I mitt inlägg Sverige behöver udda lärare använde jag en abakus-såld matematiklärare som exempel för att illustrera att man som lärare faktiskt får inkludera moment och arbetssätt i undervisningen även om de inte uttryckligen nämnts i kursplanerna.
Eller tänk dig en matematiklärare som är övertygad om att en abakus är ett mycket bättre hjälpmedel för eleverna än en miniräknare. Kursplanen i matematik (för grundskolan) nämner miniräknare ett par gånger, men det står inte ett ord om kulramar. Begår läraren tjänstefel genom att använda abakus i undervisningen?
Detta var en respons på ett av de tidigaste motargumenten som dök upp när jag började skriva om skapelsetro i skolan: Ordet skapelsetro står inte i kursplanerna, alltså får man inte undervisa om det.
Jag fick kritik (surprise?) för mitt inlägg om att Sverige behöver udda lärare som mig. Kören ryckte in igen med en ny klagovisa i sin repertoar: Hur udda lärare behöver Sverige? (Jag länkar inte till alla ställen där exakt samma inlägg publicerats, utan nöjer mig med vof-länken). Kritiken är omfattande och jag får besvara den senare. En sak som jag inte hade väntat mig att någon skulle ha synpunkter på var just detta med abakus som hjälpmedel i matematikundervisningen. Enligt kören är nämligen abakusar bara användbara för historisk tillbakablick och ”för vissa grupper av elever, med vissa former av neuropsykiatriska diagnoser”. Read the rest of this entry »
newtonbloggen 