ha de

Skapelsetron är mer än välkommen att lägga fram bevisning, men fortfarande idag 2013 existerar inget sådant. Bara massa trams.

Även om så vore fallet är detta inlägg endast och enbart ad hominem och tyder på en viss desperation från Johannes sida.

Evolutionsteorin handlar till största delen om auktoritetstro. De flesta människor har inte en susning om hur det går till i praktiken (eller påstås gå till). Kommer informationen från tillräckligt hög nivå är det dock lätt att köpa för många.

http://creation.com/mutations-new-information
Can mutations create new information?

Cirkelgången har nu nått ad nauseum-nivå.

Om ”laggivaren” har företräde över ”lagen” är ”lagen” beroende av ”laggivarens” nycker och infall >> denna moralfilosofi kan ej berättiga en objektiv (absolut) moral).

Om ”lagen” är en intrinsikal del av, och endast av, denna ”laggivares natur” måste man berättiga följande:

(i) Gud existerar inte & (ii) objektiv moral existerar >> självmotsägelse

på samma metafysiska nivå som ”denna mening existerar inte ” (det går inte att skilja på ”existens” och ”existent”)

Om detta inte går att berättiga är denna ”morallag” en standard som är oberoende av, samt överordnad, guds natur.

Ni kristna vill dock både ha (absolut moral) och äta (allsmäktig gud) kakan.

Nej, resonemanget handlar om en objektiv (absolut) moral vs. en subjektiv moral. Du medger nu att man ”kan tänka sig att denna lagstiftare är god”. Men man kan även tänka sig att ”denna lagstiftare är ond”. ”Godhet” är alltså ej en nödvändig del av, och endast av, ”gud”. Din uppfattning om moral är alltså helt godtycklig.

”Objektiv moral, jo. Endast den mest suveräna varelsen i ”existensen” kan hålla resten av existenterna under en lag”

Detta är inte svar på min fråga utan snarare ett tomt påstående. Frågan handlade om ”godhet” är en intrinsikal del av, och endast av, din gud. I detta fall verkar du istället betrakta moralen som ”en lag” underställd gud. Men i sådana fall är moralen fullständigt godtycklig och underställt guds nycker och infall.

”Du virrar antingen bort dig själv eller mig. Förutsätter inte ”identitet” ”existens”? Förutsätter inte ”medvetande” både ”existens” och ”identitet”? Varför inte endast åberopa existens då? Och igen – är det inte också så att existens förutsätter en (eller flera) existenter? För existens vore absurt utan existenter. Är det inte lika absurt som en fyrkantig triangel, eftersom det på samma sätt inte kan tänkas existera? Jag kan inte tänka mig identitet eller medvetande utan en existent heller. Jag försöker fortfarande greppa din världsbild… Help me out.”

Snarare är ”identitet” och ”existens” två sidor av samma mynt. Om ”något är” följer, med nödvändighet, att detta ”är sig självt”. Men ”något” kan inte vara sig självt om detta ”något” inte existerar. ”Identitet” följer därmed med nödvändighet från ”existens”.
”A är” >> ”A är A”.

”Existens” är nödvändigt; något har alltid existerat; detta något uppvisar vissa randvillkor (identitet).

”Behöver du inte en fundamentalistisk utsaga för att hävda naturens absoluta lagbundenhet? Och om du då presenterar en sådan, betyder då inte ”naturen” hela existensmängden, snarare än bara det universum vi lever i? Inkluderar det då inte också en eventuellt existerande Gud? Om Gud existerar och har en identitet och medvetande, samt kan agera med andra existenter, vad skiljer Hans verk i förhållande till vår värld från mina verk i förhållande till min roman som jag skriver (förenklad analogi)? Som jag ser det är det bara ett ”argument from ignorance”. Du vet inte hur Gud fungerar, därför kan vi inte använda oss av induktion. Men biljardspelaren vet du inte heller hur han fungerar, och ändå kan du använda dig av induktion. Och ju bättre du känner honom och ju mer du erfarit hans sätt att vara, ju bättre blir slutledningen. Om naturlagarna är – som vissa skulle hävda – enbart ett sätt att beskriva hur Gud upprätthåller naturen snarare än ett självexistent (absolut) regelverk för hur naturen upprätthåller sig själv (för vilket du inte kan ge någon stöttande fundamentalistisk utsaga (antar jag?)), då baserar sig induktionen faktiskt enbart på Gud. Och om du INTE kan ge någon fundamentalistisk utsaga för dessa absoluta naturlagars existens, har du heller ingen anledning att tro (förutom av erfarenhet) att dessa naturlagar är absoluta (vilket lämnar dig i samma sits som du försöker sätta mig i). Detsamma gäller faktiskt också även om du skulle förneka naturlagarnas existens och mena att de enbart är beskrivningar av olika existenters lika egenskaper (till exempel att alla existenter skulle ha gravitation som en intern egenskap), för du kan knappast berättiga att alla existenter skulle äga dessa egenskaper, utom genom erfarenhet, än mindre att de kommer ha egenskapen imorgon också.”

Jag har presenterat en sådan; allt som ”är” (existens) är sig självt >> allt som är har en begränsad mängd egenskaper (identitet) >> inget kan verka bortom sig självt >> alla existenter kan endast handla i enlighet med sin begränsade natur (kausalitet).

Det som skiljer ”Hans verk i förhållande till vår värld” är att vårt medvetande är underställt ”existens/identitet”; och därmed, enligt ovan, är det underställt en överordna kausalitet. Detta är enkelt att visa: Om ”medvetande” inte ”existerar” är det inte ”något” >> ett ”medvetande” är metafysiskt underordnat ”existens/identitet/kausalitet”.

Inom din världsbild är det inte så; ”existensen” är underställt ett allsmäktigt ”medvetande” (= självmotsägelse) + denna ”existens” är beroende av guds vilja; därmed är ”identitet och kausalitet” , d.v.s. både logiska lagar och naturlagar, underställda ett medvetandets nycker och infall.

Din analogi mellan mänskligt medvetandet och guds medvetande är alltså falsk eftersom du inte skiljer på det som är metafysiskt givet och det som är orsakat av människan.

”Ditt synsätt med en filosofi som försöker utgå från enbart självevidenta axiom kommer inte så långt. Det påminner om Descarte. Men han kom aldrig längre än att han kunde bevisa sin egen existens. Kommer du längre än så?”

Existens >> Identitet >> Kausalitet (allt med nödvändighet)

”Giltigheten i ett löfte beror inte ett smack på tidigare löften. Om jag väljer att tro på dem kanske beror på det, men inte giltigheten i sig själv. Att tänka så är att använda induktion, vilket vore ett cirkelresonemang, men det är inte så jag tänker. Nej, jag litar på löftet i nuet. Vad som står i Bibeln imorgon spelar egentligen ingen roll. Allt jag behöver för att göra en induktion är att i nuet lita på löftet att Gud är densamme igår, idag och i evighet. Om detta inte står i Bibeln imorgon, ja då kanske min grund för induktion är borta imorgon. Men det har ingen bäring på nuet. I nuet kan jag berättiga induktion med min Gudstro. Men fortfarande, hur berättigar DU att morgondagen är ordnad? Har du hört talas om Bertrand Russels vetenskapliga kalkon?”

Induktion handlar om att säkerställa (i nuet) en sannolik slutsats om framtiden. Det handlar om framtida prediktioner baserad på aktualistisk extrapolering. Du medger nu att du endast kan använda denna induktion i ”nuet”; men detta är inte vad induktion handlar om. Snarare belyser det att du inte kan berättiga några utsagor om framtiden.

Problemet att grunda dessa prediktioner på bibeln (guds löften) är att texten i sig är underställd den kausalitet den skall berättiga.

Jag har hört om kalkonen; den är underställd sin slaktares medvetande; precis som du…

(Ett förslag: Vore det inte bättre att i framtiden att svara på dessa båda inlägg i ett enda inlägg?)