För många känns det logiskt att vårt ursprung säger oss något om meningen med våra liv. Om man är fast övertygad om att evolutionsläran ger oss sanningen om livets ursprung, ligger det därför nära till hands att i samma lära söka svaret på livets mening. I föregående inlägg citerade jag en evolutionsbiolog som sagt att ”Meningen med livet är att föra sina gener vidare”. Det var den mening han själv kunde se baserat på det ursprung som han trodde på.
Enligt Bibeln har du istället ditt ursprung i Gud. Eftersom du har ditt ursprung i en tänkande individ så finns det en tanke med din existens. Dina mänskliga föräldrar kunde inte planera att du skulle födas. Även om de hade önskat sig ett barn och blev mycket glada att få träffa dig, så visste de inte att det skulle bli just du. Men Gud, som redan är i framtiden, visste att du skulle födas och har sedan han skapade de första människorna sett fram emot den dag då du tog ta ditt första andetag. Du var planerad!
Tack för att du skapade mig så unik och så underbar! Det är fascinerande att bara tänka på det. Allt du gör är fantastiskt, det har jag verkligen fått erfara. Du var där när mina ben formades i det tysta, när de fogades samman i min mors liv. Du såg mig innan jag föddes och planerade varje dag i mitt liv, innan någon av dem började. Ja, varje dag skrevs ner i din bok! – Ps 139:14-16
Dessutom är du en avbild av Skaparen själv (1 Mos 1:27). Som sådan skapades du med ett särskilt syfte: Du är skapad till kärlek och gemenskap med andra människor och med din Skapare. Han tänker dock inte tvinga någon att uppfylla sitt syfte. Därför är det du själv som väljer om du vill leva det liv som Gud har planerat för dig. Han längtar efter att du ska göra det. Han vill att du ska leva livet!
Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd. – Joh 10:10
Han är ju inte långt borta från någon enda av oss. Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till … Vi har vårt ursprung i honom. – Apg 17:27-28
Se även:
Säger evolution något om meningen med livet?
newtonbloggen 
linnea
5 november, 2012 at 10:46
ja. det finns en mening med allt som händer, även om man inte alltid förstår det….
Johannes Axelsson
10 november, 2012 at 17:58
Tack för din kommentar, Linnea! Jag svarade på den i ett nytt inlägg: Finns det en mening med allt som sker?
Janolof
5 november, 2012 at 11:11
Jag förstår inte varför meningen med ens liv nödvändigtvis skulle baseras på vad någon annan tänkt ut åt en? ”Kärlek och gemenskap med andra människor” kan man ju se som sin mening oavsett om det finns någon skapare eller inte.
Johannes Axelsson
10 november, 2012 at 18:31
Ja, det är många människor som ändå finner en egen mening med sina liv. Men det är också vanligt att man då känner sig rotlös eftersom man känner på sig att denna mening inte är rotad i något. Den mening som man som skapad varelse tänker ut åt sig själv är ju underordnad en högre mening som en skapare har tänkt ut. Det är inte alla som nöjer sig med att ”man kan se” något som sin mening om de inte känner att det håller. Då känns det som man lever i en lögn.
Själv litar jag på det som står i Bibeln och det gör mig stadigt rotad i att det finns en mening med mitt liv. Jag vet att jag är älskad av Gud och litar på att han har planer för mig.
LarsN
5 november, 2012 at 11:42
Jag har märkt att troende ofta blandar samman begreppet ”mening” med begreppet ”syfte”.
Med en skapare får ofta livet ett tydligt syfte. Men bara för att ens liv har ett syfte behöver det inte betyda att det upplevs som meningsfullt. Labbmöss har t.ex. ett tydligt syfte med sitt liv. Men jag tror många skulle hålla med mig om att fria möss, utan ett tydligt syfte med sina liv, skulle ha större möjlighet att uppleva sina liv som meningsfulla (om de nu har den förmågan).
Utan någon gud saknar våra liv ett tydligt syfte (förutom att föra vidare våra gener kanske) men vi har istället friheten att själva bestämma meningen med våra liv.
Johannes Axelsson
10 november, 2012 at 18:37
Du håller alltså med om vad biologen sa i föregående inlägg (”Meningen med livet är att föra sina gener vidare”) om du får ge ordet mening än annan mening än den han menade?
kris08
5 november, 2012 at 13:44
Det ligger något banalt i att vara skapad ”till avbild” ”för ett syfte”. Att allt är planerat och övervakat samtidigt som man har en fri vilja. Men eftersom varje kultur har skapat någon form av gud måste det finnas ett medfött behov.
Såg just en intressant krönika om detta behov av andlighet eller ”något större”:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/nar-dogmerna-dor-lever-traditionerna-vidare
Johannes Axelsson
10 november, 2012 at 18:39
kris08, jag tror att detta inlägg svarar på den första delen av din kommentar.
vemvadhurvarfor
6 november, 2012 at 21:31
Jag tänkte ge någon annan chansen att påpeka detta, men nu har det gått en dag. Johannes: har du fortfarande inte lärt dig att evolutionsteorin (eller som du kallar den, ”evolutionsläran”) inte säger någonting om LIVETS ursprung. Evolutionsteorin förklarar hur det kommer sig att den mångfald av arter som vi kan observera idag och via fossiler har uppkommit efter att livet hade uppstått.
Några kanske tycker att jag är petig, och det kanske jag är, men jag hade hoppats att vi skulle slippa se detta missförstånd hos dig (Johannes) något mer…
Johannes Axelsson
6 november, 2012 at 21:53
Hej på dig! Du har påpekat detta upprepade gånger, trots att jag aldrig har blandat ihop begreppen. Den här gången verkar det till och med vara du själv som blandat ihop det.
I detta inlägg var jag noga med att inte säga ”evolutionsteorin” utan istället ”evolutionsläran” – ett mer allmänt begrepp. Jag såg även till att inte säga ”livets uppkomst” vilket är synonymt med abiogenesis. Istället använde jag ordet ”ursprung” vilket är mer allmänt och även förknippat med utveckling. I detta inlägg avses inte ens ”livet” i teknisk mening (som i ”livet kanske fördes hit från rymden”). Här är också detta mer allmänt menat (som i ”livet är underbart”).
Förresten, vet du varför dagens evolutionsbiologer (de flesta av dem) inte längre vill att abiogenesis ska inkluderas i evolutionsteorin? 😉
Johannes Axelsson
6 november, 2012 at 22:17
En kommentar riktad till Janolof, Lars N, kris08, vemvadhurvarför:
Varför är ni så ivriga i att hitta fel i ett inlägg vars syfte är att uppmuntra folk? Många uppgivna människor som tycker att livet är hopplöst kommer att finna denna sida när de konsulterar google för svar. Mitt budskap var enbart positivt ”Det finns en mening med ditt liv!” Det är vad de först kommer att läsa. Sedan ser de att det finns invändningar i kommentarerna. Hur tänker ni egentligen?
Säg till om ni vill ha era kommentarer bortplockade. Ni kan posta dem under föregående inlägg istället, där det passar bättre att diskutera detta. (I så fall tar jag förstås också bort era namn från denna kommentar.)
Janolof
7 november, 2012 at 08:44
Meningen med kommentatorsfältet är väl ändå att folk ska kommentera det du skriver?
Jag tycker även mitt budskap var positivt. Det krävs ingen skapare för att man ska ha ett meningsfullt liv.
Anders Åberg
7 november, 2012 at 10:06
Precis Janolof, annars riskerar vi ju att deppiga människor blir ännu deppigare när dom klickar på länken och ser att någon bara försöker utnyttja deras deppighet för att lura på dom en religion.
Inte snyggt gjort det där Johannes och knappast ett ärligt försök att hjälpa någon.
Johannes Axelsson
10 november, 2012 at 18:45
”försöker utnyttja deras deppighet för att lura på dom en religion”
Och vad skulle jag tjäna på det menar du? Är det så du ser på religioner, som stora konspirationer?
Tror du att någon skulle bli gladare om de kom till en sida med samma rubrik där istället evolutionsbiologens svar gavs?
Anders Åberg
10 november, 2012 at 19:47
Att religiösa människor försöker sprida sina irrläror är väl inget nytt, hela historien är ju full av sådana exempel.
Kanske tror dom att dom reserverar en plats i himmelriket då, vad vet jag?
Johannes Axelsson
10 november, 2012 at 20:00
Det där var ologiskt. Om jag tror att det reserverar mig en plats i himmelen så tror jag ju också att det finns en himmel, och då luras jag ju inte när jag vill hjälpa någon dit. Om jag har fel i det så har jag helt enkelt fel. Då finns det inget lur i det. Om jag däremot vet att jag har fel men ändå sprider det så är jag en lögnare, och i så fall är jag väl del i någon massiv konspiration med ett mycket lurigt syfte.
Försöker du själv ”lura” på folk en tro på evolutionen, eller sprider du denna irrlära i god tro?
Anders Åberg
10 november, 2012 at 20:21
Det var väl i högsta grad logiskt, även om dom i all välmening också låter den ”lurade” få en plats.
Dock kan jag väl hålla med om att ordet lura kanske inte var riktigt välfunnet, då dom flesta religiösa antagligen tror på det dom gör.
kris08
7 november, 2012 at 11:19
Fast jag vet inte om det är någon större uppmuntran att förklara för folk att ”de lever i en lögn” eller att livets mening är beroende av existensen av ett övernaturligt väsen.
Jag kan i alla fall rekommendera min länk till Jackie Jakubowskis artikel. Tänkvärd läsning för troende, ateister och allt däremellan!