RSS

Far, får förlorade får svar?

06 Jul

DarkwingSvan kommenterade (blå text) mitt inlägg Lita på Gud – men använd säkerhetsbälte! med detta exempel:

Såg faktiskt en väldigt tragikomisk pjäs av ett par barn som gick till ungefär
Räddningstjänst (till person på ett tak): Översvämning i staden, kom med oss i helikoptern!
Person: Gud kommer rädda mig.
Räddningstjänst (åker iväg för att rädda dem som vill bli räddade men kommer tillbaka): Vill du verkligen inte ha hjälp?
Person: Gud fixar det här.
Räddningstjänst (upprepar ovanstående process): För sista gången, följ med i helikoptern!
Person: Nej, Gud kommer att rädda mig!
(Tio minuter senare i efterlivet)
Person: Varför räddade du mig inte?
Gud: Jag skickade ju hjälp hela tre gånger!

Bra pjäs! Jag har hört en annan version där det istället är en man på en öde ö och båtar som passerar förbi, men för övrigt var det samma. Den här berättelsen illustrerar på ett bra sätt att vi inte ska kräva eller förvänta oss av Gud att han ska gripa in på exakt det sätt vi hade tänkt oss. Jag tror att Gud oftare skickar människor för att hjälpa varandra än att ingripa med övernaturlig kraft.

En svältande familj ber om mat. Ska Gud svara genom att regna ner manna från himlen? Eller bör han göra som i det här exemplet: En man de aldrig träffat knackar på och dumpar en säck potatis utanför deras dörr. ”Jag vet inte varför, men det kändes som att Gud manade mig att ge den här säcken till er. Behöver ni den?” Vilket sätt tycker ni är bäst – manna från himlen eller en okänd man som levererar en säck potatis? I det senare fallet (true story, men är osäker på detaljerna) så blir det dubbel glädje. Inte bara fick familjen mat, men mannen med potatissäcken kunde glädjas åt att han fick gå Guds ärenden och för att han fick hjälpa dem som verkligen behövde hjälp.

Vad gör Gud om det inte finns någon som tror på honom tillräckligt mycket för att kunna höra honom tala eller lyssna när han manar oss? Då kan han ändå skicka någon men inte lika direkt. Även om räddningsarbetarna i pjäs-exemplet inte själva var troende, kunde de ändå gå Guds ärenden. Gud kan leda människor utan att det behöver ske genom att någon ”röst från himlen”. Genom subtila saker som vi knappt är medvetna om, eller genom att arrangera olika omständigheter, kan han styra våra steg i precis rätt riktning. ”Vilken tur att jag just idag gick den här vägen som jag aldrig annars går. Annars skulle jag inte ha upptäckt den person som var i nöd.”

Men vad gör Gud om det inte finns någon människa i närheten att skicka? Då kanske han skickar ett djur till hjälp (t ex blev profeten Elia matad av korpar). Eller så griper han in fysiskt, som jag fick uppleva När Gud räddade mitt liv. Gud är alltså inte begränsad till att använda människor för att gripa in. ”Herrens arm är inte för svag för att rädda” (Jes 59:1)

Dock så att du skulle lämna dina barn på en perrong bara för att det var en “gudagiven” destination är ju smått oroväckande, minst sagt. Till saken hör förstås att “om nöden kräver det”. Vad för nöd krävs det för att du skall lämna dina barn ensamma på en perrong?

Jo, t ex om ett av mina barn saknas. Då skulle jag antagligen lämna de andra på perrongen och springa och leta. Nu har jag bara två barn, men eftersom detta ändå är ett hypotetiskt exempel (med Kalle-Anka-destinationer som ”Långbortistan” ;)) så kan vi väl låtsas att jag har många fler barn. Vad sägs om tio? Anta att jag inte kan ta med mig alla de nio i sökandet, för det skulle försvåra och göra att jag aldrig finner den som saknas. Tänk om barnet har blivit kidnappat, då är varje sekund dyrbar. Det mest förnuftiga och kallt rationella kanske vore att stanna kvar hos de nio så att jag inte förlorar fler barn (i exemplet utgår vi ju från att det är en farlig plats). Så agerar kanske en robot. Men ingen kärleksfull förälder skulle acceptera att förlora ett barn och tänka: ”Jag har i alla fall nio kvar.” Hur osmart det än må vara skulle jag nog lämna de nio – med en stark förmaning om att de måste vara försiktiga och hålla ihop, med vädjande blickar till eventuella medmänniskor på perrongen, och med innerliga böner till Gud om att skydda alla mina barn – och springa iväg för att finna det barn som saknas.

Detta får mig förstås osökt att tänka på Jesus liknelse om det förlorade fåret:

Om någon av er har hundra får och tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det borttappade tills han hittar det? – Luk 15:4

Jesus kallar sig själv ”den gode herden” (Joh 10:11) och säger att han ”har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det” (Luk 19:10). Gud tänker alltså inte ”Äh, en människa mer eller mindre. Lite svinn får man räkna med.” Istället är det hans vilja ”att ingen av dessa små skall gå förlorad.” (Matt 18:14) Han gör inte som den lejda herden som ”överger fåren och flyr när han ser vargen komma”, istället går han långt över vad  som kan förväntas av en herde och ger sitt eget liv för fåren! (Joh 10:12-15)

”I just wanna be a sheep, bä bä bä bä bä!”

Annonser
 

12 svar till “Far, får förlorade får svar?

  1. MrArboc

    9 juli, 2012 at 17:21

    Så din gud kan alltså tvinga människor (mot deras fria vilja) att lämna en säck potatis hos någon som är så rik att den har (ett hus med) en dörr, men hen kan inte hjälpa oskyldiga barn som svälter och törstar ihjäl?

    Hur man kan sammankoppla denna guden med villkorslös kärlek övergår mitt förstånd.

     
    • Magnus

      9 juli, 2012 at 21:47

      Hej, Gud tvingar ingen, han manar oss till att ställa upp för våra medmänniskor, ber oss om det men vi väljer hur vi agerar.

      Jag skall ge dig ett exempel på ännu en sann händelse berättad av en mycket nära vän till mig.

      Som 17-åring om jag minns rätt, skulle hon åka som volontär till en skola som heter Yele och ligger i Sierra Leone. Mycket kort innan avresan får hon besked att skolan inte kan ta emot henne men i sista stund dyker det upp en möjlighet att få åka till ett sjukhus, Masanga, som ligger i närheten, dvs 1-2 timmars bilresa från skolan och 3-4 timmar från huvudstaden Freetown.

      Sjukhuset kontaktades men ingen bekräftelse på att de fått uppgifter om att eller när hon skulle komma hade hon fått så det var med viss oro hon började sin resa. Hon visste kort sagt inte om någon alls skulle möta henne eller hur hon skulle hitta dit eller …

      På Heathrow i London skall hon försöka hitta rätt när en dam börjar prata lite med henne, damen berättar att hon skall till Sierra Leone eftersom hon jobbar på en skola som heter Yele.

      Min väninna blir överlycklig eftersom hon därmed åtminstonde kan få hjälp att komma något så när rätt. Skolan och sjukhuset drevs av samma organisation så det fanns viss kommunikation.

      Från att ha varit rätt orolig inför framtiden så fick hon plötsligt en följeslagare som mycket väl hittade och kunde hjälpa henne på traven.

      Kvinnan hade kännt sig manad att prata med min väninna, inen tvingade henne till det men hon följde maningen.

      Hur vet jag att detta är sannt?, jag växte upp på sjukhuset då mina föräldrar jobbade där i många år och jag var ofta på Yele på besök och träffade människorna som jobbade där.

      Jag är övertygad om att Gud manar alla människor till att ställa upp för och hjälpa andra så ofta han kan och varför skulle han inte det, ofta leder det till att människor lär känna varandra och knyter nya kontakter och att världen blir lite bättre att leva i än om vi bara skulle rulla tummarna och räkna med att han skall göra allt åt oss… Frågan är nog inte om Gud manar dig och mig utan hur beredda vi är på att lyssna till maningarna.

      Men något tvång finns det inte, Gud tvingar ingen.

      /MK

       
      • MrArboc

        9 juli, 2012 at 21:57

        Maningar? Menar du uppmaningar? Det ÄR ett ingrepp i vår fria vilja. Varför ”manas” inte påven att sälja lite av Vatikanens rikedomar för att köpa mat till barnen på Afrikas horn? Är det bara vi ateister som vill ge sitt ”tionde” till de behövande istället för att luta oss tillbaka och rulla tummarna och tänka ”det ordnar sig med guds försyn”? (Alternativt kristet bistånd – du får mat om du döper dig och lyssnar på predikningar!)

         
        • Johannes Axelsson

          9 juli, 2012 at 22:51

          Herr Kobra, du skrev: ”Varför ‘manas’ inte påven att sälja lite av Vatikanens rikedomar för att köpa mat till barnen på Afrikas horn?”

          Utmärkt fråga! Det har jag också undrat, och kommit fram att påvemakten nog inte är särskilt intresserad av att följa Guds vilja (utom ibland: när det råkar sammanfalla med mänskliga motiv).

           
          • MrArboc

            9 juli, 2012 at 23:13

            *gilla*

            Så du tycker precis som jag att den dominerande delen av kristendomen gör fel?

             
        • Jonathan

          10 juli, 2012 at 09:15

          ”Alternativt kristet bistånd – du får mat om du döper dig och lyssnar på predikningar!”

          Vad han har mage att vräka ur sig om saker som han inte har en aning om! Tusentals människor offrar bekvämlighet, lön, vänner, familj och trygghet, och drivs av kärlek till sina medmänniskor (som alla är främlingar för dem) ut till världens farligaste områden. De genomlider svåra prövningar, hot och fruktansvärt självuppoffrande ansträngningar för att etablera skolor, sjukhus, försörjning, vattenbrunnar, utbildning och en bättre tillvaro fullständigt ovillkorligt för miljontals människor som annars skulle dö. Och sedan sitter någon i en bekväm fåtölj tusentals mil därifrån och skriver kommentarer som dessa…

           
  2. Erik Lundin

    9 juli, 2012 at 21:11

    Hejsan Johannes.

    Eftersom Gud enligt dig ingriper i den fysiska verkligheten (exempelvis tillfälligt upphäver naturlagarna för att rädda dig från att falla), borde inte Gud då vara upptäckbar med den vetenskapliga metoden? Du har ju själv hävdat att naturvetenskapen inte kan tala om för oss huruvida Gud existerar.

     
    • Peter Lundin (@3ntangled)

      9 juli, 2012 at 21:48

      Erik,

      Det är korrekt! Om något växelverkar med/påverkar materia i vår fysiska verklighet så kommer det att indirekt gå att mäta samt observera. Det är en klassisk orsak-verkan-kedja.

       
    • Magnus

      9 juli, 2012 at 21:58

      Svar nej! Den vetenskapliga metoden kan utforska naturlagarna genom upprepade experiment. Om man t ex släpper en sten kan man räkna hur ofta den faller till marken. Om man istället tänker att man ber om en viss specifik sak ett visst antal gånger för att sen se hur ofta man får ett bönesvar så förutsätter det att bönen är en magisk formel som alltid får samma resultat. Men eftersom bön är en kommunikation mellan två tänkande självständiga individer går det inte att mäta resultatet på det sättet.
      Om ditt barn, ber dig om godis varje dag och du inte svarar, säger nej, eller … men sen plötsligt köper godis… så beror det inte på att bönen om godis alltid ger ett specifikt resultat, eller hur.

      Däremot går det att upptäcka Gud genom den metod som är den största källan till kunskap av alla, vittnesmålet. det mesta du vet har du lärt dig genom att någon annan berättat för dig och hänvisar till ev resultat av forskning eller egna erfarenheter. Mycket av det är tolkningar av resultat av experiment och forskning, tolkningar gjorda av andra utifrån deras erfarenehter.

      Jag är kameratekniker, jag kan ofta se på en trasig kamera vilken typ av skada den utsatts för men kan långt ifrån bevisa exakt hur det gick till, Jag kan inte använda en vetenskaplig metod för att bevisa att en kamera är tappad men jag kan av erfarenhet bedöma den.

      Med andra ord ligger den vetenskapliga metoden bakom och till grund för mycket kunskap men det finns enormt mycket där den metoden kommer till korta men där kunskap kan förmedlas på andra sätt och utforskas med andra metoder.

      Jag kan aldrig vetenskapligt bevisa att min fru älskar mig men jag vet det ändå 🙂
      Jag kan aldrig vetenskapligt bevisa att Gud älskar dig men jag vet det på samma sätt.

      /MK

       
      • Peter Lundin (@3ntangled)

        9 juli, 2012 at 22:15

        Eh, jo. Om något påverkar materia i vår fysiska universum/verklighet så går det att mäta. Massa spontanflyttar inte sig själv.

        Lika så om något påverkar våra kognitiva processer i hjärnan, som egentligen bara är signalsubstanser och elektriska impulser så kan vi mäta det. Det är inga konstigheter, det är elementär fysik.

        Det innebär inte att vi är kapabla att mäta allt med dagens instrument.

        ”Däremot går det att upptäcka Gud genom den metod som är den största källan till kunskap av alla, vittnesmålet.”‘

        Vittnesmålet är den absolut sämsta metod till kunskap vi har. Det är en av anledningarna till att de vetenskapliga metoderna är utformade för att eliminera, så långt det är möjligt, felaktiga obervationer, mätfel, godtycke och ”confirmation bias”.

        ”Med andra ord ligger den vetenskapliga metoden bakom och till grund för mycket kunskap men det finns enormt mycket där den metoden kommer till korta men där kunskap kan förmedlas på andra sätt och utforskas med andra metoder.”

        Jasså? Hur då? Ge ett exempel på hur du kan skapa kunskap?

         
        • Magnus

          5 oktober, 2012 at 01:19

          Hej, missade att svara, ber om ursäkt.

          När dina föräldrar fostrade dig, lärde dig social kompetens etc kom inte deras kunskap från vetenskapliga undersökningar, forskningsresultat etc utan från kunskap som förmedlats dem och som du kommer att förmedla till dina barn.

          Undersökning av signalsubstanser i hjärnan hjälper inte dem i detta, det är erfarenheter, slutsatser dragna av egna och andras misstag etc som gör att de kan förmedla mycket viktig kunskap genom helt andra metoder än den vetenskapliga.

          Det finns många fler områden som är förknippade med mänskliga relationer, känslor mm där kunskap och källan till kunskap inte är den vetenskapliga metoden.
          Vi kan med vetenskapliga metoder kartlägga en hel del av vad som sker i våra hjärnor men att tolka detta och att dra korrekta slutsatser förutsätter kunskaper som ofta är inhämtade på andra sätt.

          Sen är den mesta kunskap vi har om vår omvärld faktiskt förmedlad till oss, genom lärare, genom artiklar etc, det är få av oss som varit med om alla olika experiment som ligger till grund för de bevis och teorier som finns, Vi har tagit emot den kunskapen genom andras vittnesmål om detta. På så sätt är den största källan till kunskap faktiskt vittnesmålet.

          Myket av den förmedlade kunskapen har även hunnit färgas av den som förmedlar, medvetet eller omedvetet. Dessutom är ofta experimenten tolkade innan de presenteras, slutsater dragna osv, oftast helt korrekt men emellanåt kommer något som visar sig vara felaktigt. Den mesta kunskapen vi har är alltså endast ett fåtal som faktiskt undersökt men desto fler som förmedlat.

          När det gäller Guds ingripanden i den fysiska världen är jag inte säker på att det nödvändigtvis måste synas så tydligt som man vill få det att låta.

          Om vi utgår ifrån att det finns en Gud som skapat den fysiska världen och som har förmåga att styra denna, kommer hans agerande att synas och vara mätbar? Om han kan styra de fysikaliska processern, är det inte troligt att det är just dessa han kommer att nyttja? Vilka spår kommer dessa att lämna efter sig?

          Om du står och ser det ske kommer du att veta att det hänt men hur skall du bevisa det vetenskapligt? Eftersom det handlar om engångsföreteelse i en specifik situation fungerar det inte med upprepade experiment och då faller den vetenskapliga metoden.

          Felet är att vi utgår ifrån att om Gud gör något som strider mot naturlagarna så skall det synas i efterhand, att det skall finnas någon okänd ingrediens som dröjer sig kvar för vem som vill gå dit och undersöka men skeenden i tiden går inte att upprepa.

          Rent krasst är naturlagarna inget mer än statistik, förklarade med matematiska modeller som innehåller både variabler och konstanter, vad vi däremot inte kan veta med säkerhet är om någon konstant består av variabler som i princip aldrig ändras, det betyder inte att de inte kan ändras, bara att vi inte sett det ännu.

          Den naturliga accelerationen, g, togs i långa tider för en konstant men har visat sig vara en variabel som styrs av avstånd till polerna, avstånd från jordens centrum etc.

          Nu ska jag sluta, det blev längre än tänkt men jag hoppas det ger något svar på mitt resonemang.

           

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s