RSS

När Gud straffade sitt folk – del 2

03 Jul

Läs först När Gud straffade sitt folk – del 1 (erövringen och domartiden)

Kungatiden – 1050-586 f Kr – (Saul, David, Salomo – 1050-930 f Kr)

Efter erövringen (1406-1375 f Kr) och domartiden (1375-1050 f Kr) följde en relativt trygg period för Israel medan deras tre första kungar regerade (Saul, David och Salomo), bortsett från krigen under Sauls regeringstid. Det gick väldigt bra under Davids tid och under början av Salomos regeringstid var det till och med extremt bra. Vi får se en skymt av Guds plan att nå alla andra folk genom Israels goda exempel:

Drottningen av Saba hade hört ryktet om Salomo och kom för att sätta honom på prov med svåra frågor … Hon kom till Salomo och talade med honom om allt hon hade tänkt på, och han gav henne svar på alla hennes frågor. Det fanns ingenting som kungen inte kände till och kunde ge besked om. När drottningen av Saba såg all Salomos vishet, såg huset som han hade byggt och rätterna på hans bord, såg hovmännen sitta där och tjänarna i sina dräkter och munskänkarna passa upp, såg offren han frambar i Herrens hus, då blev hon andlös av häpnad. Och hon sade till kungen: ”Det var alltså sant, det jag hörde i mitt land om dig och din vishet. Jag kunde inte tro vad som berättades förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Ändå hade man inte ens berättat hälften för mig, din vishet och ditt välstånd överträffar allt jag fått höra. Lyckliga dina kvinnor, och lyckliga dessa dina tjänare som ständigt får stå inför dig och lyssna till din vishet. – 1 Kung 10:1-8

Kung Salomo överträffade alla kungar på jorden i rikedom och vishet. Hela världen besökte Salomo för att lyssna till den vishet Gud hade skänkt honom. Alla medförde gåvor, föremål av silver och guld, klädnader, rökelse, kryddor, hästar och mulor. Så fortsatte det år efter år. – 1 Kung 10:23-25

Salomos bön vid invigandet av templet är särskilt intressant. Det märks att han tagit intryck av folkets historia (domarboken, varningarna i 3 Mos 26, övriga direktiv som Gud gett genom Mose, Guds löften till Abraham, sin far Davids lärdomar):

”Herre, Israels Gud, det finns ingen gud som du, varken uppe i himlen eller nere på jorden. Du står fast vid förbundet och visar godhet mot dina tjänare när de i uppriktig lydnad vandrar dina vägar … Om ditt folk Israel lider nederlag [nivå 1] mot en fiende, därför att de syndat mot dig, men vänder om och prisar ditt namn, ber till dig i detta hus och ropar om nåd, hör det då i himlen och förlåt ditt folk Israel deras synd och låt dem återvända till den mark du gav deras fäder.

Om himlen är stängd och inget regn faller [nivå 2], därför att de har syndat mot dig, men de sedan ber, vända mot denna plats, och prisar ditt namn och omvänder sig från sin synd när du tuktar dem, lyssna då i himlen och förlåt din tjänare och ditt folk Israel deras synd. Lär dem den rätta vägen som de skall vandra, och låt regnet falla över ditt land, som du har gett ditt folk som egendom.

Om det blir hungersnöd [nivå 4] i landet eller pest [nivå 4], om rost och sot härjar eller gräshoppor och larver, om fienden belägrar någon av städerna, ja, vilken sjukdom eller plåga det än är, och vilken bön och åkallan som vem det vara må i ditt folk Israel än uppsänder – var och en känner bäst den plåga som trycker honom – om han då sträcker händerna i bön mot detta hus, hör det då i himlen, där du tronar. Förlåt honom, grip in och behandla var och en som han förtjänar, du som känner hans tankar – ja, du ensam känner alla människors tankar. Då skall de frukta dig så länge de lever i det land som du gav våra fäder.

Även om det är en främling, som inte tillhör ditt folk Israel utan kommer från fjärran land för att han hört om ditt namn – ja, också där skall man höra talas om ditt stora namn, din starka hand, din lyftade arm – och denne främling kommer och åkallar dig, vänd mot detta hus, lyssna då i himlen, där du tronar, och gör det som han ber dig om. Då skall alla jordens folk lära känna ditt namn och frukta dig, så som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus som jag har byggt är helgat åt ditt namn …

Om de syndar mot dig – det finns ju ingen människa som inte syndar – och du vredgas på dem och ger dem i fiendens våld och de förs bort i fångenskap till fiendeland [nivå 5], långt borta eller nära, men där borta i fångenskapen ångrar sig och åter ropar till dig: Vi har syndat och gjort orätt, vi står med skuld inför dig, och om de så, fångna i fiendeland, vänder om till dig med uppriktigt hjärta och sinne och ber till dig, vända mot sitt land, det som du gav deras fäder, mot den stad som du har utvalt och det hus som jag har byggt åt ditt namn, lyssna då i himlen, där du tronar, till deras bön och åkallan och skaffa dem rätt. Förlåt ditt folk att de har syndat och visat sig upproriska mot dig. Låt dem möta förbarmande hos dem som håller dem fångna, så att de blir barmhärtigt behandlade. Ty ditt folk och din egendom är de, du har fört dem ut ur Egypten, ut ur smältugnen. – 1 Kung 8:23-51

Som ni ser kopplar Salomo folkets problem till det personliga planet – var och en måste ta sitt ansvar. Han förstår även Guds plan för att nå hela världen (”Då skall alla jordens folk lära känna ditt namn och frukta dig”). Särskilt intressant tycker jag det är att Salomo förstod att Gud straffar i undervisande syfte (”Lär dem den rätta vägen som de skall vandra”). Han var en mycket vis man den där Salomo. Men… tyvärr läser vi sedan detta om honom:

På hans ålderdom förledde hans hustrur [tusen till antalet] honom till att dyrka andra gudar, och han höll sig inte längre av hela sitt hjärta till Herren, sin Gud, så som hans far David hade gjort. Han tillbad Astarte, fenikiernas gudinna, och Milkom [=Molok], ammoniternas vidrighet … Salomo inrättade en offerplats åt Kemosh, moabiternas vidrighet, på berget öster om Jerusalem och åt Milkom [=Molok], ammoniternas vidrighet. Likadant gjorde han för alla sina utländska kvinnor, och de fick tända offereld och frambära offer åt sina gudar.

Men Herren vredgades på Salomo för att han hade vänt sig bort från Herren, Israels Gud, som två gånger hade visat sig för honom och varnat honom just för att dyrka andra gudar; ändå hade han inte rättat sig efter vad Herren befallt. Och Herren sade till Salomo: ”Eftersom du var medveten om detta men inte höll förbundet med mig och de befallningar jag gett dig, skall jag rycka ifrån dig kungariket och ge det åt en av dina underlydande. För din far Davids skull vill jag dock inte göra detta under din livstid. I stället skall jag rycka kungariket från din son. Men inte hela riket: en stam skall jag lämna åt honom för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, den stad jag har utvalt.

Herren gav Salomo en fiende i edomén Hadad – 1 Kung 11:4-14

Är det någon som tycker att Gud var för hård mot Salomo? Låter det hårt att ”Herren vredgades på Salomo”? Det verkar ju som allt han gjorde var att tillbe andra gudar. Men … då måste vi ha klart för oss vad det innebar. Många av de kanaanitiska gudarna, i synnerhet Molok (=Milkom) som ofta omnämns i Bibeln, krävde att man offrade barn. Salomo sjönk så lågt att han tillbad och inrättade offerplatser åt dessa vidrigheter. (Huruvida Salomo personligen deltog i att offra barn framgår inte, men det står att han tillbad, inrättade offerplatser och tillät att offer frambars av hans fruar.) Och detta gjorde han efter allt Gud hade gett honom. Salomo svek Gud och gjorde bort sig mer än många andra. Men allt som drabbade Salomo personligen var ju att han fick några fiender att tampas mot. Jag tycker spontant att Gud var alldeles för snäll mot Salomo. Men då är det väl ändå tur att det är Gud som dömer och inte jag. För det fösta är det bara Gud som ”känner alla människors tankar” och ingen annan är så rik på nåd.

Gud, som också ser framtiden, visste att Salomo till slut skulle ångra sig. Då skulle han få skriva boken Predikaren, där han berättar om hur tomt, meningslöst och eländigt hans liv kändes när han levde sitt liv utan Gud – trots all lyx, alla framgångar, alla rikedomar och alla kvinnor. Varför lät Gud honom leva? Var det för att Salomo förtjänade det? Knappast! Var det för att Gud ville att fler skulle lära sig något av Salomos misstag? Det är i alla fall vad jag tror. Salomos offentliga omvändelse repararade troligtvis en del av den skada som han hade orsakat, så att kommande generationer inte tog efter hans misstag i lika hög grad som de annars skulle ha gjort.

Att Salomo även i andra avseenden varit en hård regent, framgår av att folket endast ville följa hans son Rehabeam på ett villkor: Om han lovade dem att ”lätta det tunga ok” som hans far la på dem. (1 Kung 12:4) Rehabeam svarade föga diplomatiskt att han skulle göra deras ok ännu tyngre, vilket ledde till att riket splittrades, precis som Gud hade sagt till Salomo. (Hade inte Rehabeam hört talas om det?) Det norra riket, bestående av tio stammar, kom att kallas Israel. Huvudstaden hette Samaria. Det södra riket, bestående av de övriga två stammarna, kallades Juda. Dess huvudstad var Jerusalem, där det ståtliga templet hade byggts.

Fortsättning följer…
När Gud straffade sitt folk – del 3 (övriga regenter fram till fångenskapen)

Annonser
 
 

26 svar till “När Gud straffade sitt folk – del 2

  1. Janolof

    3 juli, 2012 at 19:48

    Står det någonstans att Salomo offrade sina egna barn, eller är det något du antar för att rättfärdiga straffen?

     
    • Rolf Lampa

      4 juli, 2012 at 04:24

      BARNOFFER FÖRR OCH NU

      Janolof skrev: { ”Står det någonstans att Salomo offrade sina egna barn, eller är det något du antar för att rättfärdiga straffen?” }

      Som det står i texten: ”Han tillbad… Milkom [= Molok], ammoniternas vidrighet …” (1 Kon 11:7)
      ( http://sv.rilpedia.org/wiki/1_Kon_11:7 )

      Se Milkom: http://www.bibeln.se/las/uppslagsdel/m/milkom
      Se Molok : http://www.bibeln.se/las/uppslagsdel/m/molok

      Citat (från Molok ovan):

      Nam­net är tro­li­gen av­lett från ett ord för ”kung”, på hebre­is­ka mélek, vil­ket var en van­lig guds­be­teck­ning både i Is­ra­el (Ps 145:1; Jes 6:5) och bland grann­fol­ken (Am 5:26). Guds­nam­net Mil­kom har san­no­likt sam­ma bak­grund.

      Mo­lok förbinds i bi­beln framför allt med bar­nof­fer. … I den hebre­is­ka stan­dard­tex­ten står Mo­lek, en nedsättan­de förvräng­ning … för or­det bóshet, ”skam” (Baal). Man an­tar van­li­gen att Mo­lok var nam­net på den gud man off­ra­de till, …. Ett lik­nan­de ut­tryck före­kom hos kart­ha­ger­na, … nära be­släkta­de med Is­ra­els gran­nar fe­niki­er­na …. Se­den tycks ge­nom fe­niki­er­nas förmed­ling ha trängt in bland is­ra­e­li­ter­na men fördöms strängt i bi­beln (3 Mos 20:2-5; Jer 32:35; Hes 16:20).

      … översätts med ”off­ra på bålet” (5 Mos 18:10; 2 Kung 16:3; Hes 20:31). … of­fer­plats vars namn, To­fet, kan tol­kas som ”eldstad, ugn” (2 Kung 23:10; Jer 7:31). Den låg i Hin­nom­da­len strax söder om Je­ru­sa­lem. Fa­san för de ogärning­ar som begåtts där och för de straff som Je­re­mia förut­sa­de (19:6-13) led­de till att en om­form­ning av da­lens namn, ”Ge­hen­na”, så småning­om kom att be­teck­na de on­das straffort ef­ter döden (Hel­ve­tet).

      Salomo offrade sina barn. Han var ju inte ensam, vad kungen gjorde det gjorde ju även folket. Israel sjönk alltså ner i vidrigaste tänkbara avguderi (nu avrättar vi barnen mellan vita kakel, but never mind). Skulle Gud se mellan fingrarna med sådant?

      Det gick inte så bra för Khartagerna heller. Den Romerske senatorn Cato fick efter mycket tjat precis som han ville. Gud släppte lös Romarna på dem.
      (http://en.wikipedia.org/wiki/Carthago_delenda_est)

      Och Iraniens president Mahmoud Ahmedinejad ger sig inte heller. Han vill krossa USA i ett krig utan gränser, läs: krossa världsekonomin. Varför hatar Islamisterna plötsligt den före detta kristna avfälliga västvärlden som offrar barn mellan vita kakel med vita handskar på? Kommer Gud att dra sig tillbaka och släppa lös Islamisterna?
      http://preview.tinyurl.com/irans-cato

      // Rolf Lampa

       
      • jon

        4 juli, 2012 at 07:23

        Men det står fortfarande inte i klartext vad jag förstår att Salomo offrade sina barn. Det blir alltså ett antagande. Finns det belägg (utom bibeln) för att man verkligen offrade barn till molok?

         
        • Johannes Axelsson

          4 juli, 2012 at 10:59

          Jag håller med om att det inte uttryckligen står att Salomo offrade sina barn (även om det kan anses sannolikt). För säkerhets skull har jag ändrat texten:

          Många av de kanaanitiska gudarna, i synnerhet Molok (=Milkom) som ofta omnämns i Bibeln, krävde att man offrade barn. Salomo sjönk så lågt att han tillbad och inrättade offerplatser åt dessa vidrigheter. (Huruvida Salomo personligen deltog i att offra barn framgår inte, men det står att han tillbad, inrättade offerplatser och tillät att offer frambars av hans fruar.)

          Salomos tillåtande och uppmuntrande av att alla de kanaanitiska gudarna tillbads ha varit ett mycket dåligt inflytande på folket.

          Angående det Janolof skrev: För att rättfärdiga vilka straff? Salomo fick ju knappt något straff. Ändå borde Salomo om någon ha vetat bättre eftersom han uppenbarligen kände till det som stod i lagen. Menar du att det Salomo gjorde var ok?

          Jon, för utombibliska belägg för att man offrade barn kan du läsa avsnittet ”Archaeological and Extra-Biblical Literary Data” i denna artikel: http://www.biblearchaeology.org/post/2012/01/05/Abortion-and-the-Ancient-Practice-of-Child-Sacrifice.aspx#Article

          Och så vill jag bara avsluta med: ”För övrigt anser jag att Kartago borde förstöras.” 😉

           
          • Peter Lundin (@3ntangled)

            4 juli, 2012 at 11:32

            ”Salomos tillåtande och uppmuntrande av att alla de kanaanitiska gudarna tillbads ha varit ett mycket dåligt inflytande på folket”

            Tycker det andas ”politik”. Styr bort från det som är dåligt och styr in på det som är bättre, medelst en blandning av hot och lockelser om något bra.

             
            • Johannes Axelsson

              4 juli, 2012 at 11:37

              Håller du inte med om att det kanaaneerna höll på med var dåligt?

               
          • jon

            4 juli, 2012 at 14:43

            Att det fanns religoner där man offrade människor är ställt utom allt tvivel. Säger inte heller att så inte var fallet här. Frågan var ju dock hur vi vet att Salomo offrade sina barn trots att så inte står skrivet någonstans. Här måste man börja gissa.
            Den kanske mer intressanta frågeställningen så här några tusen år senare är ju dock hur klok Salomo egentligen var då han trots en uppenbar god kontakt med gud väljer att tillbe andra gudar. Eller var det så att hans kontakt med gud inte var lika självklar för honom. Är det författarna som har lagt in sin tolkining i texten i bibeln? Det anas att gud inte var så speciellt närvarande som man får sken av då man läser bibeln.

             
          • Janolof

            8 juli, 2012 at 14:50

            Innan du kan hävda att Salomo offrade sina egna barn finns det ju rätt många led att bekräfta. För det första, vad är sanning och vad är Israelitisk propaganda om de kananeiska granfolkens religionsutövning? Och även om det stämmer att de offrade barn, hur vanligt var det? De kan ju knappast ha offrat alla barn, utan ett urval måste ha gjorts? Var det slavars och krigsfångars barn? Att kungen offrade sina egna barn låter för mig som det minst sannolika, men föralldel jag kan ha fel i det. Men likväl som man inte bör fälla brottslingar för andra brott än de faktiskt kan beläggas ha gjort ska man inte komma med anklagelser utan faktisk grund.

            För övrigt var ju inte heller den judiska traditionen främmande för barnoffer, vilket historien om Abraham och Isak visar. Men där framställs ju beredvilligheten att offra sitt barn som något positivt. Lite dubbelmoral kan man tycka. Och att hela den kristna traditionen grundar sig på ett människooffer är ju välbekant.

            ”För att rättfärdiga vilka straff? Salomo fick ju knappt något straff.”
            Nä, som vanligt i bibeln är det andra än de skyldiga som drabbas av straffen, I det här fallet folken som får sitta emellan när Salomo får fler fiender.

             
  2. Peter Lundin (@3ntangled)

    3 juli, 2012 at 20:12

    Det är, oavsett Johannes intentioner, ett antagande eftersom det inte finns någon bekräftad arkeologi eller historiska referenser som ens bekräftar Salomos existens.

     
    • Rolf Lampa

      4 juli, 2012 at 04:25

      Bibeln finns. Bibeln är den mest tillförlitliga historisk referens som existerar.

      // Rolf Lampa

       
      • jon

        4 juli, 2012 at 07:26

        Rolf Lampa skrev:
        ”juli, 2012 at 04:25

        Bibeln finns. Bibeln är den mest tillförlitliga historisk referens som existerar.

        Märkligt då att så mycket i bibeln inte går att bekräfta med arkeologi eller andra historiska referenser.

         
      • Peter Lundin (@3ntangled)

        4 juli, 2012 at 08:57

        ”Bibeln finns.”

        Ja, tom. jag har en bibel. Så i visst existerar den såsom vi känner till den idag.

        ”Bibeln är den mest tillförlitliga historisk referens som existerar.”

        Nu kommer vi in på belägg igen. Jag bad om belägg förut för andra påståenden du gjort. Frånvaron av svar lyser.

        Det går inte att säga hur tillförlitlig bibeln är eftersom det just saknas andra referenser och arkeologi till det mesta däri.

         
  3. jon

    3 juli, 2012 at 20:36

    Salomo som ska ha varit så vis… och ändå vänder han gud ryggen. Förförd av sina hustrur. Har vi hört den förut? Kvinnan förför mannen att synda. Han själv får naturligtvis ett straff men hans barn får ärva den syndfulla handlingen.
    Svårt att inte tolka att författaren själv har lagt in åsikter och värderingar. Tycker det mer liknar nån slags beskyddarverksamhet än en gud som visar förbehållslös kärlek och omtanke.

    Man måste också ifrågasätta om Salomo upplevde kontakten med gud som speciellt fruktsam när han så lättvindigt kan låta sig förföras att tillbe andra gudar.

     
    • Rolf Lampa

      4 juli, 2012 at 04:27

      jon skrev: { ”…mer liknar nån slags beskyddarverksamhet än en gud som visar förbehållslös kärlek och omtanke. ” }

      En Guds som visar kärlek och omtanke åt vem, barnen eller de som mördade dem, systematiskt? (dock inte mellan vita kakel som man gör nu).

      // Rolf Lampa

       
  4. Anders

    3 juli, 2012 at 21:20

    jon
    Vad lägger du för värdering i ordet ”beskyddarverksamhet”? För mig låter det som du liknar det vid visst skydd som kriminella kretsar tvingar på andra.

    Men beskyddarverksamhet är också sådant som ett land gör genom att stifta lagar och fastställa straffpåföljder för lagöverträdelse.
    Vi kan även tänka oss militärmakt som en sorts beskyddarverksamhet dels för det egna landet eller som en pakt mellan länder. Sådana pakter har sina givna överenskommelser.
    Det Gud lovar göra för en enskild person eller ett folk som lyder hans lagar är något i den senare stilen.
    Det är ett underliggande tema i Bibeln att det pågår en kamp mellan gott och ont. Gud lovar att stödja dem som söker och kämpar för det goda men lovar ingen hjälp till dem som lierar sig med det onda.

     
    • jon

      3 juli, 2012 at 23:11

      Det är väl en sak om han tar sitt beskydd från den som inte följer hans påbud. Men det gud verkar göra i GT är att direkt straffa dom som inte följer honom. Det är inte direkt i demokratisk ordning. Eller har du en annan syn på demokrati? Du kanske mer tänker ”demonkrati”?

       
      • Rolf Lampa

        4 juli, 2012 at 03:37

        DET —–LIGA URVALET

        jon skrev { ”Men det gud verkar göra i GT är att direkt straffa dom som inte följer honom. Det är inte direkt i demokratisk…” }

        Gud behöver ju bara låta bli att beskydda dem som inte vill ha med honom att göra så sköter ondskan resten. Ondska och maktstrider finns hela tiden. När som helst kan det onda komma lös och drabba också dig.

        Äta och ätas. Guds nåd upphäver blinda ”naturlagar” och ersätter dem med medveten barmhärtighet. Att avspegla Guds väsen (=Guds avbild) är att visa nåd, att inte ”äta” andra, att inte konkurrera, att inte roffa åt sig det som tillhör en annan. Att helt enkelt inte ställa upp på hur allt fungerar i det rådande världssystemet. ”Mitt rike är inte av denna världen” sade Jesus.

        Guds barn ”äter” nämligen inte andra människor. De tillhör inte de starka. De tillhör istället de svaga. De är Guds avbilder. Men de som vänder sig bort från Gud och inte vill ha med honom att göra de blir kaxiga och börjar ”äta” av andra människor. Man måste vara stark i det onda spelet.

        Och vad händer med de starka? Jo, den Gud man vill slippa backar undan (finkänslig som han är) och då är det fritt fram för alla i dödsleken att klättra och äta. Och nästa offer kan vara du.

        The flip-side är som du redan listat ut att det alltid finns någon som är starkare och brutalare än du. Det är fasansfullt när Gud drar sig undan och låter det onda som finns överallt drabba blint.

        Det blinda urvalet. Men den som har förstånd underkastar sig istället det gudomliga urvalet och får Guds beskydd. De kallas dårar. Dessa är de svaga och de kallas även Guds barn.

        Men varför skulle Gud ägna sig åt dig och beskydda dig om du i god demokratisk ordning bestämt inte vilja ha med honom att göra? Du väljer bort Gud och Gud väljer inte dig, är inte det att bra deal? Det gudomliga urvalet.

        // Rolf Lampa

         
        • Lennart Nilsson

          4 juli, 2012 at 05:19

          ”Men varför skulle Gud ägna sig åt dig och beskydda dig om du i god demokratisk ordning bestämt inte vilja ha med honom att göra?”

          Om du anser att din Gud har ett sinnelag som en värdslig ”gudfader” så förstår jag argumentet men inte om din Gud är god!

          ”Du väljer bort Gud och Gud väljer inte dig, är inte det att bra deal?”

          Nej, verkligen inte! Finns det en någorlunda mäktig och ensam Gud så har vi ju i egentligen inget verkligt val utan Gud agerar i så fall som en paranoid diktator som arrangerar ett val bara för att kunna välja ut och straffa de som inte röstade på honom.

           
          • Rolf Lampa

            5 juli, 2012 at 15:36

            VARFÖR?

            Lennart, är inte Gud god som inte tvingar dig att ha med honom att göra? (Vad är definitionen för god?)

            Och om du väljer bort Gud under den principen att Gud inte tvingar sig på dig (dvs följaktligen väljer han bort dig om du väljer bort honom), varför är inte det en bra överenskommelse? Ingen tvingas, och då är allt frid och fröjd, utom det att du hatar Gud för att låter dig på detta sätt få som du vill? Det fräser ju bara omkring dig.

            Locka eller tvinga

            Du säger att Gud är mäktig, och ja, han skulle (som Islamisterna har i sinnet) kunna tvinga dig att buga och bocka för honom, man kan han med yttre tvång vinna din tillgivenhet? Du kan t.ex. inte ”vinna” en kvinna förrän du vunnit hennes hjärta och önskan att binda sig vid dig. Du kan inte använda makt, även om du kan använda makt. Du kan förslava henne, men inte vinna hennes hjärta.

            Gud vill vinna människans hjärta. Resten spelar ingen roll för honom, resurser har han, och behövs det mer skapar han ett nytt universum från intet. Men hur ”vinner” man en annan persons tillgivenhet? Inte med tvång i alla fall.

            Gud ger oss ett erbjudande när han själv tar på sig den svåra biten – vår skuld. Avsikten är att locka oss, inte tvinga oss.

            TVÅNGETS EFFEKTIVITET

            Låt mig illustrera med ett exempel hur effektivt tvång är om man försöker få ”fullständig makt” över en annan människa. En person som förföljdes inom östblocket för bara några tiotal år sedan berättade om hur man försökte få honom att offentligt förneka sin tro. Man stängde inom honom i kala rum i flera år med starkt ljus, eller totalt mörker, med starkt ljud typ dunkande rockmusik under enormt långa perioder. Svenska elitsoldater brukar erbjudas att (frivilligt) delta i denna typ av tortyr. De tuffaste bryter ihop psykiskt inom ett eller två dygn. Man vill med detta visa varför man inom försvaret inte kan dela ut information till höger och vänster, det är inte frågan OM någon tjallar, utan om hur många timmar man står ut, så att kamrater hinner sätta sig i säkerhet). Han fick äta ur tunnor fyllda med piss och skit. Blandat med några bitar ruttna grönsaker eller köttbitar ibland. Han slogs sönder och samman. Han var fängslad och isolerad under sådana omständigheter i 14 eller om det var 16 år. Det var tusentals och åter tusentals kristna som torterades på liknande sätt och de dog naturligtvis som flugor. Medan du och jag hade det bra här i Sverige. De försökte med alla medel tvinga dessa personer att ”hålla med” att överge sin tro, att ändra sin attityd och bli lojala den kommunistiska politiska systemet. Men det fungerade inte att ”vinna” dessa människor med tvång, och riktigt huuur dåligt det funkade skall jag strax berätta.

            Den person som berättade om dessa saker överlevde och avgav sin berättelse bland annat inför senaten i USA. Och saken blev en därmed en del av bakgrunden till amerikanska presidenters uttalanden om sovjetblockets onda väsen.

            Detta var innan östblocket ännu fallit samman men man fick reda på att just denna fånge ännu levde, vilket slutligen uppmärksammades av omvärlden. Och så kom tillfället då han frisläpptes för sista gången. Richard som han hette, fördes mellan två vakter ut till den öppna platsen utanför fängelset där han hade vistats och för att komma till de yttre fängelsegrindarna var man tvungen att gå över en gångbro över ett vattendrag. Folk stod redan utanför grindarna och väntade på honom när vakterna stannade upp och sade till honom något i stil med att ”och nu går du rakt över bron därborta till friheten och så glömmer du allt du sett och varit med om här inne.” Sedan lossade de handbojorna och släppte honom fri att ensam gå över brun och ut till friheten.

            Då gick Richard raskt fram till bron, och så fort han nådde bron började han gå i zickzack över bron. Bara för att de hade befallt honom att ”gå rakt över bron”. Så lite kan man ”vinna” över en annan människa.

            Man kan alltså tvinga en annan människa. Man kan skära upp dem, och förnedra dem, och skjuta ihjäl dem och bränna dem. Man man kan inte ”vinna” den andra människans tillgivenhet och lojalitet så att han själv och utan tvång vill ha med dig att göra.

            Gud har gjort dig sådan. Gud har gjort alla människor sådana. Inte ens Gud skulle därför komma på tanken att tvinga dig att visa honom vördnad. Problemet är att det bara finns ett annat alternativ, och det är att du då istället blir fånge under ondskans makter. Du är nämligen aldrig (aldrig) din egen herre, oavsett hur mycket du inbillar det. Du kan aldrig bli ”gud” i den meningen att du själv kan göra dig helt fri. Du kommer genom implikation att tjäna antingen Guds fiende som i Bibeln kallas ”Motståndaren” (eller ”Åklagaren”) eller Bibelns Gud. Den som hatar Gud fylls snart med hat och bitterhet. Sådant fräter upp människan inifrån och gör henne till en dåre.

            Gud ger oss alltså ett erbjudande när han själv tar på sig den svåra biten – vår skuld. Gud försöker locka oss, inte tvinga oss. Det är det glada budskapet, det som kallas evangelium.

            Varför hatar du Gud så djupt och innerligt bara för att han ger dig friheten att hata, förtala och förolämpa honom? Varför inte bara rycka på axlarna? Han vill ju dig inget ont.

            Varför?

            // Rolf Lampa

             
        • jon

          4 juli, 2012 at 14:34

          Rolf skrev:
          ”Men varför skulle Gud ägna sig åt dig och beskydda dig om du i god demokratisk ordning bestämt inte vilja ha med honom att göra? Du väljer bort Gud och Gud väljer inte dig, är inte det att bra deal? Det gudomliga urvalet.”

          Har inga problem med att gud tar bort skyddet för den som väljer bort honom. Vad som stör mig är att han verkar straffa och plåga människorna tills dom accepterade honom igen. Det är inte fri vilja. Det är samma slags terror som kriminella och extremister håller på med.

           
          • Rolf Lampa

            5 juli, 2012 at 15:57

            ORATIONELLT STARKA KÄNSLOR

            jon skrev: { ”Har inga problem med att gud tar bort skyddet för den som väljer bort honom. Vad som stör mig är att han verkar straffa och plåga människorna tills dom accepterade honom igen.” }

            Är det verkligen så? Jag tror du blandar ihop saker och ting. Ta hit några barnamördare så skall jag göra med dem vad som måste göras med dem, om de inte slutar med vanvettet. Eller, självklart är det samhället som ordnar med sådana saker. What’s the problem?

            Det blir självklart lite knepigare att få stopp på vanvettet om hela kulturer gör vidrigheterna till sed. Då skickar man grannländer på dem. Eller någon annan ond kandidat som känner att de måste få rasa ut sitt raseri för att känna sig väl till mod. Islamister till exempel, som infiltrerar det dekadenta samhället och öppet hävdar att de tänkte omstörta västvärlden och sedan själv ta världsherraväldet. Står jag på deras sida? Inte alls, men jag tycker mig uppfatta en viss logik i att onda får utrota andra onda.

            Särskilda privilegier

            Till saken hör dock att det inte var grannländer som iscensatte den världsvida översvämningen på Noa tid.

            Men om jag konstruerar och äger en pryl, och den pajar ihop så¨att den inte längre uppfyller sin bestämmelse, då får jag göra vad jag vill med prylen. Jag kan skrota den helt eller delvis. Jag gör som jag vill helt enkelt med det som är mitt och som jag själv har definierat syftet med. När JAG anser att syftet inte längre uppnås med min konstruktion så destruerar jag den. Det är det privilegium som konstruktörer och skapare har. Helt enkelt.

            (pst, detta är också varför så många människor känner ett obestämt hot inför tanken på att vi är ansvariga inför en skapare).

            Stark affekt

            Bibelns Gud uppger att han inte vill någon människas död. Men en del människor bara hatar honom. Blotta tanken på hans existens gör dem blinda av raseri. De tappar förståndet. Orationellt.

            Otro är orationellt. Det gör människor till dårar. Helt enkelt.

            // Rolf Lampa

             
            • jon

              5 juli, 2012 at 20:50

              Rolf

              Jag är inte säker på att jag riktigt hänger med vart ditt resonemang för dig.

              VArt kom barnamördarna in i bilden?? Att det fanns kulturer/religoner som brukade människooffer är ju bara beklagligt och inget som jag hoppas att någon sympatiserar med. Men det var inte det som var poängen.

              Vad gud verkar göra är att han söker upp israeliterna och mer eller mindre tvingar sig på dom. Om dom (eller deras kung) väljer bort gud så straffas dom för det tills dom blir blidkade. Gud verkar inte värja för att skicka israeliternas barnamördande grannfolk att invardera deras land.

              Men, om nu gud är så upprörd över de andra religonerna där man brukar människooffer så verkar han inte göra mycket för att locka över dom från deras gudar. Däremot verkar gud annektera de angränsande gudarnas egenskaper, förutom då bruket av människooffer.

              Men världen slutar inte vid mellanöstern. Resten av skapelsen verkar gud inte bry sig så mycket om. Kina, indien, amerika verkar det ta lång tid innan gud överhuvud taget bryr sig om. Det är inte förrän i mer eller mindre modern tid som rligonen sprids och då i form av kristendom. På GT:s tid brydde sig gud bara om judarna. Alla andra folk är bara kulisser som fungerar som motpart för judarna.

              Min poäng är, om gud nu tyckte så illa om andra kulturer och gudars uttryck så blir det absurt att det bara handlar om judarnas trohet eller otrohet. Nu blir det mer en historia om en ensam gud bland andra som hittar ett folk utan gud. Denna gud krampar sig fast vid sitt utvalda folk men löften som han har svårt att infria. När hans folk väljer gudar som är mer framgångsrika får han panik och plågar dem tills de faller till föga. Men hela tiden finns det andra gudar som lockar. Men Guds kraft räcker inte till för båder judarna och andra folk.

              Och det är denna gud som står för hela skapelsen….

               
    • Lennart Nilsson

      4 juli, 2012 at 05:56

      ”Men beskyddarverksamhet är också sådant som ett land gör genom att stifta lagar och fastställa straffpåföljder för lagöverträdelse.”

      Men det skydd ett lands lagar ger är inte villkorad utan ger gäller för alla, det är lika olagligt att mörda en skattefifflare som landets mest oförvitliga skattebetalare, lagens skydd gäller t.o.m. turister och illegala invandrare.

      ”Vi kan även tänka oss militärmakt som en sorts beskyddarverksamhet dels för det egna landet eller som en pakt mellan länder. Sådana pakter har sina givna överenskommelser.
      Det Gud lovar göra för en enskild person eller ett folk som lyder hans lagar är något i den senare stilen.”

      Nej, militärens beskydd är inte heller villkorad utan gäller oavsett om landets medborgare väljer en för de enskilda militärerna misshaglig regering, militärkupper är landsförräderi!

      Du glömde att ta upp försäkringsbolag förresten, en stor skillnad mellan vanliga hederliga sådana och Gud är att den senare anlitar en känd mordbrännare (satan) om du väljer ett annat bolag:-)

       
      • Rolf Lampa

        5 juli, 2012 at 16:10

        Lennart Nilsson skrev { ”en stor skillnad mellan vanliga hederliga sådana och Gud är att den senare anlitar en känd mordbrännare (satan) om du väljer ett annat bolag:-) }

        Inte alls. Du förutsätter att det finns mer än två bolag. Det finns dock bara två. Det ena bolaget är fejk och drivs av Motståndaren (hebr.; ”satan”). En scam helt enkelt.

        // Rolf Lampa

         
  5. nisse

    6 juli, 2012 at 13:20

    Det här bloggen handlar ju om att försöka diskutera frågor i gränslandet mellan vetenskap och tro (teologi). I bägge fallen handlar det ju då om att använda vetenskapliga synsätt och metoder man kommit överens om.
    Den berättelse du gör här Johannes är alltså en berättelse som DU uttolkar ur Bibeln (och andra källor, och ditt eget kontext mm). Som berättelse kan jag se många intressanta tankar och etiska frågor, så den har sitt berättigande, men det finns mer att titta på för att denna berättelse ska få en bättre grund. Sammanfattar här några grund i biblisk exegetik.

    1. Förstå det sammanhang texten kom till i. Historia, kulturer, sociala mönster, adekvat bildspråk, textens form (sång, prosa, etc) politiska konflikter, påverkan av andra religioner. Textens språk i form av bilder och liknelser mm.

    2. Vem var författaren och vad är hans/hennes budskap till sin samtid? Förståelse av sändaren avgör mycket om vad texten handlar om och vad det är för budskap. Mottagarens resonansbotten avgör vad man förstod och uppfattar. Inom teologin finns ju tanken att Gud på olika sätt kan vara en del i både sändarens och mottagarens begeppsvärld, men allt som skrivs måste uppfattas i sitt sammanhang.

    3. Tanken om profetiska budskap finns också principer för. Jag har inte kollat upp den teologika exegetiken exakt, men i princip måste det finnas ett direkt samtida aktuellt budskap i texten, även om det kan ha en annan framtida dimension också.

    4. När du svarat på frågan om textens budskap i sitt ursprungliga kontext kan du gå över till den hermeneutiska aspekten, dvs vad texten kan ges för betydelse för oss idag, eller historiens gång också för den delen. Det viktiga då är att inte lägga in några nya tolkningar som inte fanns från början.

    Nu är det förstå ett övermäktigt jobb att göra en textanalys som tar med alla aspekter, därför är det är ok att göra det i berättelseform, så länge det framgår att det är DIN (eller ditt sammanhangs) berättelse. Men kom ihåg att den berättelsen formats av din nutida protestantiska bibelsyn, moralbegrepp som vuxit fram i en västerländsk kultur. Vad jag menar är att samma texter kan ge en helt annan berättelse om det är en indisk guru som läser exakt samma text 🙂
    Livet blir kanske inte enklare för bibeltolkaren, men definitivt mer relevant och levande för den som vill se helhet och sammanhang. Gamla floskler kan avskrivas (men inte dömas ut eftersom det ändå finns ett förklarande sammanhang) och vi kan få en bättre relevantare bild av gudsbilden, samt mål och mening med livet.

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s