsen att personer generellt har dåliga skäl till varför de tror på evolutionsteorin. Men genom att ha läst mycket på den här bloggen lärt mig att det finns dom som är sanningssökare och som är pålästa inom området och fortsatt förespråkar att evolutionsteorin är bästa förklaringen till liv på jorden.
Så vill jag med det bara tacka för just det jag har lärt mig, och att jag fått bli fri den fördomen.
Ge gärna kritik/respons om du sikay91 eller någon annan inte förstår mitt resonerande, då jag vet att jag inte är den bästa på att formulera mig eller för den delen följa en röd tråd..
sikay91
26 mars, 2012 at 23:29
Fredrik, tack för att du tar upp frågan om ”100 % säkerhet”, det är en viktig fråga som tyvärr ofta förbises i vårt vardagliga tal 😉
Om jag börjar med att kommentera ditt exempel med mjölk och skelett så skulle jag tro att detta är ett bra exempel på hur vetenskapliga fynd ofta överrapporteras eller felrepresenteras i media, för att replikations- och uppföljningsstudier som inte finner lika intressanta resultat får liten, om ens någon, uppmärksamhet. Att dina högstadiekompisar då valde att lyssna på vad de hade hört vetenskapsmän säga tycker inte jag är särskilt konstigt (kritiskt tänkande ges tyvärr inte nog med tid och engagemang från grundskolan enligt mig). På samma gång måste jag applådera ditt självständiga tänkande och argumenten kring att ”andra människor klarar sig alldeles utmärkt utan komjölk”. Jag måste också säga att jag blir förvånad över att mjölk inte skulle vara nyttigt för en växande tonåring, var kan jag läsa mer?
Oavsett hur det är med mjölkens nyttighet så finns det dock en stor skillnad mellan den vetenskapliga säkerheten kring en liten detaljfråga (mjölkens nyttighet) och en vedertagen vetenskaplig teori (evolutionsteorin). Medan mediarapportering kring det första sker efter en enda studie (och resultatet blir ”allmänt vetande”) så är det vetenskapliga konsensus som finns kring evolutionsteorin (såväl som gravitationsteorin och andra teorier) grundat i tusentals och åter tusentals observationer och experiment där många olika hypoteser har testats och man har tagit tillvara på de som bäst förklarar resultaten man har sett (ett typ av ”naturligt urval” av hypoteser om man så vill, de som bäst stämmer överens med sanningen behålls i systemet (överlever) och byggs vidare på (”förökar sig”) 😉 ). Om det skulle visa sig att mjölkens nyttighet är överdriven pga olika metodiska fel och bias i den (relativt) lilla mängd studier som har lett fram till denna tro skulle jag inte bli särskilt förvånad. Statistiska felaktigheter bör, statistiskt sett, ske då och då. Men att det skulle visa sig att resultaten från 150 års forskning, med utgångspunkt i Darwins iakttagelser om naturligt urval och arternas uppkomst, vore mer falsk än sann (vilket en biblisk skapelsetro förutsätter) skulle verkligen komma som en chock för inte bara mig utan väldigt, väldigt många med mig.
Vad är det jag vill få sagt då? Jag menar kort och gott att det är stor skillnad på kunskap från korrelationsstudier (vilket jag antar att mjölkstudierna bör ha varit om denna kunskap sedan visade sig falsk) och kunskap från över 100 års forskning inom flera olika vetenskapliga discipliner, upptäckter som i efterhand förklarar redan föreslagna delar av en teori (jag tänker t.ex. på genetik och nedärvning av ”egenskaper”, men även på de otaliga fossil som har hittats och som passar in i den evolutionärt föreslagna kronologin).
Med detta sagt så är jag medveten om att man omöjligt kan veta någonting till 100 %. För allt vad jag vet kanske året egentligen är 2100, jag ligger egentligen i en kletig sörja och tjänar som batteri för några maskiner som har skapat ett riktigt övertygande datorprogram. Eller så är vi alla inlåsta i ett (förhållandevis) litet skåp på någon tågstation i ett oändligt mycket större universum än vårt egna. Men när man ser till de evidens vi har för tillfället så anser jag att en tro på evolutionsteorin är det enda som är vetenskapligt försvarbart. Det kan komma nya uppgifter som ändrar på detta, vilket vore väldigt spännande, men med dagens bevisläge är jag av åsikten att man kan i lugn och ro hålla evolutionsteorin för sann utan några större risker att det visar sig att man har fel.
Jag kan bara avsluta med att berätta om något jag hörde en föreläsare säga (jag studerar till läkare), nämligen att det finns forskning som visar att ca. 20 % av det som vi läkarstudenter lär oss i utbildningen kommer anses mer eller mindre felaktigt om 10 års tid. Inte riktigt det man vill höra när man ska hem på eftermiddagen och plugga detaljer till tentan… Men skillnaden ligger här, än en gång, i hur starkt underbyggd denna kunskap var från början. Så ja, man måste alltid vara beredd att ta till sig ny kunskap, men man måste också väga nya rön mot tidigare kunskap. En studie som visar att insulinbehandling hjälper i behandlingen av diabetes har mycket enklare att övertyga mig än en enskild studie som visar att homeopati botar cancer (även om detta vore drömmen som läkare, sockerpiller som räddar liv!).
Jag är med andra ord inte främmande för att en dag ändra åsikt i den här frågan. Om mer och mer evidens börjar ansamlas som talar för en skapelse à la Bibeln medan fler och fler skuggor börjar kastas över evidensen för evolutionsteorin kan jag lova alla som läser detta att jag kommer att byta skepp. Men jag kommer inte att göra det innan bevisläget motiverar mig till det 😉
Tack för ett vänligt inlägg i debatten! 🙂
nanowire
27 mars, 2012 at 10:55
Fredrik L,
Inte så mycket att tillägga egentligen efter sikay91s svar men ändå;
1) Jag håller helt med dig om att det är ett ovetenskapligt synsätt att vara 100 % säker och dogmatiskt hålla fast vid något. Det är också därför jag upplever kreationism som motsatsen till ödmjukhet och vetenskaplighet då den på förhand utgår från vad som är sant.
2) Om en sida i en diskussion inte kan lägga fram rationella argument för sin position så har man kanske till slut, 150 år i det specifika fallet, inte något annat val än att den troliga anledningen nog är att övertygelse endast bygger på blind tro.
Thomas Schwartz
25 mars, 2012 at 17:43
Vill minnas att den miniräknaranvändning som jag fick del av pa grundskolan hade sa lite gemensamt (plus, minus, ganger och delat) med vad jag använde miniräknare till pa gymnasiet (sinuskurvor och algebra) att det knappast spelar nagon som helst roll om den helt varit ersatt med abacus. Plus och minus förväntades jag ju räkna i huvudet pa gymnasiet..
nanowire
25 mars, 2012 at 21:00
”- Så här säger evolutionsteori baserat på observationer, modeller och hypoteser. Evolutionsteori räknas in som en gren i etablerad naturvetenskap.
…respektive…
– Så här tror t.ex. vissa skapelsetroende utgående från samma observationer men som i sin tolkning använder andra modeller och hypoteser som utgår från axiomet att det finns en skapande Gud som hört av sig via budskap i bibeln. Detta kan inte räknas som naturvetenskap bl.a. eftersom grundaxiomet inte är naturvetenskapligt testbart. ”
Samt
”Givetvis ingår i ovanstående att skapelsetro-biten inte ska ta för mycket av undervisningstiden.”
Det låter godtagbart under förutsättning att läraren faktiskt går in i klassrummet med intentionen att lära eleverna evolution, geologi och palentologi.
parallella-paradigm-utvecklar-tanken
25 mars, 2012 at 23:06
Tack för besked om vad du anser nanowire!
Angående slutklämmen ”går in i klassrummet med intentionen att lära eleverna” bör man väl ändå utgå från att det är alla lärares intention? Johannes har väl aldrig uttryckt att han inte tänker lära eleverna evolution?
Däremot bör väl en lärare kunna få _känna_ vad den vill så länge den håller undervisningen professionellt? Om en moderat lärare i sin blogg erkänner att han inte går in till lektioner om kommunism med hoppet om att eleverna ska anamma eller ”tro på” kommunismens samhällssyn så är väl det inget fel – förutsatt att eleverna får kommunismen tydligt och pedagogiskt presenterad för sig enligt läroplanen?
Nedanstående är till VoF-kören, inte till den mer resonable Nanowire:
Gudstroende behöver (och försöker) hjälpa sina trosfränder att hyfsa debatt-tonen från troende håll även om det uppenbarligen inte alltid lyckas. Med en del organiserat VoF-skällande på oranisationens webbsite så undrar jag om den funktionen/önskan saknas från VoF-håll eller om ni faktiskt för en aktiv intern debatt om hur pass aggresivt ni vill att VoF ska uppfattas. Det är inte utan att debatt-stilen från VoF gentemot Johannes gör att man lättare tror på…
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sturmark-har-kapat-humanismen_6947095.svd
…något som man kanske annars skulle avfärdat som lite väl konspiratoriskt.
Det är faktiskt så att många gudstroende ogillar pseudovetenskap etc och skulle kunna sympatisera lättare med VoF om organisationen inte verkade vara så aggresiv och ibland religionsfientlig. Läs ”The atheist delusion” av ateisten Phillip Adams… http://www.abc.net.au/news/stories/2010/03/19/2850137.htm?site=thedrum
…innan nästa VoF-korståg.
sikay91
25 mars, 2012 at 23:35
Kan den här (http://www.vof.se/blogg/vof-och-religionen/) vara av intresse? VoFs ordförande Martin Rundkvist ger sin åsikt om var VoF bör stå i frågor om religion, rätt intressant läsning med tanke på dina frågeställningar 🙂
Jag kan vidare meddela att, mig veterligen, så saknas det en organiserad och välstrukturerad plan för hur VoF ska införa ett totalitärt och diktatoriskt samhälle med vetenskapen som enda ledstjärna och en ”förföljelse à la spanska inkvisitionen” av oliktänkande. De av oss skeptiker, humanister och andra (jag är inte ens medlem i VoF!) som är ute på bloggar och forum för att debattera gör det, vad jag har förstått, av ett personligt intresse för sakfrågan. Jag tycker att det är en väldigt viktig princip att skolan ska vila på en vetenskaplig och icke-konfessionell grund för att ge eleverna bästa möjliga förutsättningar att möta världen, det är därför jag är på den här hemsidan (enligt min flickvän) allt för ofta. Jag avlönas inte från något håll, jag skriver inte här för att någon tvingar mig, jag bryr mig faktiskt om vilken utbildning barnen i vårt samhälle får och jag är väldigt övertygad om att kreationism inte hör hemma i ett NO-klassrum, mer än som ett diskussionsämne om hur religiösa föreställningar kan påverka ens verklighetsbild och som ett perfekt exempel på vad som utgör en pseudovetenskap (bl.a. att ha slutsatsen klar i förväg och sedan kamma genom och ändra bevisen för att passa in i denna slutsats).
Vad privatpersoner sedan tror på deras fritid är helt deras ensak, men när Johannes i sin roll som lärare frångår sin yrkesroll och drar in sina personliga religiösa övertygelser i vad som ska vara en icke-konfessionell undervisning, då blir jag personligen riktigt upprörd.
Inlägget som du har läst på VoFs blogg är inte på något sätt VoFs officiella uttalande om hur udda lärare som Sverige behöver, utan åsikterna kommer helt ifrån de fyra skribenterna (mig inkluderat). Inlägget finns t.ex. också uppe på Humanistbloggen (http://humanistbloggen.blogspot.se/2012/03/gastinlagg-hur-udda-larare-behover.html). Det handlar inte om något utstuderat och terroriserande inlägg från organisationen Vetenskap och Folkbildning, det handlar om fyra personer som finner det ytterst problematiskt att högstadieelever väntas ”ta ställning själva” i en fråga där läraren och vetenskapligt framtagna fakta skiljer sig åt markant.
nanowire
25 mars, 2012 at 23:46
p-p-u-t,
”Angående slutklämmen “går in i klassrummet med intentionen att lära eleverna” bör man väl ändå utgå från att det är alla lärares intention? Johannes har väl aldrig uttryckt att han inte tänker lära eleverna evolution?”
Han har uttryckt att han inte går in i klassrummet med målet att hans elever ska börja tro att evolutionsteorin är sann… Hur undervisar man då? Evolution är en av naturvetenskapens grundläggande pelare. Jag tror barn behöver lärare som kan förmedla entusiasm över naturvetenskap.
”Om en moderat lärare i sin blogg erkänner att han inte går in till lektioner om kommunism med hoppet om att eleverna ska anamma eller “tro på” kommunismens samhällssyn så är väl det inget fel – förutsatt att eleverna får kommunismen tydligt och pedagogiskt presenterad för sig enligt läroplanen?”
Lära om, inte i. Om en lärare över huvud taget försöker få sina elever att anamma en viss politisk ideologi är det mycket olyckligt.
nanowire
25 mars, 2012 at 23:14
Min äldsta dotters lärobok i lågstadiematte använde flitigt abakusen som ett första steg till talförståelse. Jag gillade upplägget som jag då, för tre år sedan, upplevde som nytt eftersom den äldre grabben inte haft det ett par år tidigare. Det var pedagogiskt elegant (och historiskt lärorikt) att börja med kilskrift och romerska siffror för att sedan via abakus introducera nollan.
Alex
22 april, 2012 at 15:01
Det lät som ett elegant sätt att introducera matematikens grunder.
Men abakusen har fler fördelar än att vara en historisk kuriositet. Den viktigaste är nog i min mening att många barn tycker att det är väldigt roligt att räkna med en abakus. Många koncept som aldrig riktigt genomskådas av dagens elever blir väldigt tydliga, t.ex. additions- och subtraktionsalgoritmer, tiotalsövergångar och framförallt innebörden av platsvärde.
Sedan medför abakusräkning en enorm mängdträning av färdigheter som att dela upp tal i olika delmängder och att automatisera multiplikationstabeller.
Abakusen är ett verktyg som kan användas på oerhört många sätt för att konkretisera och öva många av de moment som skall avhandlas i grundskolan.
Nick B (@knickb)
25 november, 2012 at 20:50
Här predikar du för kören:)
100% för abakus!
Totalförbud för miniräknare i matematik i grundskola såväl som gymnasium!
De läromedelsskapare som inte använder snygga tal, utan i stället roten ur 2378,89 borde få dricka Eldorado pulverkaffe som straff.
Gärna dock i tillämpningsämnen som fysik och kemi när man redan kan räkna.
Så funkar det på tekniska högskolor. Och i nobelpriskretsar.