Budord 2: ”inte göra någon bildstod”

Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. – 2 Mos 20:4-5

Vänta lite nu! Inte göra någon ”avbild”? Betyder det att man varken får rita av fåglar, fiskar eller något mitt emellan? Får man inte avbilda någonting? Eller gäller förbudet bara om man tänkt rita bilder av änglar?

Vi kan vara lugna. Det är inte vanliga bilder som avses i detta budord, utan bilder avsedda för tillbedjan; vilket förtydligas i meningen ”Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem”. De hebreiska ord som har översatts med ”bildstod eller avbild” är pécel och temuná, och dessa ord används oftast om avgudar. Det är inte samma ord (tsélem) som i 1 Mos 1:26-27 där det står att Gud skapade människan till sin avbild.

Behövdes detta budord?

Att budordet behövdes bekräftades tyvärr inom 40 dagar efter att det gavs till israeliterna. Medan Mose var uppe på berget Sinai och mottog stentavlorna började folket bli otåligt:

När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget samlades de kring Aron och sade till honom: ”Gör oss en gud som kan gå framför oss! Vi vet inte vart den där Mose har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten.” Aron svarade dem: ”Ta guldringarna ur öronen på era hustrur, era söner och era döttrar och kom hit med dem!” Då tog alla av sig guldringarna som de hade i öronen och lämnade dem till Aron. Han tog emot guldet av dem och knöt in det i en kappa. Sedan gjorde han en gjuten tjurkalv av guldet. Då ropade de: ”Detta, Israel, är din Gud, som har fört dig ut ur Egypten.” – 2 Mos 32:1-4

Gud räddade israeliterna ut ur Egypten med alla dess avgudar, som visat sig vara totalt maktlösa inför deras egen Gud. Trots stänga order om att inte göra bildstoder och tillbe dem, så gör de ändå en tjurkalv för att representera sin räddare. En tjurkalv? Seriöst!? Det var säkert en väldigt tjusig tjurkalv – den var ju av guld – men ändå: En tjurkalv? Det är lite som om prinsessan in sagan skulle tacka den tappre riddaren genom att jämföra honom med en liten griskulting.

Israeliterna hade själva sett många fysiska bevis på hur mäktig Gud var. De vågade ju inte ens tala med honom själva, utan ville ha Mose som medlare (2 Mos 20:19). (Skrämde Gud upp dem för mycket? Inkräktade han på deras fria vilja? Nej, uppenbarligen inte eftersom de fortfarande vågade ignorerade hans bud.) Att låta Gud representeras av en tjurkalv var en högst smaklös karikatyr, särskilt under rådande omständigheter.

Om vi gör bildstoder, vad gör då bildstoderna med oss?

Det är inte svårt att föreställa sig hur detta avbildande av Gud lätt leder till att förvränga och minska vår uppfattning om honom. Vi tenderar att bli som den person vi ser upp till. Om den person vi ser upp till har en massa svagheter så kommer vi oreflekterat reflektera dessa brister. Det håller oss tillbaka och hindrar oss från att bli de individer som Gud i själva verket har skapat oss till.

Siktar vi mot stjärnorna, då når vi trädtopparna. Vad händer då om vi bara siktar mot trädtopparna? Eller om vi inte ens siktar så högt som till trädtopparna, vart når vi då? Och vad händer om vi börjar sikta neråt? Att som människa tillbe något liknar ett djur – som står under människan – kommer knappast att leda till något positivt. Att tillbe andra människor är inte heller bra. Även om det finns många väldigt bra människor att se upp till, så har vi alla våra fel och brister (och dessa bör inte kopieras). Om vi däremot ser upp till en perfekt och kärleksfull Gud så kommer denna tillbedjan forma våra tankar så att vi mer och mer börjar likna honom. Vi förvandlas gradvis till de avbilder som han har skapat oss till!

Oavsett hur gärna vi vill ha något konkret att se på: Att låta den Evige representeras med materialla ting begränsar vår förståelse av vem han är, vilket orsakar att vi hålls tillbaka i vår personliga utveckling. En felaktig gudsbild kan skada oss, och till och med förleda oss att göra saker som skadar varandra. Återigen ser vi en kärleksfull Gud som varnar för allt detta. Han sätter punkt redan vid själva avbildandet.

Gäller detta bud än idag?

Of course! Varför skulle det inte göra det?
(Förutom ovan nämnda anledningar som är aktuella idag, se De tio budorden – gäller de fortfarande?)