RSS

Svar på frågor om höstserien i Umeå Adventkyrka

13 Sep

Det uppstod en del frågetecken kring föregående inlägg om höstens mötesserie i Umeå Adventkyrka, och varför jag överhuvudtaget berättar om detta lokala arrangemang fastän jag vet att många av mina läsare inte kommer att kunna delta.

Jo, det är bland annat för att berätta om vad som är på gång i mitt liv just nu. Det är ju rätt vanligt att man gör det i sin blogg, och dessutom brukar flera av mina läsare uttrycka intresse för det. (Då syftar jag faktiskt främst på mina kritiker. En del har till och med börjat spekulera i om jag svarar på kommentarer under pseudonym. Nej, det har jag aldrig gjort och kommer heller aldrig att göra.)

En annan anledning till att jag berättar om höstserien här på bloggen är att jag helt enkelt är så glad och stolt över att få tillhöra en församling som vågar bemöta frågor av detta slag, som av många upplevs som besvärliga. Jag hoppas förstås att detta smittar av sig till fler församlingar.

Några har också frågat om mötena kommer att spelas in. Det finns inga planer på det. Däremot tänker vi producera kortare videoklipp som sammanfattar våra svar på frågorna. Jag kommer att dela med mig av dem när de är klara.

Sake skrev en längre kommentar med många frågor:

Johannes, vilken är er tilltänkta målgrupp för detta initiativ?

Målgruppen är alla som har funderingar kring dessa invändningar och som av en eller annan anledning efterlyser stabila svar, dvs vare sig man förväntar sig bra svar eller ej så är man varmt välkommen.

Vad är den underliggande problematiken som initiativet skall adressera?

Problemet är förstås själva invändningarna, och att folk tror att det ligger något i dem. De hindrar människor från att lära känna den Gud som älskar dem och längtar efter dem. Vi vill visa att det finns bra svar på dessa invändningar.

Upplägget med en sen inbjudan och med evenemanget hållet på hemmaplan
ser för mig ut som att du/ni än en gång helst vill predika för kören.

Jag önskar att jag hade haft tid att annonsera om detta mycket tidigare, särskilt inför det första mötet vars budskap jag längtar efter att nå ut med till många fler: Bibelns Gud är verkligen inget monster. Ju mer jag läser Bibeln desto mer inser jag av att den enda som egentligen ser bra ut i Bibeln (och i hela världen) är Gud. Jag ser att Gud har ett fantastiskt tålamod. Han demonstrerar uppoffrande kärlek och häpnadsväckande uppfinningsrikedom i sina planer för att rädda oss. Jag förstår inte varför man skulle vilja hålla inne med så goda nyheter och enbart predika dem för ”kören”. Vad menar du förresten med ”än en gång”? Det har alltid varit min ambition att nå så många som möjligt.

Är det så att motståndet på t.ex. denna sida har blivit dig övermäktig?

Motståndet i sig är inget jag bekymrar mig för. Däremot önskar jag att jag hade mycket mer tid att skriva.

Jag, som har följt dina steg här mycket nära, känner att du, tvärt emot det du skriver – INTE har diskuterad dessa frågor här. Visst har ämnena som sådana varit uppe till debatt,
men du har alltid släppt dem då det kommit tyngre, sakliga motargument.

Jag vet att det har kommit fram många motargument som jag ännu inte har svarat på, och visst är det så att en del av dem kräver mer tid för att svara på. Ofta händer det att jag svarar kort på de kommentarer som går att svara kort på, men sparar de frågor som förtjänar (eller kräver) ett längre svar. När tiden sedan rinner ifrån mig och mitt svar uteblir förstår jag att det kan uppfattas som att jag gav upp. Du får tro vad du vill. Själv vet jag vad jag vill svara, och väntar på nästa chans.

Varför skall vi tro att denna, din nya satsning skulle innehålla något annat?

Det låter faktiskt som du hoppas på vettiga svar. Jag hoppas att vi kommer kunna presentera svaren för dig (och alla andra) på ett bra och tydligt sätt.

Jag menar att det du presenterar här som en öppenhjärtig satsning på att diskutera reella problem
av inbördes inkonsekventa delar i din religion…

Fast problemen är ju inte alls reella. De är helt falska problem. En del är till och med påhittade och inbillade, men i många fall rör det sig om uppriktiga missförstånd som bygger på felaktiga läror. Dessa vill vi hjälpa till att reda ut.

…och de delar av den som går stick i stäv mot vad vi idag vet om världen…

Jag utmanar dig att lägga fram en enda bibeltext som går stick i stäv med något vi vet om världen.

…samt det faktum att det finns fler religiösa som inte tror som du/ni…

Förstår inte vad det har med saken att göra. Ska t ex en politiker eller en forskare sluta kämpa för att få gehör för sina idéer bara för att det finns folk som inte håller med om dem? Skulle förekomsten av olika uppfattningar på något vis medföra att ingen uppfattning kan vara rätt? Att det existerar falska pengar, bevisar det att det inte finns äkta pengar? Ologiskt resonemang.

…egentligen är en sekteristisk slutning av leden.

Jag vet inte så mycket om sekter, men jag tror i alla fall inte att de skulle ge sina meningsmotståndare någon talan i sin egen kyrka. De skulle göra som vissa försöker göra med skapelsetro i skola och samhälle: få tyst på alla röster som försvarar den och vågar ifrågasätta den egna religionen… jag menar, evolutionen.

Kanske skall din mening ”blev en hel mötesserie där vi ger svar på vanliga invändningar mot tro
tolkas freudianskt. Det är inget snack om debatt. Du ämnar lämna svar.

Naturligtvis ämnar vi lämna svar! Det är ju det som är hela syftet med serien: att ge svar på de vanligaste  invändningarna mot kristen tro. Men varje möte avslutas också med en frågestund, då det ges möjlighet att ställa följdfrågor eller rent av opponera sig mot det som presenteras. Precis som här på Newtonbloggen. 🙂

 
7 kommentarer

Publicerat av på 13 september, 2013 i Metadiskussion och Metablogg

 

7 svar till “Svar på frågor om höstserien i Umeå Adventkyrka

  1. Nonfiction

    13 september, 2013 at 23:45

    Johannes,

    Om din tillvaro nu präglas av denna tidsbrist — hur kommer det sig då egentligen att du hela tiden skapar NYA diskussioner och NYA bloggserier istället för att slutföra någon av de gamla?

     
    • Johannes Axelsson

      14 september, 2013 at 07:12

      Jag vet inte. Kanske är det för att det dyker upp så många olika frågor som kräver svar, och att det därför är bättre att ge början till svar på flera av dessa, och fördjupa svaren senare (fortsätta serierna), än att grotta in sig i ett enda ämne under en lång tid – i en diskussion som aldrig tar slut. Både jag och mina läsare tappar väl intresset när det blir så. Sedan är det ju alltid så att vid ett uppehåll orsakat av tidsbrist så hinner något annat bli aktuellt.

      Jag vet iaf att uppehållen inte orsakas av att brist på svar, eftersom jag själv sett dem och ofta ser vad jag skulle kunna svara, utan att jag får tillfälle att sätta mig vid datorn och formulera dem. De som frågat ut mig ”live” (t ex på Nolia-mässan eller i samband med föreläsningar) har fått svar.

      Det finns också flera nya områden och argument som jag skulle vilja ta upp, alltså många nya diskussioner och bloggserier som jag längtar efter att starta. Men jag skulle först vilja avsluta några av de påbörjade, för visst kan det kännas lite jobbigt att ha flera saker igång samtidigt.

      Ibland när det känns jobbigt med allt jag tycker att jag behöver ta itu med och slutföra, vänder jag mig till Gud. Då leder han mina tankar till Fil 1:6 – ”Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det.”

       
      • björk

        14 september, 2013 at 07:37

        Du har kanske rätt att det skulle bli för långa diskussioner, men jag undrar om du inte kunde skriva ett långt svar som ett eget inlägg där man i lugn och ro kan diskutera bara en enstaka fråga?

         
      • Nonfiction

        14 september, 2013 at 12:31

        Funderar du någonsin över hur detta beteende kan komma att uppfattas av dina läsare? Hur tror du egentligen att det ser ut när du trosvisst konstaterar att det finns ytterst tillförlitliga sätt att pröva designhypoteser på (https://newtonbloggen.wordpress.com/2013/01/17/se-mig-i-ogonen-och-sag-att-det-inte-finns-nagon-intelligens-bakom-den-har/), för att sedan konsekvent vägra att berätta vilka dessa metoder skulle kunna vara?

         
        • Johannes Axelsson

          14 september, 2013 at 13:54

          Ja. Som sagt önskar jag ju att jag hann skriva mer, och jag förstår hur det kan uppfattas. Men om det hade varit viktigt för mig vad folk tror om mig, så hade jag förstås aldrig börjat blogga om detta.

           
  2. björk

    14 september, 2013 at 08:02

    Citat: ”…samt det faktum att det finns fler religiösa som inte tror som du/ni…”

    Vad jag tror att Sake menade, är att om man tittar på alla sorts världsbilder människor tror på, så finner man att i princip alla är djupt övertygade om att deras egna idéer om hur världen är, är riktiga. Man skulle knappast kunna värdera vilken inställning som beskriver världen bäst utifrån att man säger hur djupt övertygad man är av sin världsbild. I princip alla är ju det (antar jag).
    .
    .
    Enligt min åsikt bör man kunna testa olika världsbilder med hjälp av logik.
    Filosofer gör det. Dom försöker med hjälp av sitt förnuft få fram mycket logiskt stabila grundinsikter som dom kan bygga på.

    Om nån har lust att veta mer kan jag gärna berätta lite mer om hur filosofer tänker.

     
  3. Sake

    14 september, 2013 at 23:24

    Johannes,
    dina argument närmar sig Orwelskt nyspråk.

    Krig är fred! Frihet är slaveri! Okunnighet är styrka!

    Du prisar öppenhet i för dig och de dina påstått svåra frågor, men du uppvisar stor beröringsskräck i sakfrågorna. Du uppmanar andra församlingar till att välkomna diskussioner kring invändnigar mot den (din?) kristna tro(n), medan du samtidigt menar att Problemet är förstås själva invändningarna, och att folk tror att det ligger något i dem.

    Du slängde också en handske angående bibletexter som är fel utifrån vad vi vet om världen idag. Det jag vet och kan någonting om är biologi och evolution. Vilket är det ämne jag skulle vilja hålla fram. Men, dels har jag försökt debattera faktiska förhållanden vad gäller evolution med dig tidigare – med din totala tystnad som enda resultat. Dels finns det alltför många möjligheter till obstruktion. Så, jag väljer ett mindre, men välavgränsat ämne, som dessutom redan har avhandlats på denna blogg. Nämligen – förhållandet mellan en cirkels diameter och dess omkrets, vilken i bibeln är beskriven som tre, medan det i verkligheten motsvaras av den irrationella och transcendentala konstanten π (pi)

    Jag utmanar i min tur dig i retur.

    Välj ett fält där vetenskaplig konsensus och bibeln inte går på samma linje och argumentera för din sak hela vägen till mållinjen utan att släppa debatten.

    Riposte!

     

Lämna ett svar till Johannes Axelsson Avbryt svar