RSS

Andreas Kvists vittnesbörd – del 1: Anden i glaset

04 Jan

Många var intresserade och trodde att man kunde ta kontakt med de döda. Man kan säga att det var en andlig väckelse, fast en motsatt sådan. Det var en väckelse som tog människor bort ifrån Gud istället för till Gud. När jag hör om barn som idag spelar anden i glaset på skolrasten, gör det mig väldigt förskräckt. – Andreas Kvist

I somras träffade jag Andreas Kvist. Han berättade för mig om hur hans liv var innan han blev kristen. Jag tyckte att fler borde få höra hans vittnesbörd, så jag är tacksam över att kunna dela det här på Newtonbloggen. Man kan även se och höra Andreas berätta delar av nedanstående i detta videoklipp. Här följer första delen av Andreas Kvists vittnesbörd.

Andreas Kvist

”Andarnas makt”

Jag är uppvuxen i Vivalla, en förort till Örebro. Mina föräldrar var inte kristna, så den kristna läran har inte varit en naturlig del av mitt liv. Det var först vid 18 års ålder som jag började bli intresserad av det andliga. Det var genom ett program på TV4 som hette Andarnas makt. Det handlade om människor som fick hjälp att bli av med så kallade ”spöken” – människor som efter sin död finns kvar här bland oss. Jag började tro på detta och att det finns en andemakt runtomkring oss som vi inte ser men som ibland kan visa sig för människor. I programmet fanns ett medium – en som anlitats för att hjälpa de människor som fått problem med andar. Mediet förklarade att personerna som hade dött av olika anledningar hade fastnat mellan två världar, och sa sig kunna komma och hjälpa den döde att ta sig vidare till andra sidan. Jag trodde verkligen på det där snacket. Jag trodde att det verkligen var så att när man dog så hamnade man bara i ett annat tillstånd – som ett spöke eller något i den stilen.

Anden i glaset

Som liten hade jag hört spökhistorier och hört vänner och bekanta som berättade att de hade sett spöken. Men det var när jag var 18 år som jag för första gången aktivt försökte uppleva andevärlden, då jag och några vänner spelade anden i glaset. Det man gör då är att man försöker att få kontakt med en ande genom att man tar ett stort pappers block eller liknande och skriver alla bokstäver i alfabetet, alla siffror samt namnen på alla som medverkar. Sedan tar man ett glas, tänder ett ljus, ställer en fråga till andevärlden och håller glaset ovanför ljuset. Därefter ställer man ner glaset på brädet och alla som är med sätter sina fingrar på glaset. Sedan väntar man på att glaset ska börja röra sig.

Första gången jag spelade började glaset att röra sig väldigt kraftfullt och jag kommer inte ihåg så mycket mer av den gången annat än att jag efteråt var väldigt tagen av vad jag hade upplevt, och mitt intresse för det övernaturliga ökade.

Min första seans

Ett tag efter den upplevelsen, kanske var jag 19 år, gick jag för första gången på en seans. En seans är ett möte som anordnas av ett medium – alltså en människa som säger sig ha kontakt med andevärlden, t ex med  människors döda anhöriga. Det var väldigt mycket folk där, lätt över hundra. Något som överraskade mig var att några av mina barndomsvänner från Vivalla var där, och jag kommer ihåg att en av dem berättade att han hade varit där en gång tidigare.

Det jag sedan fick uppleva var väldigt övernaturligt, för mediet började tala väldigt detaljrikt med människor om privata saker som bara dom kunde veta. Jag kommer ihåg att en av mina vänners mamma var där; mediet sa sig ha kontakt med hennes döda släkting, och berättade då att denne hade berätta för honom att hon skulle åka på semester till Paris om någon vecka, vilket hon mycket riktigt hade planerat att göra.

Efter detta möta var jag såklart förundrad av det jag hade upplevt. Min tro på att det finns en andevärld som vi inte kan se försämrades ju såklart inte, utan jag trodde på det som mediet pratade om: När man dör byter man bara skepnad och går antingen över till ljuset på den andra sidan, eller så blir man kvar här. Jag har faktiskt aldrig hört något medium beskriva den andra sidan i detalj, men trots det köper folk det helt och fullt.

Jag kommer ihåg att det på den tiden fanns ett väldigt stort intresse bland människor för det andliga. Många var intresserade och trodde att man kunde ta kontakt med de döda. Man kan säga att det var en andlig väckelse, fast en motsatt sådan. Det var en väckelse som tog människor bort ifrån Gud istället för till Gud. När jag hör om barn som idag spelar anden i glaset på skolrasten, gör det mig väldigt förskräckt.

Min vän Eriks möte med andevärlden

Det hände allt oftare att jag var med och spelade anden i glaset. Jag kommer särskilt ihåg ett tillfälle då jag var på en fest där man bestämde sig för att spela anden i glaset. Erik, en av mina vänner, tyckte då att vi var fjantiga som kunde tro på något sånt. Hans nyfikenhet var dock större än hans tvivel, så han bestämde sig i alla fall för att var med och testa. När det var hans tur att ställa en fråga skrev han ett nummer i sin hand och viskade i glaset om anden visste vad det var för nummer han hade skrivit i handen.

När han sedan hade hållit glaset över ljuset och satt ner det på brädet drog glaset direkt till rutan där namnet på en medspelare stod. Alla undrade varför glaset drog till rutan med Henriks namn. Erik svarade att Henrik inte hade något med hans fråga att göra, så man började om. Men glaset drog än en gång till samma namn, och helt plötsligt säger Henke med hög och skärrad röst att han vet vad Erik har frågat anden. Han vet inte hur han kan veta det men han vet att Erik hade skrivit numret 32 i handen. Erik slänger då upp handen på bordet. I handen ser vi att han har han skrivit talet 32. Jag minns att Erik var väldigt tagen av händelsen. Han hade till och med tårar i ögonen och var väldigt skärrad.

Gud kallade på mig

Vad som sedan hände i mitt andligt förvirrade tillstånd var att Gud kallade på mig …
Till del 2: Kontakt med en död vän?

Annonser
 
17 kommentarer

Publicerat av på 4 januari, 2014 i Kristen tro i praktiken

 

17 svar till “Andreas Kvists vittnesbörd – del 1: Anden i glaset

  1. David Eskilsson

    4 januari, 2014 at 22:09

    Den här bloggen fortsätter att bli en vandring genom en värld av till synes underliga ting som bloggförfattaren inte kan förklara. Det krävs inte mycket kunskap för att veta att det är med cold reading och andra mentalisttrick som ett s.k medium kan ge illusionen av att tala med andar. Och visst kan det verkar underligt med ett lätt glidande glas på ett papper och det kan kännas som att man inte styr glaset, men det är precis det som man gör med små subtila omedvetna rörelser, den s.k ideomotoriska effekten. Skälet till att man värmer glaset är att det ska glida lättare, andarna måste vara svaga som måste ha sådan hjälp.

    https://en.wikipedia.org/wiki/Cold_reading
    https://en.wikipedia.org/wiki/Ideomotor_phenomenon

    Vill kristna apologeter tas på någon sorts allvar i det intellektuella livet så bör man åtminstone inte tro och hänvisa till billiga trolleritrick som någon sort indikator på en övernaturlig dimension. Höj den intellektuella nivån lite tack.

    MVH
    David

     
    • Jonathan

      6 januari, 2014 at 13:16

      Många personer som tagit den ståndpunkten har senare helt blivit indragna i spiritism. Se t.ex. Walter Veith’s svärfar från 13:30 https://www.youtube.com/watch?v=LETvVezBXio
      Är alla dessa berättelser bara påhitt enligt dig?

       
      • Janolof

        7 januari, 2014 at 16:13

        Nog är det väl troligare att personer som tror på spiritism kommer att ägna sig åt det, än att personer som inte tror kommer att göra det?

         
      • David Eskilsson

        7 januari, 2014 at 18:55

        Svårt att säga i och med att han återberättar en annan persons historia. De är inte nödvändigtvis påhitt i den bemärkelse att han eller hans svärfar ljuger, men det kan handla om kraftigt förvrängda minnesbilder eller rentav av falska minnen.

        Att en icketroende människa börjar tro på t.ex spiritism ser jag dock inte som något underligt. Cold reading är en kraftfull metod som kan vara väldigt övertygande om man inte har goda kunskaper om hur den fungerar. Likaså är vi ofta övermodiga när det gäller vår egen förmåga att observera och minnas det som händer omkring oss, i själva verket är vi alla väldigt dåliga på det. Vilket utnyttjas av vanliga hederliga trollkarlar i underhållningssyfte och av ohederliga spiritister och s.k medium för att de ska kunna tjäna pengar genom att luras.

        Om man, trots att man är troende, ändå vill leva ett hederligt intellektuellt liv så kan man inte bara förutsätta det övernaturliga när man ser något underligt. Man måste aktivt försöka se om det kan finnas andra mer sannolika förklaringar först.

         
        • Jonathan

          8 januari, 2014 at 12:11

          OK, men om det finns övernaturliga saker, vad är det som säger att ett övernaturligt svar är mindre sannolikt än ett naturalistiskt svar?

           
          • Erik Lundin

            8 januari, 2014 at 12:34

            Jonathan, hur skiljer man något som existerar ”övernaturligt” från något som inte existerar alls?

             
            • Jonathan

              10 januari, 2014 at 10:30

              Enligt min definition är övernaturliga saker sådant som existerar men som inte är materiellt (dvs som inte består av materia och/eller energi). Din personlighet är t.ex. ett sådant exempel. Siffror, naturlagar, logik och moraliska värderingar är andra exempel. Om vi erkänner att dessa saker existerar så behöver vi erkänna att vi lever i ett universum där övernaturliga saker existerar om vi ska vara konsekventa.

               
              • Janolof

                10 januari, 2014 at 10:42

                ”Enligt min definition är övernaturliga saker sådant som existerar men som inte är materiellt (dvs som inte består av materia och/eller energi). Din personlighet är t.ex. ett sådant exempel. Siffror, naturlagar, logik och moraliska värderingar är andra exempel”

                Den definitionen motsvarar nog inte med vad de flesta menar med ”övernaturligt” Den påminner mer om definitionen av ”abstrakt”, till skillnad från ”konkret”.
                http://sv.wikipedia.org/wiki/Abstrakta_substantiv

                 
          • David Eskilsson

            8 januari, 2014 at 21:52

            Tja, om vi nu tänker oss en värld där det finns både finns naturlig och övernaturliga svar så måste vi fortfarande undersöka underliga fenomen grundligt, så att vi inte drar felaktiga slutsatser. Och ska man kunna dra en riktig slutsats måste man ha kunskap om eventuella felkällor och alternativa förklaringar.

            Men tyvärr så finns det allt för många troende som kvickt hävdar att något är övernaturligt bara för att det är underligt och att de inte förstår hur något kan ha en naturlig förklaring. De säger mer om deras tro och kunskap än om verkligheten.

             
            • Jonathan

              10 januari, 2014 at 10:18

              Det kan jag ge dig rätt i David. Jag tror att vi behöver ha en intelligent tro. Samtidigt tror jag att det finns ett mycket närmare samband mellan det naturliga och det övernaturliga än vad många ibland tycks tro. En naturlig förklaring behöver t.ex. inte utesluta övernaturlig påverkan, och bara för att det finns en naturlig förklaring så betyder det inte att den är sann (om man inte kan bevisa att det faktiskt var så det gick till). Lite helgat sunt förnuft behövs.

               
  2. Jonathan

    5 januari, 2014 at 10:08

    Vad roligt att du tar upp Andreas vittnesbörd här på bloggen! Ser fram emot fortsättningen.

     
  3. Gamle Egon (@gamleegon)

    5 januari, 2014 at 11:40

    Ett superenkelt test man kan göra själva: När man väl etablerat kontakt med en rejäl ande som svarar flitigt med glaset, vad händer med andens synförmåga om alla med fingrar på glaset får på sig ögonbindlar (kolla noga) och någon ytterligare filmar resultatet?

     
    • Mattias Larsson (@MattiasHexapoda)

      5 januari, 2014 at 17:29

      Episkt! 🙂

       
    • Gamle Egon (@gamleegon)

      6 januari, 2014 at 01:42

      Det raderas lite här när man postar ett videoklipp….
      Kommentar på det, Johannes?

       
      • Johannes Axelsson

        8 januari, 2014 at 12:04

        Jag önskar att jag kunde göra så att videolänkar i kommentarer inte blir inbäddade (med ett stort video-fönster). Jag vet inte hur Jonathan lyckades med det i inlägget ovanför. Om du lyckas kan din länk få vara kvar.

         
    • Gamle Egon (@gamleegon)

      8 januari, 2014 at 13:01

      Jag sökte på ouija blindfolded och mycket riktigt…….

      youtube com/watch?v=JA5uYhXpa-E

      (ej länk.man får trixa lite) tipstack till johannes.

       
  4. Gamle Egon (@gamleegon)

    8 januari, 2014 at 12:53

    Aha! Då vet jag. Tack för info.

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s