RSS

Hesekiel 18: Domaren dömer rättvist

22 Sep

Detta kapitel är så bra och förklarar så mycket att det förtjänar extra uppmärksamhet. Gud går först till rätta med en del missförstånd kring det där med hur straffet för våra synder ”går i arv”. Menar Gud verkligen att barn ska straffas för vad deras föräldrar har gjort? Jag är glad att svaret är så fantastiskt tydligt och utförligt.

Herrens ord kom till mig: Hur kommer det sig att ni använder detta ordspråk i Israel:

När fäderna äter surkart
får barnen ont i tänderna.

 

Så sant jag lever, säger Herren Gud, ni skall aldrig mer använda det ordspråket i Israel. Allas liv tillhör mig. Faderns liv tillhör mig likaväl som sonens. Det är den som syndar som skall dö.

Den som är rättfärdig och handlar rätt och rättfärdigt, han håller inte offermåltid på bergen och dyrkar inte israeliternas avgudabilder. Han lägrar inte en annan mans hustru, och han ligger inte med en kvinna när hon har sin blödning. Han kränker ingen, han återlämnar den skuldsattes pant. Han plundrar ingen, han ger den hungrige bröd och klär den nakne. Han lånar inte ut pengar mot ränta, han ockrar inte. Han undviker det som är orätt, han fäller rättvisa domar mellan människor. Han håller mina bud och följer mina stadgar och lever efter dem. En sådan man är rättfärdig. Han skall leva, säger Herren Gud.

Men om han får en son som blir en våldsman och mördare eller gör något av allt det som han själv aldrig har gjort – håller offermåltid på bergen eller lägrar en annan mans hustru, kränker den svage och fattige, plundrar någon och behåller vad han tagit i pant eller dyrkar avgudabilderna och begår vidriga gärningar eller lånar ut pengar mot ränta och ockrar – då skall sonen inte leva. Han har gjort dessa vidriga gärningar. Han skall straffas med döden. Skulden är hans egen.

Men om han i sin tur får en son som ser alla de synder hans far begår, ser dem men själv inte begår dem – inte håller offermåltid på bergen och inte dyrkar israeliternas avgudabilder, inte lägrar en annan mans hustru, inte kränker någon eller tar pant, inte plundrar någon utan ger den hungrige bröd och klär den nakne och undviker det som är orätt, inte tar ränta eller ockrar, en som lever efter mina stadgar och följer mina bud – då skall han inte dö för sin fars synd. Han skall leva. Men hans far, som förtryckte och plundrade och som handlade orätt mot sina släktingar, han dog för sin synd. ”Varför skall inte sonen bära straffet för sin fars synd?” frågar ni. Därför att han har handlat rätt och rättfärdigt, han har hållit alla mina bud och levt efter dem. Han skall leva. Det är den som syndar som skall dö. Sonen skall inte bära straffet för faderns synd och fadern skall inte bära straffet för sonens synd. Den rättfärdige skall skörda frukten av sin egen rättfärdighet, den gudlöse frukten av sin egen gudlöshet.

Några frågor på det? Gud toppar denna förklaring med ett mycket hoppfullt budskap till alla som funderar på att lämna sina syndiga liv. Hur blir det med alla tidigare brott de har begått? Och om någon har gjort en massa bra saker då är han säker, eller? En del verkar betrakta det hela som något slags våg med goda och onda gärningar i vågskålen, men det är tydligen inte så Gud dömer.

Om den gudlöse upphör med sina synder och håller alla mina bud och handlar rätt och rättfärdigt skall han leva. Han skall inte dö. Alla de brott han begått skall vara glömda. Genom sina rättfärdiga gärningar skall han leva. Skulle jag önska den gudlöses död? säger Herren Gud. Skulle jag inte hellre se att han upphörde med sina gärningar och fick leva? Men om den rättfärdige upphör att vara rättfärdig, om han börjar handla orätt och begår samma slags vidrigheter som den gudlöse, skall han då leva? Nej, alla hans rättfärdiga handlingar skall vara glömda. För den trolöshet han visat och de synder han begått skall han dö. ”Det Herren gör är inte rätt”, säger ni. Lyssna, israeliter! Är det jag som handlar orätt? Är det inte ni?

Om den rättfärdige upphör att vara rättfärdig och börjar handla orätt skall han dö. För den orätt han gjort skall han dö. Och om den gudlöse upphör att handla gudlöst och börjar handla rätt och rättfärdigt skall han rädda sitt liv. När han kommer till insikt om sina brott och upphör med dem skall han leva. Han skall inte dö. ”Det Herren gör är inte rätt”, säger man i Israel. Men är det jag som handlar orätt, israeliter? Är det inte ni?

Alltså skall jag döma er, israeliter, var och en efter hans gärningar, säger Herren Gud. Vänd om! Vänd er bort från era brott, så att de inte får er på fall. Sluta upp med alla era brott mot mig. Skapa er ett nytt hjärta och en ny ande. Inte vill ni väl dö, israeliter? Jag önskar ingens död, säger Herren Gud. Vänd om, så får ni leva.

Fantastiska ord! Gud vill ingens död, och det finns förlåtelse! Han verkar döma baserat på vilken riktning vi är på väg och inte baserat på någon vågskål. ”Är vi på väg till Gud eller har vi vänt honom ryggen?” – det är vad som avgör. Lägg märke till likheterna mellan detta och vad Jesus säger i Matteus 25:31-46.

Se även Hur dömer Gud alla som inte hört talas om honom?

 
13 kommentarer

Publicerat av på 22 september, 2012 i Evangeliet

 

13 svar till “Hesekiel 18: Domaren dömer rättvist

  1. Janolof

    1 oktober, 2012 at 08:36

    Olika tider, olika profeter och olika uppfattningar om vad Gud egentligen sagt och vad han står för. Bara att välja sin favorit.

     
    • Filip Alven

      1 oktober, 2012 at 18:46

      Det är därför man måste ta Bibeln som en helhet🙂

       
      • Janolof

        1 oktober, 2012 at 22:28

        Det är väl bara ett annat sätt att utrycka samma sak?

         
      • kris08

        3 oktober, 2012 at 09:51

        Jo precis, predikningar utgående från lösryckta citat är ganska meningslöst.
        De hopplockade dokumenten kommer från olika tider och omständigheter och kan som bekant användas för att försvara eller fördöma ungefär vad som helst.

         
        • Rolf Lampa

          3 oktober, 2012 at 21:40

          No outsourcing allowed

          Nejdå, gradvis uppenbarelse stänger genom senare (inombilisk) tolkning definitivt för feltolkning av tidigare texter. Detta var en självklarthet hos Jesus och bibelförfattarna och en av anledningarna till att man måste tillämpa principen att ”skrift skall tolkas med skrift”. När man gjort avsteg från detta har det spårat ur.

          Men en sant kristen ber inte Guds fiende Lögnaren och dennes anhängare att (fel)tolka bibeln åt dem. Outsourcing på det området är verkligen inte en biblisk princip.

          // Rolf Lampa

           
  2. kris08

    1 oktober, 2012 at 09:41

    Ett fint exempel på Guds evolution!
    Synden är inte längre ärftlig, men straffas fortfarande med döden.

     
    • Christian K.

      1 oktober, 2012 at 18:54

      Gud behöver inte döda syndaren, synd straffar sig själv:
      Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.(Ords 5:22)
      Synd leder till död pga att synd separerar från Gud som är livets källa. (Jakob 1:15)
      I Gud är det vi lever, rör oss och är till (Apg 17:28). Han ger oss 70-90 år att leva här på jorden och välja vad vi vill göra med livet, om vi längtar efter något mer, om vi är i harmoni med Guds hjärta, om vi vill leva med vår skapare i evighet eller inte. Sen skördar du vad du själv valt, Gud kommer inte tvinga någon att leva för evigt, om du väljer död hellre än livet så blir det beviljat.

       
  3. jon

    1 oktober, 2012 at 21:29

    Som vanligt ska jag försöka störa idyllen lite. Som jag nämnt i tidigare kommentarer så blir det lite fel att bara läsa bibeln som ett tidlöst uppslagsverk. För det är den inte. Alla bibelns texter är skrivna av människor som är präglade av sin tid. Så också Hesekiel. Tanken på att Israelerna bar ett kollektivt ansvar och att straffet skulle genomsyrar bland annat moseböckerna. Men Hesekiel mjukar upp detta och till och med, som Johannes noterat, gör straffet personlig och något som inte ska gå i arv. Det finns nog en anledning till detta.

    Hesekiel levde under den Babylonska ockupationen. Han var till och med en av de som deporterades i den första ”vågen”, innan Jerusalem hade fallit. Då det stod helt klart (för dem) att Babylonerna var skickad av gud som straff för folkets synd måste detta ställt till ett bekymmer för Hesekiel. Han och andra deporterade som borde fungera som förebilder för folket var de som nu fick bära straffet för folkets synder. Det finns inget mer att hota med då straffet redan är verkställt. Hesekiels lösning på detta blir att göra guds straff personligt.

    Så frågan är om det var guds vilja som han uttryckte eller om det var hans egen auktoritet han räddade.

    Men sätter vi detta med straff i ett vidare perspektiv ur bibeln sett så är Hesekiels uppmjukning av straffet lite tveksam och framförallt lite sen. Vi har sett i moseböckerna att guds straff är hårt, skoningslöst och obevekligt. De 3000 som offrades för dansen runt guldkalven är ett exempel. Alla människor som oskyldig och skoningslöst vigdes åt förintelse under Joshuas utrensningskrig är ett annat exempel. Att komma långt senare i bibeln och förändra ett tidigare bud visar bara på den inkonsekvens och motstridiga bud som bibeln innehåller. Visst, vi kan se det som att bibeln (gud) utvecklas med tiden. Och det är i alla fall bra förståss.

    Men för att verkligen få perspektiv måste vi gå tillbaka till första moseboken och Adam och Evas äventyr i edens lustgård. Adam och Eva syndade genom att äta av fel frukt. Dom får helt i sin ordning straff och blir förvisade. Vi läser Hesekiel och ser då att detta straff endast skall drabba Adam och Eva??

    Men nej, Gud låter sitt närmast svavelosande straff drabba mänskligheten i inte bara 3 eller 4 generationer:

    16Till kvinnan sade han:
    ”Stor skall jag göra din möda
    när du är havande,
    med smärta skall du föda dina barn.
    Din man skall du åtrå,
    och han skall råda över dig.”
    17Till mannen sade han:
    ”Du som lyssnade till din hustru
    och åt av trädet som jag förbjöd dig att äta av,
    förbannad skall marken vara för din skull.
    Med möda skall du hämta din näring från den
    så länge du lever,
    18törne och tistel skall den ge dig.
    Du skall äta av växterna på marken,
    19du skall slita för ditt bröd i ditt anletes svett
    tills du vänder åter till jorden.
    Ty av den är du tagen,
    jord är du och jord skall du åter bli.”

    Så mycket var det med det tillrättaläggandet om straff.

    Kontentan är att vi inte kan hänvisa mellan bibelns olika böcker för att belägga eller förklara eller bevisa något bibelord. Varje bok speglar en egen tidsålder och de olika författarna använder olika raster då de skriver som är påverkade av den tid och de händelser då de levde.

     
  4. Linnea

    2 oktober, 2012 at 18:02

    awesome inlägg, jag har haft just denna diskussion med en kompis för inte så länge sedan. ska länka det här till henne

     
  5. Rolf Lampa

    3 oktober, 2012 at 22:26

    Självklar konsistens i Bibeln

    kris08 skrev: ”alltså borde den personligt uppenbarade tolkningen ligga till grund för en personlig religion skild från samhällsliv, vetenskap, historia etc. etc.!

    Nejdå, inte alls. Tolkningen får istället gärna ligga öppen för kritik (som den gör här), och detta bland annat för att undvika subjektiv tolkning. Satan försökte locka Guds egen son Jesus med skruvade tolkningar, och Jesus svarade med vad som OCKSÅ står skrivet.

    Ateister och Jesus i konsensus

    Många ateister och Jesus delar alltså uppfattningen att Bibeln skall förväntas vara konsistent dvs inte vara självmotsägande. Dvs, om man kommer till en självmotsägande slutsats då har man dragit fel slutsats. Återstår då bara att göra nytt försök.

    Det framstår alltså för de flesta som någonting självklart att Guds ord förväntas vara konsistent, dvs även när Gud har uttalat sig med mer än tusen års mellanrum. =)

    // Rolf Lampa

     
    • kris08

      4 oktober, 2012 at 12:08

      Fast borde inte tvåtusen års intensiva ansträngningar lett aningen närmare denna perfekta tolkning?

      Ett talande exempel är den enormt viktiga (?) frågan om när man ska fira påsk:

      ”Under nästan tusen år förde matematiken i västerlandet en tynande tillvaro. Det fanns egentligen bara ett enda matematiskt problem som behandlades och det var frågan om när påsken skulle infalla. Det latinska ordet computus, som egentligen betydde att göra beräkningar i största allmänhet fick under denna tid den betydligt snävare innebörden ”att göra upp tabeller för påsken”.”

      http://www.svd.se/kultur/understrecket/varfor-kan-inte-pasken-sta-still_48120.svd

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s